Yahgshuo Episode III (Fran Kunming)

Hej igen go vanner
Jag hade tankt att jag i tredje delen skulle sammanfatta lite om Kina i allmanhet men det har ju hant lite de senaste dagarna sa jag borjar vall med det.
De sista dagarna i Yauangshou blev lite veliga och jag borjade bli lite forslappad vilket er latt hant nar man bara sitter och ater bananpanka och dricker ol hela dagarna. Jag och Jesper drog i alla fall ivag pa en liten bergsklattringstur. Bergen i Yuangshou ar som gjorda for att klattra i. Vi betalade 180yuan (ungefar samma i svenska pengar) for en halvdag med tva guider, utrustning och transport. Det var forsta gangen jag klattrade sedan jag slet av korsbanden i fingrarna nar vi klattrade i Skargardsstad sa det var lite laskigt. Fysiken ar inte heller vad den borde vara. Vi klattrade tre hyfsat enkla leder (ungefar 5- efter europeisk skala) men jag orkade bara upp till 15-20 meter sen tog armarna slut. Jesper dock som ar lite mer fitt hade inga problem med att na toppen pa ungefar 25 meter trots att han aldrig klattrat forr. Det var jakligt kul men hojdradslan sitter kvar sa jag var lite skakig efterat. Bilder kommer som sagt senare.
En liten lustig parentes bara. En rolig sak med Yuangshuo ar att vissa delar av stan (dar jag bode)har pa grund av vasterlandska turister blivit sa vasterniserat att det blivit en turistatraktion for kineser som vill fa en provsmak av varlden utanfor. Det far den intrekata ironiska knoren att jag som turist i Kina ar en turistatraktion for kinesiska turister i sitt eget land. Det kanns lite lustigt nar en kines plotsligt borjar ta ett foto av en nar man sitter och ater frukost. -Titta alla pa det har, en vasterlanning som ater agg & Bacon.
Efter klatttringen blev det lite lata dagar. Jag ville egentligen ta en tur nerfor floden som rinner genim byn men det blev aldrig av. Istallet holl jag pa och velade en del vart jag skulle ta vagen vidare. Alla resvagar jag tittade pa slutade i helt fel riktnig efterssom jag ska vidare till Tibet. Tillslut foll valet pa en stad som heter Kunming och ligger langt ner mot gransen till Vietnam och Laos. Oxa det i fel riktning men har fins en hel del att hitta pa och mojligheterna att resa vidare at ratt hall ar battre. Nu har jag tillslut splittrat upp med Anna, Anna och Jesper for gatt. Dom skulle vidare mot Vietnam sa dom drog i Tisdags. Lite vemodigt for dom har blivit riktigt bra polare som jag hoppas halla kontakten med avan nar jag kommer hem. Men det ar faktiskt lite skont att vara pa egen hand igen. Det blir lite annan form pa resandet nar man reser tatt tillsamans med andra. Nu ar det bara jag som bestammer vad som hander om dagarna.
Resan till Kunming gick smartfritt. Jag borjar fa grepp om tagresandet har i Kina nu. Det var en vacker resa genom ett otroligt bergigt landskap. Pa vissa avseenden slog det nastan resan over klippiga bergen forra resan. Det var tunnel och bro over en bergsklyfta omvartannat. Jag tror vi passerade ett 100tal tunnlar totalt. En del tog tio minuter att passera genom.
Kunming ar i sig en ratt trist kinesisk smastad (3,8 miljoner invanare) men det ar omgivningarna som ska vara trevliga sa jag ska ge mig av pa lite utflykter sa smaningom. Stan ligger visserligare langre soderut an Yuangshou men det ligger pa nastan 2000meters hojd sa det ar lite svalare har. Jacka pa igen med andra ord. Stallet jag bor pa (The Hump)ar ett av de trevligare jag bott pa. Mitt i centrala stan med en egen bar och takterass som blickar ut over ett torg. Jag har inte hunnit snacka med sa mycket folk annu men det verkar var en del trevliga vasterlanningar har.
Nu till det jag sskull;e skriva. En liten smmanfattning om Kina.
Jag har varit har i nastan tre veckor nu sa jag borjar fa lite grepp om landet. Det jag viste innan var att Kineser var manga, korta och snedogda sa jag hade vall inte sa mycket att ga pa innan jag kom hit. Det mesta har slagit mig med hapnad. Landskapet och naturen som i vissa avseenden till och med slar mitt favoland Nya Zeland. Det ar som man brukar se Kina pa bilder och filmer med hoga berg och djupa flodfaror med ett standigt dis liggande over sig. Det ser otroligt exotiskt ut. Mycket av det jag sett har jag inte ens kunnat forestalla mig aven om jag forsokt.
Landet i sig ar sa otroligt annorlunda mot vad jag hade vantat mig. Under forra resan larde jag mig tycka om Asien ordentligt men till och med en resa mellan Laos och Kina skulle innebara en smarre kulturchock. Mycket beror vall pa att Kina varit sa stangt sa lange. Det marks tydligt att saker och ting har tagit en ordentlig fart har. Beijing kanns ratt mycket som vilken asiatisk storstad som helst vilket jag tror bygger pa den illusion som Kina vill bygga upp infor OS 2008. Nar man kommer ut lite pa landsbyggden sa marker man tydligare hur anorlunda allt ar.
I staderna samnsas totalt sonderarbetade gammlingar vid sidan av affarsmann med mobiltelefoner. Det som man ar lite radd for ar att utvecklingen gar lite for fort har. Jag laste nagonstans att det som har tagit vastvarlden 100ar att bygga upp ska Kina ga igenom pa 15-20 ar. Det diskuteras ratt flitigt bland bade resenarer och kineser hur man ska kunna undvika att landet drabbas av en dodlig dos vaxtvark av det har.
Att kineser var manga viste jag som sagt men att det var sa har manga hade jag inte kunnat forestalla mig. En san skilnad mot Mongoliet dar man kunde aka i dagar utan att se spar av Civilisation. I detta gigantiska land fins det nog inte en flack som ar outnytjad. Kineserna har ju forsokt ta tag i detta genom sin fodslokntroll vilket innebar att ingen familj far foda mer an ett barn annars blir det grova boter. Det innebar visserligen ett tragiskt ingrepp i manniskors ratt men kans anda som den anda vagen att ga. Visserligen innebar det att rika familjer som har rad att betala boterna inte drabbas vilket ar tragiskt.
Alla dessa manniskor innebar att de sprids sjukdomar pa lopande band har. jag har aldrig varit med om sa mycket snorvlande, hostande och krakandes overallt. Kineser och framforallt resenarer. Alla man moter har haft nagan slags akomma. En del konstigare an andra som en engelsman som konstant hade stickningar i ansiktet. Sjalv har jag ju som sagt redan drabbats en gang. En del av sjukdomsspridandet beror mycket pa dertta evinerliga spottandet som kineser sysslar med. Peking-lobban som jag berattat om tidigare ar en mildare variant av landsorts-lobban som borjar anda nere i magtrakten och latt kan forvaxlas med en spya. Spottandet har anda avtagit sedan landet drabbades av SARS. Da fick folk upp ogonen for att det kanse inte var sa halsosamt att klaffsa omkring i andra manniskors slemm.
Kineser ar annars ett extremt trevligt folk. Visst ar dom buffliga som alla asiater. Ordet hansyn kan inte ens finnas i vokabularet i den har delen av varlden. Men alla ar alltid glada, harmoniska och hjalpsamma. En amerikan som jag pratde med hade en lite anorlunda syn dock. Han pluggar kinesiska och bor med en kinesisk familj. Han pastod att det ar en ratt ytlig trevlighet. Ju mer han larde sig forsta vad dom pratar om ju mer insag han hur mycket deras satt att tanka skiljer sig mot vasterlanningars. Mest pa ett daligt satt. Jag tror jag forstar vad han menade. Men for mig som tillfallig besokare i landet kanns det som ett valdigt enkelt och trevligt folk.
Jag har egentligen mer att skriva men det borjar bli sa otroligt langt nu sa ingen orkar vall lasa igenom allt. Darfor avslutar jag har.
Johan.

Ps. (Till Jesper om det laser det har) Dom Har bytt smak pa McDonalds-pajerna nu. Fran grona arter till bruna bonor. Det ar sant Ds.