One night in Bangkok…

… har jag redan hunnit tillbringa efter att ha rest runt i Kambodja i nastan
en vecka efter det att jag lamnade Vietnam. Kambodja, detta lilla land som
ligger inklamt mellan sina gamla fiender Thailand och Vietnam och med Laos i
norr, och som maste ha varit ett av varldens olyckligaste lander under
1900-talet. En fd fransk koloni som lyckades bli sjalvstandigt pa ett fredligt
satt (medans Frankrike med vald forsokte halla greppet om Vietnam), vars
territorium anvandes av Nordvietnameserna for gerillabaser, trupptransporter
och transportled for utrustning och vapen till de stridande styrkorna i sodra
Vietnam. For att forhindra detta slappte amerikanarna bomber over Kambodja med
en totalt hogre sprangkraft an alla bomber som slapptes over Japan under andra
varldskriget (inkl atombomberna). Nar kriget i Vietnam upphorde (och darmed
bombningarna) lyckades ultrakommunisterna Roda Khmererna och dess ledare Pol
Pot efter ett langre inbordeskrig ta makten fran den korrupta USA-stodda
regimen. Redan forsta dagen av ”befrielsen” av huvudstaden koerdes alla
manniskor ut fran staden. Tanken var att allt utlandskt inflytande i kambodja
skulle utrotas och manniskorna skulle bo pa landet och arbeta i kollektiv.
Inte ens mediciner var acceptabla for den brutala regimen sa under de kommande
4 aren sa avrattades (efter att forst ha torterats), svalt och dog av
sjukdomar nagonstans mellan 1 och 2 miljoner utav Kambodjas befolkning som
innan kommunisternas maktovertagande hade uppgatt till nanstans mellan 7 och 8
miljoner. Framforallt var det de fa kambodjanerna med utbildning som
forfoljdes, eller egentligen sa rackte det med att ha glasogon for att man
skulle raknas som intellektuell och darmed lamplig kandidat for lite tortyr
och sedan en summarisk avrattning.
Nar Vietnam sedan 1979 invaderade och ockuperade Kambodja sa valde en sa
ohelig allians som USA, Thailand och Kina att stodja massmordarna Rodaine Khmererna i en gerillakamp som pagick i mer an 10 ar innan det tecknades ett
fredsavtal och FN-ledda allmanna val kunde genomforas. Tyvarr kan nog
den massiva FN-narvaron ha bidragit ratt markant till att sprida HIV i
Kambodja sa att det nu ar det land i Asien med hogst frekvens av HIV-smittade.
Under 90-talet foljde sedan lite ytterliggare inbordeskrig, korruption
frodades och aven ngn liten kupp genomfordes. Kambodja av idag ar dock hyfsat
lugnt och sakert for oss turister som lockas av khmerernas (folkslaget i
Kambodja heter sa och de ar betydligt moerkare an sina orientaliska grannar)
leenden, Angkor Wats charm och skonhet och… tja, spanningen i att resa i
detta land dar turismen fortfarande ar i sin vagga.

Jag kom iallafall in i Kambodja via bat efter att ha rest runt lite i
Mekongdeltat i sodra Vietnam. Sista biten in mot huvudstaden Phnom Penh var
dock med minibuss och kvaliten pa vagnatet i Kambodja ar inte direkt den allra
basta. Phnom Penh sag val inte direkt ut som ngn huvudstad men det finns nog
med intressanta stallen att besoka under en givande om an deprimerande
dagstur. Bland annat kan man besoka the Killing Fields som ar ett av manga
omraden med massgravar for Roda Khmerernas offer. Bara pa det omrade jag
besokte har man gravt upp ca 8000 lik (vars skallar har staplats pa hojden i
ett bisarrt monument) men det finns aven massvis med ouppgravda massgravar
inom detta omrade. Vidare kan man besoka S21 vilket var en fd skola som
anvandes som tortyrcentral for att framtvinga bekannelser fran folk att dom
var klassfiender samt som fangelse. Av ca 16 000 fangar var det 6 st som kom
levande darifran. vaggarna ar dekorerade med foton av massvis av dessa
olyckliga manniskorna. Vill man avreagera sig lite frustration kan man aven
aka ut till en skjutbana och dra av ett magasin med en kalashnikov for 200 kr
eller varfor inte provskjuta ett pansarskott.

For att beratta om ngt mer positivt….killen jag hyrde som
guide/mc-forare for dagstrippen i Phnom Penh kom mot slutet av dagen upp med
mojligheten att jag skulle kunna fa besoka hans hemby som lag nara gransen mot
Vietnam. Forst var jag lite tveksam eftersom jag hade planer att lamna Phnom
Penh redan den kommande dagen men nar han sa dom magiska orden ”jag tror inte
det har varit nagra vasterlanningar i byn forut sa du kan bli den forsta att
besoka den” da vacktes genast ett intresse som jag inte kunde motsta. Eftersom
hans mc var lite for klen for denna resa sa hyrde jag en 250-kubiks off-road
mc som han fick kora med mig bakpa. Guiden hade sagt att det skulle ta 2-3
timmar att kora dit men ack sa fel han hade. Efter fem timmars strapatsrik
resa hade via antligen avverkat de hundra kilometrarna. For ca en manad sedan
var omradet dar byn lag helt oversvammat. Vattnet hade mestadels sjunkit undan
men det fanns fortfarande tjogtals med vattenpoelar som ofta var atminstone
knadjupa och ofta med sa klibbig lera att mina sandaler sogs fast nar jag
skulle vada igenom polarna eller nar jag var tvungen att hoppa av nar mc:n
fastnade halvvags ut i poelen. Att solen sken av bara den och ingen skugga
fanns for oss i vara hjalmar gjorde det inte mindre jobbigt (och da satt ju
jag bara bakpa). Nar vi kom fram sa var det iaf snabbt gjort att glomma
strapatserna och istallet gladjas at det nyfikna mottagandet. Nar jag satte
mig ner i guidens mammas (pappan dog under Roda Khmererna) hus for att vila
lite sa stod det nog uppat 40 personer inne i huset och bara stirrade pa mig
och skrattade en hel del gjorde de ocksa. Nar jag sedan en timme senare bjods
pa mat var det nog fortfarande 20 personer som fanns kvar dar och stirrade pa
minsta lilla sak jag gjorde och man behovde inte gora mer an att dricka lite
vatten for att skolja ner riset for att alla skulle skratta… det ar ju
nastan sa att man blir lite paranoid att man begar nagra riktigt stora
etikettsbrott men jag tror att de helt enkelt har latt for att skratta och
mitt besok var ett roligt och intressant avbrott i deras tunga arbete pa
risfalten. Efter bara 1,5 timmes besok var det dags for den tunga aterfarden
vilket inte kandes alltfor roligt eftersom jag insag att vi skulle bli tvungna
att kora en hel del av den i morker men efter att ha valt en annan vag kunde
vi minska aterfarden till 4 timmar… dock, 9 timmar bakpa en motorcykel, det
kanns kan jag erkanna! Sa har i efterhand var det en kanongrej att gora
iallafall och det kommer fa en hedersplats i dom memoarer jag aldrig kommer
att skriva.

Nasta och som jag trodde sista anhalt i kambodja var Siem Reap som ligger i
narheten av Angkor Wat. Angkor Wat ar egentligen bara ett av manga tempel som
ligger ute i skogen/djungeln i dom trakterna. Ursprungligen var det stora for
att inte saga gigantiska stader omringade av en mur men nufortiden ar det bara
templena byggda i sten som finns kvar. Khmererna som byggde dessa tempel hade
sin storhetstid for ca 800-1200 ar sedan. Visst var det vackert men
personligen tycker jag inte att det riktigt nadde upp till Tikal (mayaruiner i
Guatemala) och Machu Picchu (inka-ruiner i Peru), eller rattare sagt: som
byggnadsverk kanske Angkor Wat ar battre men de andra stallena har
vackrare/mer magiska omgivningar.

Nar jag skulle aka fran Siem Reap till Bangkok i onsdags skulle vi egentligen
ha anlant i bangkok samma kvall men pga av en overraskande broreparation blev
bussen stillastaende i flera timmar varfor vi inte hann fram till gransen
innan den stangde pa kvallen sa det blev till att overnatta i den trakiga och
fruktansvart fula gransstaden Poipet, ett namn som ni INTE behover lagga pa
minnet som ett framtida charterresmal.

Imorrn drar jag ut till nagot strandstalle for att ha nagra lugna dagar daer
innan jag kommer tillbaks till Bangkok for lite shopping innan jag flyger hem
pa tisdag natt. Nu skulle man ju kunna tro att detta blir mitt sista resebrev
for denna gangen men FEL, FEL, FEL! Jag har faktiskt planerat att skriva
ytterliggare ett resebrev som sammanfattar denna resa i siffror… later
spannande va!?!

Tills nasta vecka!

Ujban

PS. Om servitoren i Phnom Penh fragar om ni vill ha en ”Happy Pizza” nasta
gang ni passerar forbi daer kan det nog vara klokt att tacka nej om ni vill
kunna lamna negativa urinprov veckorna efterat. Marijuana-toppingen kostar
dock inget extra