Langkawi

Nu sitter vi och väntar på Starbucks på färjeterminalen på Langkawi, ska ta båten vidare till Pulau Penang där vi tänkt kolla in Georgetown och lite strand så klart. 😉

Det ska bli skönt att åka vidare igen. Langkawi är lätt nåt av det vackraste vi sett under resan, men ändå… det var en hel del som förstörde. Dels gillade vi inte riktigt stranden där vi bodde, Pantai Cenang. Det var en lång, bred strand där det kördes bil och moppe i hög fart och där det var mycket vattenskotrar, para sailing och bananbåtar… Då gillade vi Pantai Tengah bättre, där vi kunde ligga ifred i skuggan av en palm. Dock var vattnet väldigt grumligt på båda ställena och botten fylld av vassa snäckor och stenar. Jaja, man kan inte få allt, utsikten var underbart fin! 🙂
Vi hittade en del trevliga restauranger där man satt med bara fötter i sanden, så härligt! Och Louise fick äntligen sin efterlängtade pasta och den var så god att vi hann med att äta den två gånger! 😉 Men den indiska restaurangen On the beach var nåt av det värsta vi varit med om, då värdinnan sprang före oss till utgången för att där vid kassan kontrollera att vi hade betalt för oss, så otrevligt istället för att säga tack och hej när man går. ;/
Vårt boende var inte heller nån höjdare, Shirin Guesthouse. Ägaren bråkade och skrek mest hela tiden, förrutom när vi kom förbi när han ständigt frågade hur det stod till, trots att vi svarat på samma fråga en minut tidigare. Och sen hamnade vi i nåt vendetta när hans fru sa åt oss att hennes man sagt fel pris för rummet till oss och att vi skulle ta upp det med honom – tack för det liksom. Det slutade med att vi betalade lite mer än vad vi kommit överrens om, surt. Måste säga att det var ett överpris för ett väldigt enkelt rum, med delad toalett och dusch. Insåg varför det inte känns så lockande med kollektiv… ;/
Jaja, Pantai Cenang och Pantai Tengah var i alla fall överlag mysiga ställen, en gata kantad av affärer och restauranger och så stranden och strandserveringar och marknader :).