7,5 veckor senare i hemmets trygga vrå

Hejsan kamrater!

Tisdag förmiddag och kom hem till gamla kära Svedala i fredags kväll. Blev 3,5 timmar försenad eftersom jag missade mitt flyg från London pga lite incheckningstrubbel nere i Kapstaden. Dagarna från hemkomsten fram till att jag börjar jobba på torsdag eftermiddag är och har varit tämligen fullspäckade men det är bara roligt.

Även förra söndagen var vädret så dåligt att något vithajsdyk inte gick att genomföra så dagen ägnades åt bokläsande, bilduppladdning och allmänt filosoferande. På kvällen åkte jag sedan de två timmarna till Kapstaden.

Vid ankomsten till Kapstaden i januari visste jag ju att jag skulle återkomma till staden varför jag hade en tendens att skjuta upp olika aktiviteter… därför blev dom sista dagarna väldigt späckade med mycket jag ville göra. På måndagen började jag med en tur till några vingårdar i trakten av Stellenbosch någon timme utanför Kapstaden. Om det finns någon i läsekretsen som är bevandrad i Sydafrikanska viner så besökte jag gårdarna Beyerskloof (specialiserad på Pinotage), Fairview och Villiera. Jag har väl aldrig varit någon större vinkännare men det var både kul och intressant och under dagen provade jag ett 15-tal viner.

I onsdags var det dags för ett nytt township-besök och detta var mycket bättre än det i Port Elizabeth. Guiden var bättre och hela turen var bättre upplagd med alltifrån besök på en shebeen (olicensierad bar som är mycket spartansk, serverar ett lokalt ”öl” och är off-limits för alla kvinnor utom dom som jobbar där) till besök på ett guesthouse mitt i en av kåkstäderna till besök på ett dagis som finansieras av några av företagen som arrangerar dessa townshipturer.

Townships var en del av kontrollen ocvh segregationen av de färgade och svarta under apartheidåren och det var ju inte bara vita som skulle hållas åtskilda från resten utan det fanns även ”mellanläget” färgade… det var väl en form av söndra och härska från de styrande vita och de färgade fick något bättre utbildning och tjänade nog lite mer än svarta samt hade vissa andra förmåner. Klassificeringen av folk var dock inte helt enkel och ett av dom viktigaste testen om en person skulle anses som färgad eller svart var att man stack in en penna i håret på den person som skulle klassificeras. Om pennan sen ramlade ur från håret när personen skakade på det var han/hon att anse som färgad och om pennan satt fast i håret var han/hon att anse som svart.

Idag varierar bostadsstandarden väldigt mycket i dom olika kåkstäderna med alltifrån hyfsat stora och vackra hus till små skjul byggda av plåt och som saknar el, vatten och avlopp. Myndigheterna har ett program då dom bygger hus åt folk i kåkstäderna men de hinner inte med att beta av behovet för det kommer ständigt nytt folk inflyttande från landsbygden, saknas kvalificerad arbetskraft och behoven är så oändliga från början.

När jag kom tillbaks till Sydafrika från Botswana var det mycket i media om kriminaliteten och vad som ska göras. Presidenten Mbeki har tidigare hävdat att kriminaliteten inte är något större problem och att dom som tycker det kan väl flytta utomlands istället för att klaga och vara så negativa….. när sen folk (oftast välutbildade) väl lämnar Sydafrika har de tydligen kallats förrädare istället… så regeringen har verkligen gett dubbla budskap till sitt folk. Nu har dock regeringen insett att brottsligheten ÄR ett problem och poliskåren ska utökas och vissa andra åtgärder ska till. Tydligen sker det i snitt 50 mord om dagen (ca 18 000 om året) i detta land med 5 gånger Sveriges befolkning. Som jämförelse kan man nämna att i Sverige ligger vi ganska konstant på ca 100 fall av dödligt våld om året.

Att det är ett våldsamt samhälle förstår man väldigt bra när man läser dom lokala tidningarna… dom flesta mord (och dödsolyckor i trafiken omnämns aldrig ens) men en artikel som fascinerade mig var den om en kvinna som glatt står och visar upp en visselpipa. Kvinnan som hade en liten butik i en kåkstad blev rånad på två mobiltelefoner av tre män. När dessa avlägsnade sig blåste kvinnan i den visselpipa hon förevisade. Snabbt dök det upp en massa människor som när dom fick reda på att hon hade blivit rånad drog ihop en lynchmobb och begav sig till ett område i närheten. Där hittade dom på två män som dom trodde kunde vara skyldiga. Dessa arma stackare blev sedan brutalt misshandlade innan bensinindränkta bildäck träddes över dom och sattes eld på (vanligt sätt av lynchmobbar i Afrika att avrätta misstänkta tjuvar på). Allt detta beskrev tidningsartikeln i en smått raljerande ton och inget fördömande mot lynchmobben alls…. och förresten så hittades aldrig mobiltelefonerna så lär väl för all framtid vara oklart om mobben ens avrättade ”rätt” personer.

Har jag då någon gång känt mig hotad eller råkat ut för något kanske ni undrar…. jag måste säga att jag känt mig mycket säker under hela resan och har inte träffat på någon som blivit utsatt för något brott i Sydafrika…. hörde om någon som blivit rånad men det var i andra- el tredjehandsuppgifter. Den allra största delen av brottsligheten sker i kåkstäderna och drabbar precis som i Sverige de redan fattiga och utslagna. Som turist i Sydafrika är man dock medveten om kriminaliteten och anpassar sitt resande efter detta och undviker givetvis de farligaste områdena. Som kuriosa kan jag förresten nämna att amerikanskan som jag reste med i en vecka blev bestulen på sitt pass, kontanter och kreditkort… men det skedde i London när hon hade två dagar där på väg hem till Kalifornien efter två månader i södra Afrika…. kontentan av detta är väl helt enkelt att man inte är säker någonstans och uppvisar man bara lite sunt förnuft är brottsligheten inget skäl att avstå från att besöka Sydafrika.

Nog om brott och annat elände…. efter att ha ”slösat” bort förra helgen i Hermanus med förhoppning om att få dyka med vithajar så gav jag det en ny chans i onsdags och äntligen hade jag lite tur med mig. Det känns ibland som att hela resan har bestått av extremt tidiga morgnar med alltifrån gryningssafaris till tidiga avfärder och även för denna aktivitet var det hämtning vid 5.30-tiden för 2 timmars körning till Hermanus och en liten bit bortanför. Efter lite frukost och att vi hade skrivit under ett papper som fråntar arrangören allt ansvar utifall något skulle hända så begav vi oss ut på havet. När vi kom fram till den lämpliga platsen för vithajsdyken så fanns det redan 5-6 andra båtar där. Vi var tyvärr alldeles för många personer på båten så det var lite trängsel runt relingen för att få dom bästa fotomöjligheterna men i grupper om 4 fick vi ta på oss våtdräkter och sedan kliva ner i buren. Där står man sedan med huvudet ovanför vattenytan tills en haj kommer i närheten då man sänker sig under ytan o tittar med hjälp av cyklop.

Dom matar egentligen inte hajarna utan har ett bete (oftast tonfiskhuvud) på en lina som hajarna förhoppningsvis ska simma efter och försöka sluka. Därefter blir det en kamp där han som sköter linan oftast vann tillbaks betet…. under dragkampen försöker han få hajen så nära buren som möjligt och det bästa är om den krockar litegrann med buren. När jag stod där i buren var det två hajar som kom riktigt, riktigt nära men pga väldigt dålig sikt så såg jag inte så klart utan det var mer som en skugga som svepte förbi. jag fick sedan bättre koll på hajarna när jag väl stod uppe på båten igen och kollade på mina kamraters öden där i buren. Det var iallafall kul att få testa på ett sånt där vithajsdyk…

I torsdags så hann jag med ett besök på fängelseön Robben Island där Nelson Mandela med flera ANC-medlemmar satt fängslade i så många år. Efter lite avslutande shopping så var det sedan hemfärd. Hann tyvärr aldrig upp på Table Mountain denna resa och något fallskärmshopp blev det heller aldrig. På förhand hade jag även funderat på att ta kontakt med någon sydafrikansk polis och kanske ordna en ride-along där man följer med en polispatrull i baksätet och ser hur de jobbar. Följde med polisen både i Johannesburg och Durban när jag var där för 10 år sedan och det var mycket intressant men inte heller detta hanns med under resan.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd med resan och tycker jag hann se och göra enormt mycket…. Sydafrika är ett land där det finns enormt mycket att göra och det är dessutom lätt att resa där. Prisnivån är hyfsad med tanke på den kvalitét man får och ligger någonstans emellan Asien och Europa. En annan fördel är ju att tidsskillnaden gentemot Sverige är i princip obefintlig samt för dom som tycker det är krångligt med olika valutor så är sydafrikanska Rand exakt lika mycket värda som en svensk krona.

Nästa resa för mig? Tja, om en timme tar jag tåget till Göteborg för att hälsa på en kompis och gå på konsert… vad som händer under resten av året/kommande vintrar får jag nog lov att återkomma till men just nu är jag väldigt glad av att vara hemma och njuta av den annalkande våren!

Sköt om er!

Urban