Dasspappret, kanske världens bästa uppfinning!!

Tja där hemma!

Ja så skiljdes Fredde och jag åt och de (bröderna Larte) åkte på en säkert alldeles förträfflig trekking, själv åkte jag på en liten men ända alldeles olämplig magsjuka… ja ytterligare en i raden, vet inte vad jag gör. Har kommit på att det finns ett mönster i detta, nämligen att så fort jag ska över en gränsövergång så smäller det till men jag försöker så gott det går att ta det med ro….(hmmm… ler) Tur att inte Fredde var med för då hade han gapskrattat…

På Måndagen skulle jag ta mig till Attapeu vilket jag antog skulle gå smärtfritt. Det gjorde det, när jag väl kom på bussen vid halvtretiden på eftermiddagen. Tiden emellan spenderade jag på ett Tuk-Tuk flak med en mycket trevligt förare, åt en indisk lunch och hade dessförinnan hunnit med ett besök på massageinstitutet.

En fyratimmarsfärd hade jag fått för mig att det var men icke, ca 6 tmmar och det endast p g a att de sista 3-4 milen var riktigt urusla.

Det blev ett kort besök i Attapeu och den största behållningen var nog att jag tittade på en underhållande volleybollmatch utanför den lokala banken. Pratade lite med domaren om det stora intresset för volleyboll i staden…

På kvällen spelade jag de nyfunna favoritspelet Mitraget ( Ska vara franskt uttal) med två fransmän sonika. Ett riktigt kul tärningsspel som jag dessvärre förlorade.

Det var nu dags för återfärd till Thailand och Ubon Ratschtani varifrån jag skulle ta tåget till
till Bangkok och sedan vidare till Phuket dit Marie kommer imorgon Lördag (Vet att jag fått smäll på fingrarna för min meningsbyggnad nu…ler)

Resan dit…ja ja…Borjade med att jag inte kunde sova… vaknade kl 4, skulle upp kl 5.. tog en tuk-tuk till bussstationen och försåg mig där med diverse nödvändiga faciliteter där dasspapper var en av nyckelinköpen (fick jag åtminstone sedermera veta). Själva resan sen var värre än den förra med tanke på att bussen vi färdades i gick sönder med jämna mellanrum och jag som mådde lite pyrt blev inte bättre av att de höll på att fippla och gasa så att hela bussen fylldes av rök som fått även en inbiten rökare att rynka på nosen

Nu kommer en avsnitt som av vissa kan uppfattas vidrigt och vill därför varna käsliga personer…..Ni kan hoppa två 0stycken frammåt!!
Styckerna har dessutom passerat min egen censur!!!

Hamnade således på bussen och turligen var jag nästan ensam. Förpassade mig själv längst bak i bussen ifall olyckan skulle vara framme.Vid entimmespasserinegn pa den minst sagt knöliga vägen (Ban Lung varning Fredde) kände jag att dasspappret skulle komma till användning. Jagade fram till busschauffören pekade minst sagt ivrigt på dasspappret..han förstod, tack och lov. Sprang i min förhoppning till första bästa byggnad men de skrattde bara och hänvisade mig rakt ut i buschen. Brottom Brottom. Kissnodig forst, puh.. nastan avklarat nar jag kande att jag borde borjad med det andra.. ja ni vet, Fy tusan…bara vatten. Helt plötsligt mitt under själva cermonin kom en glad hundvalp springade mot mig som jag turligen lyckades få iväg från det nedsmittade området (skrattar). Tillbaka mot bussen och en skrikande Laot som tyckte att det tog lång tid. In i bussen och upp med ryggsacken, letade fram ett par rena boxer som skulle rädda min dag. Puuhhh. Sonika tog av mig alltihop och gjorde underkladesbytet framför nyfikna och skrattande men generade Laotiska män. Kanske tur att det inte var nån kvinna på bussen som skulle behövt ABC- sjukvård (Andning, Blödning, Chock) Ja det gick bra i vilket fall som helst.

Nästa omgång kom när jag passerat gränsen till Thailand och satt mig pa den lokala bussen till Phibun, där jag efter ett flaska Fanta som jag uppenbart osmart drack fick ett par spyanfall. Fick spypåsar av tanterna som säljer grönsaker. De förstod illa kvickt och förflyttade sig genast ifrån mig så jag kunde spy ifred. Sen var det i varje fall över, men jag ser inte fram emot nästa gränsövergång.

Kom i varje fall till Ubon och köpte på mig lite vätskeersättning som kom val till användning. Tåget till Bangkok var helt ok men kunde inte sova särskiljt mycket. Direkt när jag kom fram tog jag mig en dusch som jag mer än väl behövde.

Dagen i Bangkok gick åt till att shoppa och kurera mig i värmen. På kvällningen bar det av till Phukhet. Tar det nu lugnt och inväntar morgondagen och tittar runt i staden.

Ta hand om er! och ha dé

Stefan, Phukhet kl; 18.01 Fredag den 27 Feb