The blondies ARE back

Hej hej pa er ute i skogarna!

Har kommer senaste uppdateringen ifran mig!
Vad har vi gjort nu da? Jo, vi partade lite i Mendoza och sen har vi kollat pa fitbollsmatch oxa. Fast bara pa TV. Varsta matchen spelades mellan Boca Juniors och Rivers i Buenos Aires. Det ar typ, efter vad alla sager, varldens storsta match. ALLA VA DAR!!! Men vi satt pa en sunkig bar med 200 argentinare och enna hoppades att de inte skulle bli nagra mal for att de kanske hade blivit upplopp da. De blev inga mal heller.

Sen akte och tittade pa Amerikas hogsta berg, Aconcagua. De va val fint. Sen drog vi ivag till Cordova och hangde med en britisk tjej som hette Emma, en argentisk smycketillverkare, en Urugayansk arkitekt som inte gilla sitt jobb och en gammal spansk flamencoartist som hade jattelanga naglar. Han spadde mig i mina hander och kom fram till satsen att jag kommer att leva ett langt och lyckligt liv med min stora karlek – i Patagonien… Eller inte!
De va i alla fall 2 himla roliga dagar.

Nu ar vi i Rosario. Har va vi ju forra resan oxa och killarna i receptionen pa hostellet kande igen oss. Vi trodde inte att nan skulle vara kvar, men de va flera stycken som vi hade traffat forut. Det ar som om att tiden statt stilla har. De lovade att halla en stor fest for oss ikvall for att vi har kommit tillbaka. Visst… Vi sager sa.

En rolig grej, tycker i alla fall jag, ar att pa alla bussar vi akt med hittils har vi fatt de BASTA platserna. Jag har bett om dem oxa. De ar pa oversta vaninger langst fram till hoger. Da har man varsta bra utrymmet for benen, man har bast utsikt och man kan falla satet utan att nagon bryr sig for trappan ar bakom! HUR BRA SOM HELST. Det ar en frojd att aka buss!

Nej, de va nog allt.
Jag har hort att hosten har kommit till byn.
Jag har hort att den ar dar for att stanna.
Jag har oxa hort att nar jag kommer hem till jul blir de varsta festen.
Och vet ni vad, all choklad jag kopte i Mendoza ar … pommes.

Ha de bra!!
KRAAAAAAAM