bland apor och fåglar

Efter en halv dags resa, som faktiskt gick riktigt smidigt och som skedde med de lyxigaste bussarna vi hittills åkt med under hela resan, kom vi fram till Pangkor. Vi bytte 10 plusgrader mot 30, skog mot djungel.

Hittade ganska snabbt ett boende som känns ganska okej, kanske lite för mycket ute i djungeln för oss men vi får se. Känns som att det är ganska mycket detsamma man får överallt här vid stranden Teluk Nipah. Det är ju absolut inget stort ställe, det händer inte så mycket och det är inte heller så mycket turister här, förrutom några svenskar och tyskar typ. Hoppas att vi inte blir allt för galna, haha ;p.

Efter att ha checkat in och dumpat de stora tunga väskorna försökte vi hitta något att äta. Detta visade sig vara ganska svårt eftersom typ alla kök håller stängt till klockan 18 och klockan bara var 16. Fick tips om Daddy´s café på standen Coral Bay som ligger precis bredvid Teluk Nipah, så dit gick vi och fick ett fyllt pitabröd vilket var riktigt gott och mättande ;). Sen gick vi ner mot vattnet för att ta ett dopp och då möttes vi av de första aporna, om man bortser från den söta apa som Louise såg från bussen tidigare idag. Satte oss i skuggan under ett träd och njöt av stranden, vattnet och öarna utanför, men förargades också lite över aporna som grävde runt i soptunnorna en bit bort. Så hemskt att de går runt där och rotar och springer iväg med den ena plastpåsen efter den andra.
Sen hoppade vi i det grön-gula vattnet, vilket skulle visa sig vara lite av ett misstag då det inte tog många sekunder innan vi hade en apa som rotade igenom min väska. En vänlig själ på stranden sprang till våra saker och skrämde iväg apan innan vi hunnit ta oss upp – ytterst tacksamma. Det var bara det att apan inte gav sig, så det tog inte lång stund innan den var tillbaka igen och vi hade inte lika lätt för att skrämma iväg den som killen haft. Väldigt skrämmande att stå öga mot öga med en väsande apa som visar sina vassa tänder. Medan vi stod där och försökte få apan att släppa våra saker samlades folk runt omkring och filmade och tog fotografier – snacka om att vi blev förbannade! Tack för den fina hjälpen liksom ;(. Slutligen fick vi i alla fall tag i våra saker och flyttade längre ner mot vattnet i hopp om att ingen apa skulle våga sig dit ner. Det tog inte lång stund innan en av de svenska tjejerna i sällskapet bredvid börjar skrika på sina vänner i vattnet om att de skulle komma upp och hjälpa henne få bort apan som satt bredvid henne och rotade igenom deras saker, vännerna reagerade inte och Louise gick dit för att hjälpa till, apan sticker iväg och tjejen kläcker ur sig den väldigt trevliga kommentaren om att hon sett apan på våra saker när vi var i vattnet och att hon då hoppades på att den inte skulle komma till deras saker. Trevligttrevligt, varsågod för hjälpen liksom, tack för att du kunde hjälpa till när apan tog våra saker. Varför kan inte alla bara vara snälla, trevliga och hjälpsamma? Tycker bättre om när man tar hand om varann än när man bara ser till sig själv så där…
Aporna hann i alla fall göra några fler tillslag, stack iväg med nåns skräp och lite så innan de bytes ut mot malaysiska män som cirkulerade runt och runt kring alla kvinnor på stranden. Det var ungefär lika obehagligt som aporna och fick en ganska mycket att tappa lusten. Det kändes väldigt långt bort att vi nyss suttit och pratat om att man lätt kunde stanna här i en vecka eller så… tråkigt :(. Vi vill ju gärna hinna snorkla lite till, nu när Louise visat mig hur man gör. Jaja, vi får se… nu är det dags att sova på saken.
Godnatt

ps. glömde ju att berätta att vi faktiskt fått se ett par av dessa näshornsfåglar som finns här på ön, riktigt häftiga. får se om vi lyckas fånga en på foto 😉