En resa tillbaka till 1945

Ledarskapsprogrammet, Skövde:

När vi efter tjugosex timmars resa kliver av bussen möttes vi av tjugo nyfikna blickar, en doft av avlopp och instängda, kalla lokaler. Vi stod utanför ett scoutläger, beläget tjugo minuter utanför staden Záry i sydvästra Polen. Vi hade nu tolv dagar framför oss, fylda med glädje, svett och tårar.

Den nya miljön vi anlänt till var en traumatisk upplevelse och även de som vill kalla sig män fällde tårar av saknad för dem där hemma. Efter en kort stunds vila efter den långa resan så vankades det middag, något vi aldrig kommer att glömma. När den typiskt manhaftiga öststatsmodern serverade oss våra tallrikar kunde vi skåda något som liknade vårrullar stoppade med rå köttfärs, serverat med hårt, klumpigt potatismos.

Redan nästa dag fick vi chansen att ta ett steg tillbaka till vår Svenska kultur. Vi genomförde då ”Swedich day” som vi sedan långt tillbaka planerat. Under dagen visade vi våra polska vänner bl.a. hur ett Svenskt år går till, vi firade Lucia etc. De fick även disskutera likheter/olikheter länderna emellan. Dagen avslutades med en hederlig, Svensk grillkväll. Grillspett, sång och musik samt regn!

Efter att våra polska vänner fått vara med om en Svensk dag var det sedan dags för oss att få ta större del av deras kultur och livsstil. Under en vecka hann vi med att bl.a. besöka deras skolan, träffa borgmästaren och ta del av staden Záry och polens historia. På scoutlägret genomförde vi ,åmga aktiviteter och sammarbetsövningar. Vi var ute i skogen, gjorde collage om hur vi såg på Europa och EU samt viss ”freetime” för att kunna umgås och lära känna varandra bättre.

När vi umgåtts intensivt ett tag börjar vi se skillnader. Killarna är i Polen äkta gentlemän, öppnar dörrar, bär väskor och skulle aldrig låta en tjej göra ”för mycket” osv. Men även en dold sida av knark, sprit och fattigdom kom att visa sig.

Fredagen den 27/5, en vecka efter vår ankomst till scoutlägret var det dags att flytta vidare till andra sidan staden. Vi hade hört att det skulle vara ett finare ställe, men trotts detta vågade vi inte hoppas på för mycket.
När vi steg ur bussen gapade alla stort, det känndes som vi kommit till Nangijala, riktiga toaletter, bättre mat och underbart väder. Här tillbringade vi våra sista dagar tillsammans, med många skratt och leenden.

När vi nu blickar tillbaka och sammanfattar vår resa kan vi konstatera att det varit en upplevelsefylld och givande resa. Vår syn på Polen har förändrats mycket under dessa dagar. När vi nu återvänder till Sverige kommer vi garanterat uppskatta mycket av det som vi tidigare tog för givet, samtidigt som vi kommer att sakna våra polska vänner. Vi hoppas även att vi kan följa upp detta projekt, genom att polackerna kanske kan komma till oss nästa år!

(Dagboken är uppdaterad i efterhand och jag kan med facit i hand berätta att vi aldrig mer hört av varandra, att projektet med att polackerna skulle komma till oss flöt ut i sanden!)