*I Am Michi*

Hej igen!

Nu ar vara sista dagar i Bangkok snart over. Trakigt nog har vi inte kunnat gora sa mycket tillsammans eftersom Susanne har legat i 39 graders feber 🙁

Idag gick jag till ett apotek och kopte en dunderkur till henne, sa jag hoppas att det ska vara som bortblast tills imorron. Hon mar redan battre, sa det ser hoppfullt ut.

Vi lamnade gili den 10 september. Andy och Sas vinkade av oss i hamnen och Andy stod och hoppade som en studsboll och vinkade tills vi inte kunde se honom langre, nagot som bidrog att vi till skillnad fran andra ganger lamnade Gili med ett leende denna gang 🙂

Vi kommer tillbaka, sa det finns inget att vara ledsen for 🙂
I Bangsal traffade vi underbara Jahal som foljde oss till bussen som vi skulle med.

Nar vi efter den langa resan antligen kom till Bali kom vi overens om att det enda ratta och vardiga avslutet pa denna resa som har varit sa marklig pa manga satt och vis var att aka till MICHI igen.

Vi blev inkvarterade i Mekongsviten som ar sydasiatiskt inspirerad. Aterigen, magi, magi. Satt vaken langde den natten trots somnbristen och bara lyssnade till flodens brus och alla underliga ljud, medan eldflugorna svavade runt oss. Underbart att bara tanka, att reflektera over sitt eget liv…..

Att ta sig tid att stanna upp ger lugn,
lugn ger eftertanke,
eftertanke ger insikt…..

Vid denn tidpunkt var Professor Kung ute och reste, och som av en slump(?) befann han sig i Bangkok nar vi kom hit.
Vi akte darfor till hans hotell forsta kvallen, ett av Bangkoks finaste, Sukothai hotell.

Professor Kung tog med oss ut pa en middag som heter duga! Vi at ENORMT mycket kinesisk mat 🙂 Ratterna som Professorn bestallt slutade aldrig att komma in 🙂
Fick bland annat prova pa den harliga specialiteten brannmanet, som Professorn pilimariskt leende upplyste oss om att det var efter att vi redan stoppat in det i munnen 😉 Hahah. Jaja man kan ju konstatera att det mesta i varlden gar att ata.
Bade blackfiskoga och kotarmar har ju ocksa slinkit ner 😉

Vet inte hur jag ska kunna sammanfatta denna resa. Det har varit den kortaste resan i tid, en manad! Det kanns helt bisarrt!
Det har varit sa mycket, mitt liv har sprungit ikapp mig och jag har verkligen oppnat en ny sida i mitt livs bok.
Det har varit for manga bisarra situationer, som inte kan var tillfalligheter.

Detta har varit for mig som att kliva rakt in i mitt favvoritspel, Den Langsta Resan.

Nu ses vi snart igen…..ta hand om er dar hemma!

All Min Karlek

”I Am Michi”
*Bon Voyage*