Tack och adjö….

..sa jag redan i tisdags morse till Kina. Efter att ha rest runt i Kina i 6-7
veckor ar det roligt och spannande att ha kommit till Vietnam och fa lite nya
erfarenheter for aven om det ar grannlander sa marktes det direkt skillnad nar
man kommit in i Vietnam.

Min sista vecka i Kina tillbringade jag i Yunnan som har geografiska
variationer fran djungler till Tibetanska hogplataer, ca halften av Kinas
vaxt- och djurarter och ar hem at en tredjedel tror jag det ar av Kinas 55
olika folkgrupper. Det finns nagra riktigt vackra stallen att besoka daer och
hann inte med alla stallen jag skulle vilja besoka men finns faktiskt inte sa
mycket att beratta om veckan jag var dar utan far val istallet komma med lite
intryck/funderingar fran min tid i Kina innan vi forflyttar oss till Vietnam.

Tiden i Kina var valdigt bra. Tycker jag har hunnit med relativt mycket aven
om man har borjat bli lite bekvam och nastan lat av sig pa aldre dar och
springer inte benen av mig for att se minsta lilla tempel utan det ska helst
vara nagot lite mer spektakulart for att jag ska orka engagera mig i att
besoka nat stalle. Det som ar lite synd ar val att Tibet inte hanns med men
det gar ju att kombinera med Nepal om jag nansin kommer dit. Om det ar nagon i
lasekretsen som besokt Kina for saeg 5-10 ar sedan tror jag han/hon nastan
skulle ha svart att kanna igen sig i Kina. Det byggs sa oerhort mycket for
tillfallet och nya, flashiga skyskrapor skjuter upp ur jorden som svampar och
vaegarna liksom all infrastruktur forbattras radikalt. Nat som kineserna
ligger efter med ar dock modet; jag vet inte vad som ar varst (fulast), om det
ar kvinnornas vana att kombinera kjol med knalanga nylonstrumpor eller
maennens ”statussymbol” att lata en eller flera naglar vaxa sig langa. Det
sistnamnda ar dock ett mode som forekommer i flera asiatiska lander och jag
tror att det ar ett satt att visa att man inte har ett kroppsarbete men fult
ar det likval.

En annan sak man kan fundera over ar hur praktiskt det EGENTLIGEN ar att lata
barn i blojaldern ha byxor med en stor oppning i grenen. Det funkar sakert bra
sa lange barnen springer omkring pa en grasmatta eller pa trottoaren men det
forefaller inte fullt lika praktiskt om man rakar halla i barnet nar det ar
dags…

Pa papperet ar ju Kina kommunistiskt men i praktiken verkar kapitalismen ha
tagit over pa manga omraden. Inte ens utbildning ar gratis enligt vad jag
forstod och for att kunna betala ditt barns universitetsutbildning galler det
att borja spara tidigt (eller tjana en himla massa pengar). En riktig
kommunist i Kinas historia var ju ordforande Mao. partiet och makteliten har
en ngt kluven syn pa honom dock. Den officiella linjen sager att Mao var bra
till 70% och var fel ute till 30%. Med tanke pa att han lag bakom sana
katastrofer som ”det stora spranget framat” dar boender skulle tillverka stal
pa sina bakgardar vilket medforde att Kina fick en himla massa lagkvalitativt,
oanvandbart stal och en hungersnod som kostade runt 30 miljoner kineser livet
samt ”kulturrevolutionen” vilken sande folk till arbetslager, forskning och
utbildning stod helt stilla under flera ar och en stor del av landets
kulturskatter, tempel mm forstordes tycker jag att han doms valdigt
formanligt sa har i efterhand. Kineserna i gemen verkar dock gilla honom trots
all olycka han orsakade landet och det finns gott om Mao-souvenirer att kopa
om man vill.

Som helhet maste jag saga att Kina ar ett fantastiskt land att resa i med
manga intressanta upplevelser/synintryck. Tycker att det var relativt enkelt
att resa dar med hjalpsamma och arliga manniskor och tillrackligt manga som
kunde prata engelska for att man ska kunna hanka sig fram (sa lange man reser
i de mer turistiska delarna som jag var i). De basta grejorna jag gjorde var
kinesiska muren, titten pa jattepandor, tredagars ridturen i bergen och sen
var ju naturen i Yangshuo (sockertoppsbergen) valdigt storslagen.

Haer i Vietnam stannade jag till i narheten av gransen med Kina. daruppe i
bergen gav jag mig ut pa en tredagars vandring. Dels var naturen vacker dar
men det mest fascinerande var att vi gick genom byar med 3 olika
minoritetsbefolkningar. Dessa klar sig fortfarande i sina traditionella klader
som skiljer sig oerhort mycket fran folk till folk. I vissa folkgrupper ar det
bara kvinnorna som klar sig traditionellt medans i andra ar det bade maen och
kvinnor som klar sig traditionellt. Det folk som var mest utmarkande kallas
for Black Hmong och bland dem blir flickorna tydligen bortgifta nar de ar i
13-14 arsaldern och nar de ar gifta har de gigantiska orhangen. Kladseln gar i
morkblatt med en relativt kort kjol och benvarmare. Tydligen hade det varit
daligt vader en period men vi hade kanontur med vadret och guiden var bra
liksom maten som ingick i priset for turen. Sallskapet var det heller inget
fel pa. Som ni kanske minns fick jag aldrig sallskap av nagra norska
fotomodeller pa Transsibiriska men denna gangen fick jag istallet sallskap av
3 uppsala-studentskor och det finns ju varre oeden har i livet…

Halsningar

Urban