Halvtid i foertid…

Jahaja, ny vecka och nytt land…. jag skulle egentligen ha akt nattbuss i lordags fran Mopti i Mali till Bobo-Dioulasso (som vi brukar kalla Bobo) men efter att ha suttit och vantat nagra timmar pa bussen kom beskedet att den var installd pga foer fa passagerare. Darfor kom jag ivag forst pa sondag kvaell men det gjorde vael egentligen inte sa mycket for har gott om tid haer i Bobo. Jag bjoeds dessutom pa en valdigt intressant bussresa som sahaer i efterhand ar lite smatt komisk fast under en kort period kandes lite smatt skrammande. Bussresan tog iaf ca 16 timmar o skedde i en ombyggd Mercedes skapbil kan man vael kalla det. I denna skapbil hade det tryckts in 4 saetesrader som rymde 5 passagerare i bredd ( o da blir det inte mycket till axelbredd per person ska ni veta) och langst fram satt foraren o 3 till, inalles 24 personer. Nagon vidare somn gick inte att fa men kunde iaf slumra till en kort stund kring 02-tiden. Plotsligt sa stannade bussen valdigt tvaert o chaufforen och bagagekillen klev snabbt ut ur bussen. En kort stund darefter stannade en privatbil till bredvid bussen och en uniformerad man med ett automatvapen i handen klev ur. Han foljdes snabbt av flera uniformerade maen varav en hade en reflexvaest som det stod ”GENDARMERIE” pa. Dessa poliser forsokte fa tag pa busschaufforen men han och bagagekillen gick ej att fa tag pa. Poliserna liksom vi busspassagerare var pa helspaenn och trodde att busschaufforn hade forberett det hela sa att det skulle komma nagra och rana oss (sjalv var jag lika cool som vanligt givetvis, forutom att jag flyttade om passet fran vardebaltet till en byxficka…. och forresten var jag tamligen instangd i bussen o kunde inte goera sa mycket). Poliserna forsokte sedan tjuvkoppla bussen for att kunna koera ivag med den men misslyckades. Plotsligt kom busschauforn tillbaks och efter en kortare diskussion med poliserna och nagra passagerare sa korde vi ivag igen. Bagagekillen saknades dock. Lite senare fick det hela sin forklaring for mig tack vare en kvinna som kunde nagra ord engelska; det var namligen som sa att busschaufforn sag personbilen (med poliserna i) komma valdigt snabbt bakifran och han fick av ngn outgrundlig anledning for sig att det var banditer i den bilen sa darfor bromsade han in sa haftigt och sprang till skogs. Oturligt nog sa sprang bagagekillen sa langt till skogs att han aldrig markte att kusten var klar och allt var ok. Busschaufforn lamnade av oss vid nasta polis-chekcpoint som inte alls var sa langt bort och kunde sedan aka tillbaks till den ode vagstracka dar det hela hande och aterfinna sin kamrat/kollega…. slutet gott allting gott som man brukar saega 🙂

For att folk inte ska tycka att det ar hemskt vilka faror jag utsatter mig for sa vill jag bara papeka att dom lander jag reser i detta ar ar otroligt sakra och dom har, trots sin enorma fattigdom, en kriminalitet som ar mycket laegre an vad vi har i Sverige. Jag utsatter mig nog for storre risker dom ganger jag gar hem fran krogen hemma i Uppsala an vad jag gor haer… och forresten sa var ju det ovan beskrivna ett missforstand och ingen reell fara

Forresten, det kanske finns folk haer i lasekretsen som inte kanner till att Bobo ar den naest storsta staden i Burkina Faso. Burkina som fram till 1984 hette Ovre Volta. Nu har jag tillbringat 3 dagar haer i Bobo och forutom att laesa min Krig och Fred (1300 langa, harliga sidor pa engelska) sa har jag inte gjort sa hemskt mycket… frossat pa mango har jag vael oxa gjort nar jag tanker efter. Enligt min guidebok ska Bobo vara en av dom allra mest attraktiva staderna i hela Vastafrika… innan ni borjar boka ngn weekendresa hit ar det nog bast att ta det hela valdigt relativt dock, dvs en av dom trevligaste i VASTAFRIKA och har man varit i nagra andra stader haer inser man att det egentligen inte sager sa mycket. Det ar ok att slappa haer nagra dagar iaf, sa mycket kan jag iaf erkanna :). Imorrn ska jag aka till huvudstaden Ouagadougou (el Ouaga som vi brukar saega) dar pa lordag den stora afrikanska filmfestivalen som halls vartannat ar borjar pa lordag…. for en gammal rutinerad Bollywood-skadis (se mina aventyr i Indien fran 2001) som en annan kaenns ju detta som ett givet stopp pa min expedition haer i Vastafrika. Jag ar dock lite orolig att dom inte ska kaenna till min planerade ankomst sa att jag inte kommer fa det mottagande man skulle kunna forvanta sig som firad skadis som NASTAN fick agera framfor kamerorna i den dar indiska storfilmen som jag gloemt namnet pa 🙂

Beroende pa hur gott era minnen ar och hur noga ni laeser det jag skriver kanske nagra av er minns att jag skulle besoka mitt fadderbarn min sista dag i Etiopien. Jag avstod medvetet fran att skriva ngt om det besoket for att se om det var ngn som markte och eftersom det var hela EN person som uppmarksammade det hela sa ar jag vael skyldig nagra rader om hur det gick. Grabben, som nu ar 10 ar, och jag har haft kontakt i lite mer an 3 ar. Jag kan vael inte pasta att jag ar varldens flitigaste brevskrivare till honom sa var kontakt har vael inte varit sa himla taet… vilket iofs inte ar laett heller med en sa pass ung grabb som lever under helt annorlunda forhallanden an en annan. Iallafall sa blev jag upphamtad pa eftermiddagen av personal fran PLAN International och koerd hem till honom. Han och hans familj bodde i utkanten av Addis. Dom hade en tvarummare enligt uppgift men jag fick bara se det yttersta rummet som var en form av vardagsrum med gott om mobler och prydnadsforemal. Innanfor fanns det ett sovrum dar enligt uppgift hela familjen pa 9 personer skulle sova och sen fanns det vael aven ett koek antar jag. Grabben verkade glad att traeffa mig men valdigt blyg. Vi samtalalde genom tolk och han svarade och kortfattat och lagmaelt pa mina fragor. For att det ska bli ett riktigt samtal kraevs det dock motfragor och/eller kommentarer men sadana uteblev helt under hela mitt besok…. Ett besok som iochforsig inte var sa vaerst langt men fullt tillrackligt for att jag skulle hinna dricka en kopp kaffe, fa svar pa mina funderingar, pa att mina fragor skulle borja sina samt att en lokalanstalld skulle hinna knaeppa upp en hel filmrulle pa oss. Jag fick iaf klart for mig att det stoed som familjen far fran PLAN (tack vare mina pengar) begransar sig till att taecka alla kostnader foer fadderbarnets skolgang, dvs skoluniform, larobocker etc. Resten av pengarna gar till gemensamma projekt for stadsdelen sasom gemensamma latriner, halsocenter, HIV-information och vad helst annat som prioriteras av dom boende dar. Mitt besok hade inget magiskt over sig eller var ngn gammal droem som gick i uppfyllelse men det var iaf kul att traffa pojken och se att ens pengar goer lite nytta for sina medmanniskor.

Nu kanske ni undrar over rubriken ovan…jo, jag har namligen andrat min flygbiljett hem sa jag kommer komma hem tre veckor tidigare, dvs pa langfredagen den 25 mars istallet for som ursprungligen planerat den 15 april. Det finns flera anledningar till detta men den fraemsta har med hockeyslutspelet att goera. Jag har vantat och vantat sedan 1979 pa att mitt alskade MODO antligen ska vinna SM-guld igen och i ar hoppas jag (aterigen) att dom ska lyckas. Hade jag akt hem 15 april hade jag kommit hem precis lagom till en ev sjunde finalmatch medans nu kommer jag komma hem lagom till den fjarde semifinalen och kan darfor folja vaegen till guldet pa naera hall. Med det andrade hemresedatumet sa var det exakt halvtid i sondags och nu ar det bara nedrakningen kvar och den brukar av erfarenhet ga valdigt fort. Imorrn t ex ar det bara 4 veckor kvar tills jag star dar pa Arlanda och funderar pa vart jag ska ta vaegen (jag har ju lagenheten uthyrd till 15 april)… ar overtygad om att sana petitesser kommer ordna sig och om INTE finns ju alltid Sagahemmet (Fralsningsarmens haerbaerge for hemloesa) J

En annan anledning till den tidigare hemresan ar dessutom andrade reseplaner. Jag har helt enkelt bestamt mig for att strunta i att besoka Senegal och Gambia som jag var raett saeker pa att jag ville besoka och dessutom struntar jag aven i Niger, Togo och Benin som jag hade som mojliga destinationer. Eftersom jag inte tror pa att vara utomlands bara for dess egen skull och jag har gott om tid pa mig att besoka dom utvalda landerna Mali, Burkina och Ghana (varifran jag flyger hem via ett dygn i Etiopien) sa kan jag lika garna aka hem tidigare istallet for livet hemmavid ar ju raett gott det med med ett jobb och en fritid man uppskattar. Ska sanningen fram sa ar jag lite troett pa alla dessa Francophone-laender som regionen kryllar av och darfor ska det bli valdigt skoent att komma till Ghana snart med sitt brittiska arv….mer om detta dock i mitt naesta mejl som kommer nasta vecka skulle jag gissa pa.

Hoppas ni alla haller tummarna for MODOs framgangar i slutspelet!

Urban, livstids medlem i MODO Hockey

PS. For ovrigt borjar jag bli lite smatt less pa alla dessa restauranger som har knappt halften av sakerna som star i deras menyer J

PS2. naer jag skulle skriva denna reseberattelse haende det tva ganger att jag forlorade delar (ganska stora sadana dessutom)av texten o det ar absolut inte vidare roligt, TRO MIG!!!!! det var naera att jag gav upp helt och hallet men nu ska det forhoppningsvis ga bra att skicka den ocksa…. *haller tummarna*