Min forsta dag i Irkutsk.

Zdrastvoyte Kamratskij.
I natt har det kommit en decimeter sno bara for att gora Sibirien-kanslan fullstandig. Det ar hyfsat kallt sa jag tankte jag kunde fordriva formiddagen med att skriva lite dagbok. Forst da till historien som alla vantat pa. Den som vantat sig att jag har brottats med sibiriska tigrar eller sett Lenins ande kan dra ner forhoppningarna lite.
Hursomhelst rullade taget in pa Irkutsk centralstation kl halv sex pa morgonen i lordags. Jag hangde nagra timmar pa stationen i vantan pa att solen skulle ga upp. Vid kl 8 tog jag bussen in till stan och hittade ganska snabbt gatan dar familjen jag skulle bo hos skulle finnas. Men det var omojligt att hitta nagan port som stamde med adressen jag fatt. Lite halvforvirrad stod jag dar och laste kartor och beskrivningar jag fatt. Da kommer det fram en Rysk kille i tretiofemars-aldern och fragar om han kan hjalpa mig. Det visade sig att han hette Ivan och var en av de fa genomtrevliga ryssar som existerar. Han hjalpte mig att leta efter porten, man han kunde inte heller hitta nagot som stammde. -Vi gar ivag till ett universitet har i narheten och ringer telefonnumret du har, tyckte han. Jag papekade att jag inte kan ryska. -Inga problem, jag ringer, tyckte han. Sagt och gjort, vi gick nagra hundra meter till universitet han berattat om. Han fick lana en telefon och borjade ringa runt. Ingen svarade varken pa deras hemnummer eller pa hotellet som formedlat familjeboendet och jag borjade kanna mig lite smatt lurad. -Ta det lugnt tyckte han, vi gar in pa universitetet och pratar med lite folk en stund sa kan vi forsoka om en stund igen. -Stundenterna har tycker sakert att det ar kul att traffa en utlanning. Utan nagra invandningar hangde jag med in. Jag hade forvantat mig att bara hanga lite dar och prata med folk men Ivan borjade titta in i olika lektionsssalar och prata med folk dar inne. Vid fjarde salen vande han sig om mot mig och sa, kom in har, har inne vill de prata med dig. -OK, sa jag lite halvforvirrad. Det visade sig vara en Engelska-lektion for 18-19aringar och lararinnan blev aldeles till sig och bad mig komma fram till katedern och ta over lektionen. Det var lite sent att ha invandningar da. Sa dar stod jag klockan nio pa morgonen, med fyra dagars tagresa utan dusch i benen med haret spretande at alla hall och holl ett foredrag om sverige och varan syn pa ryssar. Vi diskuterade allt fran svensk musik till svenskars och ryssars installning till amerikanska presidentvalet. Det roligaste var nar jag hade fragestund. Den forsta fragan var en tjej som lite blygt fragade vad jag tyckte om ryska tjejer. Nar jag svarade (arligt) att de sag forvanasvart bra ut samtliga tjejer roda som stopplysen i ansiktet. Jag hade lite svart att hejda ett asgarv dar. Efter en halvtimme var lektionen slut och vi hade en liten fotostund (se fotografi i albumet).
Mer upphetsande an sa var inte historien men jag tyckte det var lite absurd kansla att sta dar som ett UFO fran en annan planet eller nagat.
Efter det gick jag och Ivan och tog en kaffe i caffeterian som det kravdes mycket overtalning fran min sida for att fa bjuda pa. Nar vi sedan gick tillbaka och ringde till familjen svarade de direkt sa vi gick tillbaka till huset igen. Vid en undanskymt port pa bakgarden stod sonen i familjen och vantade. Jag sa hejda till Ivan, mannen som defenitivt raddade min dag, och foljde med Mischa som sonen hette in genom porten. I trapphuset sag det ut precis som hamtat fran ett ryskt slumkvarter i en film (den som sett Lilja 4 ever vet vad jag menar) och modet skonk lite igen. Har kommer jag fa sova pa en madrass i ett nerklottrat rum utan varme takte jag. Men nar vi kom in i lagenheten var det en annan varld. En skitmysig lagenhet i tva vaningar. Det sag ut att vara nystadat och nyrenoverat igar ungefar. Modernare kok an i de flesta svenska lagenheter och allt som fins i vilket hem i sverige som helst. Tv, stereo, senaste microvagsugnen, dator, you name it. Vard-mamman heter Nadezhda och ar 44 ar och har tre barn, tva soner mellen 15-20 och en dotter pa 23 som inte bor hemma. Dottern har ocksa barn sa det gor Nadezhda till en mormor pa 44 ar…imponerande. Hon ar hur trevlig och ungdomlig som helst. Bjuder pa frukost pa morgonen och star och dansar vid spisen nar hon lagar mat, hur kul som helst. Nagan man i familjen har jag inte sett till men hon kan nastan ingen engelska sa jag har inte kunnat fraga varfor.
Det var min forsta dag har i Irkutsk. Resterande berattelser om min resa ner till Baikal-sjon osv far komma i ett senare inlagg.
Ha det bra alla dar hemma.
Johanskij