Cameron Highlands

Till tröst för er hemma i vinterkylan så kan vi meddela att det är väldigt kallt här också! ;P Klockan är elva på kvällen och vi ligger under filten och fryser inne på vårt rum. Det är alldeles tyst, så tyst att det nästan tjuter i öronen.

Vi är alltså på snabbvisit i Cameron Highlands, en 2000 meter över havet, uppe i molnen. Det är fint, mycket vackert och nästan som att vara mitt i Sound of Music med bergstoppar och dalar och korsvirkeshus och skog. Resan hit i minivanen igår var riktigt häftig, vi slingrade oss upp för bergen vars väggar är kantade av vilda orkidéer, längs vägen står folk och fyller vattendunkar från det vatten som silar ner från bergsväggen och plötsligt kör man bara rakt in i dimmolnen. 🙂
Idag har vi fått gjort vad vi ville göra här, alltså besöka teplantagen och jordgubbsfarmarna. Eftersom vi åkte på en tur fick vi också blomträdgård och fjärilsträdgård, vilka båda var mycket fina. Vi har klappat insekter som vi inte ens visste fanns, som till exempel insekten som ser ut som ett löv och insekten som ser ut som en orkidée – ni får se på foto sen! Jordgubbsfarmen i sig var väl inte så spännande, det var långa rader med jordbubbsplanter precis som hemma, men gott var det i alla fall! 😛 Och teplantagen var så fina när de i etage brer ut sig över kullarna. Vi fick även se hur de behandlade de plockade tebladen, vilket var mycket intressant. Sen drack vi te och åt trekantsmackor och jordgubbstårta, inga scones fast det serveras nästan överallt här. 😉

Efter turen var vi något trötta, så efter lite häng blev det indiskt till middag igen. Måste säga att vi båda har förätit oss lite på indiskt. I de andra länderna vi besökt har indiskt varit en lyx som vi har unnat oss ibland när vi velat ha nåt annat än fried rice eller pad thai eller så och det har kanske blivit en gång för mycket – kul nu när vi är i landet där indiskt är lika vanligt som nasi goreng eller mee goreng, alltså ris och nudlar ;p. Jaja, lite kan man ju variera sig i alla fall. Idag tog vi en sjurätters set menu för 8 ringit per person och det var en hel massa saker som lades upp på bananbladet framför oss och gott var det! 😉

Imorgon åker vi vidare till Pangkor, får värma upp oss igen med lite sol och bad ;P.

Och ja, får väl skriva nåt om Georgetown också… När vi klev av båten var något av det första som mötte oss fort Cronwallis och det gamla stadshuset och det såg väl stort och fint ut. Dessutom fanns det visst det en trottoar, trots att boken sagt att det typ inte skulle göra det. Bra, det underlättade för oss när vi gick där med våra tunga väskor i jakten på ett boende. Svängde in på några gator och det mesta var slitet och gammalt och fallfärdigt. Trottoaren försvunnen och ersatt av djup rännsten där det sprang runt mängder av råttor som höll på att skrämma livet ur mig när de började pipa precis bredvid mig. Det var trafik, dessa ständiga moppar och det var människor i rörelse och dofter och ljud från de indiska och kinesiska serveringarna. Någonstans där njöt jag och sa att det faktiskt var precis så här jag hade föreställt mig Asien. Vi tog första bästa boende vi såg, kände att det lite lät som att allt var likadant och vi inte kände mest för att bo på Love lane där det visst kan hända lite otäckheter. Det var inget toppboende direkt, samma kinesiska fönsterlösa layout som i Xian men väldigt mycket mer förfallet och väggarna var bara uppsmällda rumsavskiljare (det verkar tyvärr vara standarden i Malaysia).
Vi gav oss ut efter lite comfort food att trösta oss med efter incidenterna med råttorna och boendet – detta stod inte att finna nånstans. Vi hittade överhuvudtaget nästan inga matställen och bland de få vi hittade så var det några som sålda nån risrätt som vi inte riktigt fått fram vad det är för nåt och några som sålda tandoori och så, men inget utan kött. Slutligen hittade vi en indisk restaurang, en bra bit ifrån little india, där vi beställde in en alldeles för stark men god aloo gobi och en lika mycket för stark palak paner (standardrätten) – det måste ha synts lång väg hur starkt vi tyckte det var eftersom personalen kommenterade det när vi ätit upp ;P. Sen försökte vi leta efter något som kunde påminna lite om den städade tillvaro man är van vid från hemma, men det lyckades vi inte hitta. Istället gick vi bara runt bland alla ruckel till hus och var rädda för alla män som tittade på oss eller skrek saker efter oss. Det är knäppt att det ska vara så och visst är det bra att boken informerar om risken för kvinnor att gå runt här, men det gör också att man kanske blir mer uppskrämd än vad man behöver vara. Det var ju knappt ens så att vi vågade ta en öl på nattmarkanden, när vi väl hittat denna stora och mysiga food court.
Detta nederlag första kvällen gjorde att vi reviderade vår plan för Penang en del; istället för den ursprungliga planen om att både göra sightseeing i Georgetown och ta oss ut till ständerna på ön, så bestämde vi oss för att så snabbt som möjligt klara av sightseeingen och sen ta oss vidare. Detta beroedde också till stor del på att vi tyckte det var så svårt att hitta mat, vi stod där bland alla plåtgrindar och undrade vart fan vi skulle kunna gå för frukost morgonen därpå!
Frukosten visade sig dock kunna gå att lösa relativt lätt, på ett guesthouse en bit längre ner på gatan fick vi toast med butter and jam. ;p Vi var i alla fall något upplyfta eftersom vi lyckats hitta ett trevligt boende att byta till, även om det innebar att vi fick sova i rangliga våningssängar med tio andra. Innan vi tog tag i sightseeingen skulle vi bara hämta en rundvandringskarta på turistinformationen och köpa bussbiljetter för morgondagens vidareresa. Turistinformationen gick inte att hitta och det var ingen som kunde svara på vart den skulle kunna vara, så efter att ha sprungit runt och runt gav vi upp och skulle istället försöka hitta bussföretagen så att vi kunde höra oss för vem som erbjöd bäst biljett för vidare resan, dessa gick inte heller riktigt att finna. Efter en stunds letande hittade vi dock något som kanske kunde vara bussföretag och började höra oss för, då visade det sig att de typ inte ville sälja biljett till oss för den stora bussen till Cameron Highlands utan att vi var utelämnande till minivans vilket vi inte kände för – man har läst och hört allt för mycket om folk som blir dumpade lite varstans. Med en känsla av att vara lite fastlåsta gav vi upp och påbörjade helt enkelt vår sightseeingtur som visst det var mycket fin och givande. Knäppt att vi varit framförallt i Kina och Vietnam utan att riktigt förstå vad som menas med shophouse, här fick vi i alla fall det ordentligt förklarat för oss och vi fick se olika exempel på olika arkitekturstilar från olika årtionden, mycket intressant. Och så gick vi en sväng på det där fortet som inte var så mycket att ha, det bästa med det var definitivt den högst efterlängtade glassen som vi köpte i caféet – då hade vi letat efter den eller nåt annat som kunde ge oss lite energi i typ en timme. Om Penang och Georgetown ska vara en så kulinariskt upplyft stad, vart fan hittar man all denna mat?! Vi såg i alla fall några fina kinesiska tempel och samlingshus, vi gick igenom ett sprudlande little india och vi besökte det mycket intressanta museet. Om vi bara hade fått nåt att få lite energi av längs vägen, så hade kanske allt varit bra… Tänkte att vi skulle ta ett safe card till middagen och gå till Pizza Hut när vi nu hittat ett sådant, men gissa vad som hände där då – de hade inte riktigt en meny vi kände igen och vi fick göra en specialbeställning på en Margarita som sen inte alls blev som vi ville och allt blev bara snett och ganska fel. Avslutade det hela med att köpa biljetten till minivanen, woho! En verkligen jäääätterolig dag.
Jaja, boendet vi bytte till, Old Penang Guesthouse, var i alla fall riktigt schysst. Hängde hela kvällen i det schysta samlingsrummet, härligt. Hade vi hittat det boendet på en gång hade vi kanske stannat i alla fall en natt till för att kolla in nån av stränderna eller så, menmen… nu åkte vi hit istället ;).