Otroligt

Kära vänner!!

ja sen sist har det hänt lite.

Något mycket märkligt…

…Vaknade upp på måndags morse och efter vår ankomst och var förstås lite i otakt med tiden. Hade tänkt gå upp ca 09.00 gå iväg för att titta pa sevärdheter som vilken turist som helst.

Nu var vi fortfarande trötta och kom inte upp förrän kl 10.45 då frukosten nätan var slut. Vi slår oss ned vid ett bort tar det lugnt , pratar om hur skönt det är att vara borta. Då när jag sitter i allsköns ro med huvudet mot utgången ser jag helt plötsligt Elin och hennes vän Anna komma in på samma Guesthouse som vi bor på…..

Att hon kom in tillsammans med hennes kompis Anna på precis det Guesthouset som vi bodde på, vid den tidpunkten och med mig sittandes så att jag verkligen såg henne. Kändes verkligen konstigt, men riktigt kul var det i samma stund som det visar hur liten världen kan vara ibland.

Elin ar förresten en kompis från universitetet samt konsumbutiken där vi jobbat extra.

De hade mycket att berätta för oss, naturligtvis om deras intryck och erfarenheter och en hel del tips och vad som är värt att att se om vad som inte är det. Samt tips om vilka guetshouses som är trevliga o s v.

Vi blev sittandes och pratade med dem under eftermiddagen och gick senare ivag med våra pass för att skaffa visum till vårt nästa mål , Kambodja. Vi ordnade det pa ett närbelägen resebyrå där vi kunde få visumet tills dagen därpå. Det passade oss pefekt då målet var att komma till Kambodja under Torsdagen med en övernattning i staden Trat ( uttalas Traaaat, med lite gnäll i halsen).

Sedan umgicks vi med Elin och Anna samt deras vänner Elise och Jenny som de också hade träffat i Bangkok. Vi käkade och hade det trevligt.

Det blev en tidig kväll då Jetlagen fortfarande gör sig påmind.

Igår 2/12 skulle vi ut på en riktig turisttur för att se Grand Palace ,Floating market mm. På vägen dit blev vi haffade av en Tuk-Tuk som vill ha med oss pa en tur till vissa sevärdheter och förstås juvelerare och skräddare.

Aldrig skulle vi köpa något men vi fick en Tuk-Tuktur, se två sevärdheter samt göra föraren glad (han får gratis bensin)och i samma stund ruinera säljarna då de får in kunder som oss.

Nåväl vi fortsatte till Grand Palace som vi ville se men hejdade oss förebiljettköpet eftersom allt inte var tillgängligt bestämde vi oss för att återkomma.

Istället bar det av till floden för en tur på densamma till priser som blev humana när vi prutat på dem. Det var en härlig tur på ca 1 timme 15 minuter där vi kunde relaxa, skönt.

Sedan bar det tillbaka hemmåt för att hämta passet samt ett restaurangbesök. Det blev en riktigt trevlig kväll , en helkväll med andra ord, hemma vid 2 svepet. Vi var på ett ställe som det enkom var Thais på, mycket trevligare än alla överfulla ställen med västerlänningar.

Där umgicks vi med några Thailändare som vi hade trevligt med under kvällen. En sak är säker, de dricker som en annan aldrig gjort, Flaska efter flaska kom in till de tre vid borden och allt fullare blev de men också allt trevligare.

På morgonen när vi skulle ge oss av till bussen var vi trötta och slitna, framförallt Fredde. Vi tog en taxi för att säkert komma ut till den östra busstationen i tid. Naturligtvis försökte taxikillen blåsa oss men det vet vi hur man hanterar.

Köpte in oss på ett par biljetter till Trat och satte oss på bussen.

Träffade Anders en verkligt världsvan turist, en tidigare frilansskribent och fotograf som nu kom direkt från Burma ( hoppas att jag och Marie kan åka dit nån gång, ler) Han reste nu i stort sett på heltid då han slutat att jobba. Underbart att se att den typen av människor finns.

Läskigast av allt var nog att Fredde svimmade på bussen och att man nästan kunde tro att han fått ett epilesianfall som han skakade. Vi antog att det var matförgiftning men har fått veta att det även kan vara synptom på salmonella.

Fredde repade sig på bussfärden och välbehållna var vi framme i Traat där vi träffade Jo och De, Joanne och Dwaine från London. De ska ocksa till Kambodja och vi har umgåtts under eftermiddagen och ätit på den lokala markanden här i Trat.

Imorgon bitti kl 06.00 åker vi till Kambodja, så nästa rapport kommer nog därifrån.

Ha det så gott.

Kramar till er alla.

Stefan