bland giftormar och sanddynor

Fraser island, varldens storsta sando… och sandigt var ordet! Tanken var att vi i tre dagar och tva natter (har i Australien ar det mycket viktigt att specifiera antalet natter, aven om start- och slutdatum ar utsatt) skulle ut till Fraser och campa. Sagt och gjort, lordag eftermiddag traffade vi de sju andra deltagarna i expedition varldens storsta sando, for att fa lite info, ta oss en titt pa den stora, obekvama, fyrhjulsdrivna bil vi skulle skumpa runt i samt handla all mat vi behovde for tio personer under tre dagar och tva natter. Att handla mat var ett projekt i sig, nar vi framfor oss sag svaltdoden komma med taktfasta steg, med tanke pa vilka kopoisa mangder mat vi uppenbarligen satter i oss. Till exempel anser vi att det ar rimligt att ata tre korvar per person och middag, istallet for en – vilket en tjej som var med pa turen inte holl med om. Nar det dessutom visade sig att lunchen skulle besta i sandwich med lite ost (har snackar vi vitt formbrod – mjukt och sladdrigt), tog vi saken i egna hander och packade en vaska full med nodproviant – cashewnotter, frukt och olkorv, bara for att halla oss lugna och trevliga.

Sondag formiddag var det dags att packa jeepen och ge oss ivag. Fraser island ar som sagt varldens storsta sando, med en jattevacker ca 15 km lang strand, som fungerar som ”the Fraser Highway”. Lite konstig kansla att susa fram i 90 km i timmen pa en paradisstrand (speciellt med tanke pa att hastighetsbegransningen lag pa 80 km/h). Det man gor pa Fraser ar att man aker mellan olika sjoar, kanske later lite trakigt, men det ar fantasktisk vackert! Eftersom det ar en sando, har vattnet under flera tusen ar filtrerats genom sandlagren och samlats i sjoar i alla himmelens farger. De ar sa rena att nastan inget liv trivs i dem, men nar man simmar dar, ar sikten otrolig. Nar vi lag ute och trampade vatten i mitten av sjon, sag man sin kompis fotter klart och tydligt fran flera meters hall. Badningen var ocksa begransad till sjoarna eftersom det i havet runt on cirkulerar hajar. Det har hant att fem meter langa hammar-, tiger- och vid sasaong aven vithajar (mycket manniskoatande sadana) har tagit sig in till 40 cm djupt vatten for att nypa en turist eller tva. Dessutom finns den livsfarliga undrevattenstrommen som kan dra ut den badglade anda till Nya Zealand.

Pa kvallen var det alltsa dags for campingen. Vi vet inte om nagon av er som laser ar bekant med taltandets forbannelse. Nar man har rest sitt talt och ska ga och lagga sig visar det sig (luftamadrass eller inte) att man har en sten i ryggen. Nar man sedan forsoker skifta stallning eller plats, upptacker man en rot i svanken. Flyttar man sen hela taltet en meter eller tva, kan man vara saker pa att det ligger en sketen kotte dar! Darfor valde vi att bo i ett hustalt forsta natten :). Hustaltet (det valsignade) befann sig pa en camping som drevs av Pete, en man som till en fjardedel var aborigin, men som hade anammat frasers aboriginkultur till tusen. Hela hans identitet byggde pa att han var aborigin, med allt vad det innebar, vilket kandes lite markligt med tanke pa att han hade ett vasterlandsk utseende som vilken av oss som helst. Pa kvallen satt vi inne hos honom och lyssnade pa nar han berattade om on, hans liv och den aboriginska traditionen (vilket bl a inkluderar att jaga haj med spjut, nagot som han agnar sig at nu och da). Han var inte lik nagon som vi nagonsin traffat tidigare, men det ar valdigt intressant att fa hora om hur han ser pa saker och ting. Andra natten taltade vi i regnskogen tillsammans med sju av Australiens (och darmed ocksa varlden) giftigaste ormar, Dingos och diverse kanda samt okanda insekter.

Det basta med Fraser island var anda kanske att fa komma tillbaka till hostelet och ta en dusch. Efter tre dagar och tva natter pa en sando, kan man inte pasta att vi var superfrascha. Daremot valdigt sandiga :). Pa farjan tillbaka traffade vi en kille som heter Jason, en lokalbo som bjod oss hem till sig pa kvallen for att lyssna pa lite musik som han och hans band hade gjort. Kvallen resulterade i en rundtur runt Rainbow beach foljande dag med Jason som guide. Det var en av de roligaste dagarna under hela resan. Forutom en tur i regnskogen, ett besok vid en back, ett mote med en av Australiens giftigaste ormar, red-belly-black-snake, och en akta Australiensisk barbeque, inkluderade ”jason-tours” ocksa en rally-session pa smala, skumpiga serpentinvagar med sandunderlag i 70-80 km/h (Hastighetsbegransning: 20 km/h). For alla oroliga foraldrar kan vi avsloja att han ar gammal rallyforare fran armen., och tidigare har gjort samma stracka i 190 km/h. Hela halvtimman (!) satt vi i alla fall med ett lyckligt leende pa lapparna och bra adrenalin-niva-hojande rockmusik i hogtalarna.

Allt fran nu 🙂

Kramar
/ Leurvitza, Marlene and Sarah