Nara doden upplevelse nr. 1

Sa, baten till suratani skulle ga kl 22, vi hade vantat 10 timmar redan och otalig svensk som man e va vi saklart 2,5 h fore alla andra. Baten eller rattare sagt, den lille traskutan, va en sov bat hade vi fatt reda pa, och om man kallar ett gang madrasser med kryp pa sov bat sa va det vall det.. Riktigt ackligt! Eftersom det va monsun storm och alla fiske batar va uppdragna pa land sa va vi radda att vi inte skulle kunna aka men det gjorde vi. Hall i hatten vad det gungade!! Vi sov pa andra vaningen a dom va tvugna att stanga fonsterna for att vagorna inte skulle skolja bort oss. Man horde tunnor som rullade pa dack, glas som krossades, det knakade och brackte i trabaten a ett tu tre sa stangdes allt av, mitt ute pa havet, a alarmet gick! Personalen pa baten skrek och sprang ner dar nere, vi livradda turister satt kvar ovetande i 15 minuter, jag a sandra borgade sa klart lagga upp en plan hur vi skulle lyckas roffa at oss flytvastar. Vi va ca 50 man ombord och bara 20 vastar. Vi tankte for gudskull vi maste radda vara vaskor! Sen borjade vi as garva a tankta, ska vi do kan vi lika garna gora det med ett leende pa lapparna! Men, baten borjade kora igen a ett antal timmar senare va vi framme i suratani.