WIFE, Wonderful Instrument For Enjoyment

Hejsan! Agra kl 22.11, +40 grader puuh.

Efter en skön vecka i Darjeling bar det nu av till Varanasi. Vi tog en omväg via vårt kära Kolkata där Fredde skulle ordna upp lite av sina affärer. Ett par biljetter tur och retur till Bangkok. Han ska tillbaka till Thailand, måste säga att jag verkligen ingen har någon aning vad som drar tillbaka honom dit, ler. Nån ”vän” som han själv skulle uttryckt det.

Natten innan vi skulle åka drabbades Kolkata av en riktigt åskväder. Ett åskväder av ordentlig kaliber, av sällan skådat slag. Det näst intill obefintliga infrastrukturen med avseende på brunn-och avloppssystem gjorde att vi på morgonen uttryckligen fick vada till frukosthaket.(bildbevis kommer)Rikshaförarna var nu mer än någonsin villiga att dra runt oss.

Hur som helst som bar det senare iväg till Varanasi. På tåget mötte vi ”Veg”, han kallades så (åtminstone uppfattade jag det så)vilket var en mycket trevlig kille. Han var på väg hem efter sin semester på 3 dar (2dagars resa en dag med familjen). Vi fördrev tiden med att prata om Sverige och Indien, om jobb och utbildning, ja helt enkelt det mesta. Vi fick smaka på Vegs mammas hemlagade brödpannkakor (svensk tolkning) som vi hungriga som vi var (åtminstone jag var jag det) åt av, mums. Han tyckte jag var så blyg (aldrig hört det förut) som inte ville ta för mig, hmmm.

Fredde polade ihop några imamer från Bangladesh. Tror faktiskt det blev riktigt bra kompisar. Helkola killar som vände sig mot mecka några gånger under tågresans gång.

Att resa med tåg i Indien är verkligen ett skådespel. Senast och det måste jag berätta, var när vi anlände Kolkata. På morgonen, ja på morgonen, inte kl 7 eller kl 8 nämligen 05.30 startade en man att sjunga och spela på sin banjo så att hela vagnen hörde. Han hade lokaliserat sig precis vid min fotända. Efter en natts halvdålig sömn är det inte det första man vill höra. Mitt normalt så goda humör och tålamod fick sig en törn.

Annars är det mest trevligt med te- och kaffeförsäljare. Snacks, gurkor, leksaker, jordnötter, skoputsning och dricka det mesta finns till försäljning. Det ledsammare delarna är tiggarna som tyvärr ofta är barn vilket gör en extra ledsen. Till de roligare inslagen hör de transvestiter som går runt på tågen och ber för dem som betalar. Det är tydligen så att de enligt traditionen bringar lycka och välgång för dem de välsingnar. Ett komisk inslag! Anade att en av dessa gjorde ett försök till att spana in Fredde,ler.

I Varanasi hade vi bokat in oss på ett guesthouse på förhand vilket är riktigt skönt. Då slipper man de pengahungriga rikshaförarna som endast vill ha kommision (hur sjutton stavas det)och tar en till andra guethouse än dit man själv vill.

Varanasi, en helt fantastisk stad. Jag skulle vilja säga en plats som man bara måste besöka. Facinerande, sprudlande, livlig, intensiv ja det är med många positiva superlativ jag skulle vilja beskriva Varanasi (Cachi eller Benares som staden också heter).

Egendomlig för det är så enormt annorlunda något som jag inte ens kunnat tänka mig in i. Ni vet, när man hemma slagit upp Varanasi i uppslagsverket och sett staden på bild känns den inte levande. Nu känns det som man tagit klivit in i historieboken, verkligen spännande.

Vid Ganges kantas staden av Ghat:s vilka har olika funktioner för Hinduerna. Vissa använd för att bada vid medan andra för att kremera de döda vid. Det är vackra byggnader med trappor ned mot floden.

Ändes Ganges tar människor sin morgonbad i den heliga floden. Badet renar dem och de får god karma. Det är så intreessant att bara sitta och iaktta vad människorna gör, hur de utövar sin tro. Lugnet vid soluppgåmgen förbys snart till ett myller av pratande människor samt av hög musik som spelas. Nästan som festival varje dag. Det är nog att betrakta som en fest varje dag.

Det allra mest facinerande var ända att se deras ritual vid de så kallade Burning Ghats. Där de döda inom lopper av tre timmar bränns vid ganges och där askan sedan föses ned i floden. Det är en 3 timmar lång ritual där endast männen i den dödes omgivning deltar. Högst patriarkaliskt!

Efter tre dagar lämnade vi Varanasi för att ta oss till Agra och där se Taj Mahal. Nu hade vi bokat in oss på ett airconditiontåg vilket gjorde att man kunde sova alldeles underbart. På det tåget mötte vi tre roliga indiska män som vi hade kul med under kvällen. Jag fick en uppläxning i varför man ska gifta sig och en hel del annat roligt. Jag fick också en ny uppfattning om vad ordet fru betyder. Wife, Wonderful Instrument For Enjoyment. Det kanske är den indiska mannens syn men här är jag faktiskt beredd att hålla med, ler.

Vi tog in på Sheela hotel som ligger i anslutning till Taj Mahal. Denna dag skulle komma att bli riktigt het. Vi bulkade upp med rikligt mängd vätska och gav oss in för att se på mästerverket. Visst, det är vackert och en mycket ståtlig byggnad och man kan inte låta sig imponeras. Byggd helt i vit marmor som fraktas hit till Agra och sedan utsmyckats med ädelstennar från hela asien, Fantastiskt. Trots det känner jag mer för Angkor Wat, Kambodja. De som också känns tråkigt här är att Taj Mahal är i behov av yttre vård på grund av luftföroreningarna.

Till sist kan konstateras att jag endast fick behålla mitt nyvunna rekord i poker med 9 raka i tre eller fyra dagar. Det var uppenbarligen någon högre makt som ville att Fredde skulle ha rekordet, ler.

Imorgon ska vi på ny Tempeltur, Fatepur Sikri. Det ska bli intressant. Hoppas det bli lite svalare då.

Ha det bra och ta hand om er!

Kramar til er alla.
/Stefan