Krock

jaha.
For tva dagar sedan krockade vi med en motorcykel. Forst forstod jag inte vad som hande, vilket man oftast inte gor under sadanna shocktillstand.
Reste mig helt enkelt upp, betalade killarna vi korde in i for deras bakljus som gick sonder o hjalpte till att lyfta upp moppen pa en pick-up som tykte vi skulle aka till sjukhuset av nagon anledning. Val dar fortsatte jag saga att det var lugnt o att jag inte behovde nagon behandling, tills jag sag min fot som mest var en massa blod. Men ingen storre skada skedd. Min lillta hade fatt en ratt ackligt uppflikt skada som resulterade i ett kottsar. Men med lite plaster o bandage loste sig det och nu har det redan borjat laka ihop. Varre var det att min fot bivit vrickad, vilket jag forst markte nar vi kom hem. Men nu har jag borjat kunna rora mig igen, o an lite handikapatt. Men men, sukhusbesoket kostade inte sa mkt, undersokning, behandling, spruta o medicin for 900 baht = 180kr. Vilket for tillfalet var en stor del av den ekonomi jag har att rora mig med. Nu ager jag 700 baht i 5 dagar, vilker ar ca 24kr om dagen. Ett ytterst svart uppdrag, men de sissta tvatusen maste sparas tills dess att jag aker tillbak till Bangkok. Vilket jag planerar att gora den 8:e.

En annan smatt storande sak ar att min att mastercard inte fungear i automater langre, sa jag ar beroende av banker, vilka enbart har oppet under veckodagarna. Men det gor inte heller sa mycket da mitt bankkonto ar helt tomt..

Annars flyter dagarna sakta forbi i tristess. att inte aga pengar ar samma sak som tristess har. Man ar helt enkelt valdigt handikappad som turist utan pengar.

En gladare nyhet ar att jag fatt jobb i ett snitt pa 5 dagar i veckan under hela sommaren. Det gor mig lite rikare. i ett senare skede.

hemlangtan tar sig mer och mer ju fattigare jag blir. Vill emst hem o osa alla skulder som jag samlat pa mig, vilket jag ocksa ska om enbart 7 dagar. Sa vi ses da, i Sverige!