Det är skillnad på standard och standard…om vi säger så…

Tog SAS på förmiddagen, landade ordentligt i S:t Petersburg men inte helt utan turbulens-men för livet.
Väl på marken var det bara att ställa sig i den (tydligen ganska omtalade) passkontrollskön och hålla den vita lappen hårt i handen. Ifylld på båda sidor såklart. Efter en dryg timme kom vi igenom kontrollen och hämtade bagaget och ut i ankomsthallen där Leo stod och väntade. Han packade in oss i sin mercedes och det bar av ut i trafiken mot den stora stan vi hört så mycket om. Men det tog inte lång tid innan vi satt fast i bilköerna. Vi sniglade oss fram mot vårt mål. Men det positiva var att Solveig och Leo hann prata igenom allt som hänt sedan sist. Till min stora förvåningen kom huvudvärk smygande. Sen slog det mig, den dåliga luften! Jag hade nog innerst inne tänkt tanken någon gång (att det kunde vara dålig luft) men jag blev helt paff av HUR dålig den var. Jag tänkte kanske något i stil med Paris, men icke. Fast vad kan man göra? Andas måste man ju. Det var bara försöka koppla av ändå.
Och koppla av var det inga problem med. Efter över en timme kom vi fram till vårt hotell. Då hade vi åkt sightseeing(inte planerad men det var det enda sättet eftersom hotellet låg på andra sidan stan) genom hela stan. Hotell S:t Petersburg. Precis vid floden Neva med utsikt nästan hela vägen bort till Eremitaget. Fantastisk utsikt. Men det där med fyrstjärnigt hotell kändes väl kanske inte helt rätt. Alltså det var jättefint med ryska mått mätt men jag (och min kära sambo även om han inte vill erkänna det) har blivit ganska bortskämda på våra senaste resor. Men jag måste säga att det var verkligen helt okej, även om bara en säng var tillräckligt bekväm för att sova mer än en natt i. Jag och Stefan fick ett dubbelrum och visst det var två sängar i det, men dem skilldes åt av ett sängbord och några riktigt hårda skruvar in i väggen. Att sova ihop blev sådeles inte att tänka på. Den ena sängen var en aning knölig milt sagt men den andra var jätteskön. Stefan valde först, och lade sig att vila på den osköna sängen (med täcke ovanpå kändes inte knölarna lika mycket). Men sen när vi gick och la oss och han väl provat den ordentligt tyckte han att vi skulle byta. Ha! Fat chance sa jag på det absolut mest älskvärda sätt jag kunde och somnade i min sköna säng.