Spar av tiger!

Hej!

Vi har haft nagra intensiva och intressanta dagar i vastra delen av Bangladesh. Bla besokt en vacker moske’ da vi traffade en Imam, besokt manniskor pa landsbygden som lever i dom enklaste forhallanden man kan tanka sig, gjort flodtur och traffat massor med manniskor etc. Efter Bangladesh har man minnen man aldrig kommer att glomma. Bilder pa nathinnan som aldrig kommer att blekna.

Med tanke pa hur intensivt och overvaldigande Bangladesh har varit hade jag en illusion om att vi var ganska val forberedda pa Indien. Ack sa fel jag hade.

Bilfarden fran Indiska gransen var hissnande, inte i narheten av dom bilfarder och bussturer vi gjort i Bangladesh. De forsta indierna vi traffade var inte till narmelsevis sa trevliga och vanliga som Bangladeshierna hade varit. Vi blev stoppade tva kilometer efter gransen av nagra valkladda killar i 20-ars aldern som pa ett spydigt satt bad om pengar helt apropa, och taxichaffisen bara skrattar nar jag ber honom kora vidare…
Maten var heller ingen hojdare forsta dagen nar vi anlande Calcutta. Mycket hanflin, spydighet och efterhngsamhet. Alltsa: forsta intrycket av Indien och Calcutta var botten. Folk i Indien verkar ha en helt annan attityd till andra manniskor och till ting an pa andra stallen jag har varit pa. Det ar lika stor skillnad mellan Indien och Thailand, som det ar mellan Sverige och Indien, det gar inte att jamfora.

Om nu forsta dagen har var pest och pina, kunde det ju bara bli battre, och personligen tyckte jag att det tog sig, det blev battre och battre.
Indien ar inget land man bara aker till utan att veta vad man ger sig in pa. Som sagt, det gar inte att jamfora med exempelvis Thailand. Indien ar som med Whisky, kaffe, vin: man lar sig tycka om det, eller iallafall acceptera det. Men det gar aldrig att forbereda sig for Indien, hur mycket man an har rest.

Indien ar ett av de stora lander pa vart jordklot som jag nog har last pa samst om ska erkannas, aven om jag nu mer eller mindre tvingats plugga pa lite om de olika delerna. En sak som jag personligen satter stort likhetstecken med Indien ar tigrar. Anda sedan barnsben har jag dromt om att fa se en livs levande tiger, och i och med att vi befinner oss i Calcutta och Vastbengalen var nu detta inom rackhall!

Soder om Calcutta ligger namligen Sundarbams tigerreservat. Har finns den storsta Tigerpopulationen pa jorden. Sunderbam ar varldens storsta Mangrovetrask och delas av Indien i vaster och Bangladesh i oster.
I normala fall, dvs vid hogsasong, kan man kopa en organiserade resa ner till Sundarbam fran Calcutta. Men nu under lagsasong gar inte dessa turer lika frekvent. Naturligtvis hade vi otur med tiden nar vi fragade pa turistkontoret om turer dit. Men mojligheten fanns att ordna med transport och boende till och i Sundarbam pa egen hand. Wiktor och Susanne hade fatt nog av Calcutta och flog till Goa istallet. Jag och Martin daremot bestamde oss for att ge oss ivag ner, tillsammans med en dansk kille.

Pa margonen dagen efter bar det av. Klockan 06:30 lamnade vi Calcutta med buss. Omkring klockan 15 var vi framme i Sundarbam. Efter en skramlig busstur, battur, cykeltur och slutligen ytterliggare en battur.

Vi checkade in pa ett av tigerreservatets primitiva boenden, ett stenkast ifran Mangroveskogen. Har fanns det utkikstorn man kunde ga upp i, apor som sprang omkring vind for vag, krokodilfarm, skoldpaddedam och naturligtvis en uppstoppad bengalisk tiger i museet som lag har. Saltvattens krokodil finns det gott om i hela Sundarbam, men det ar inte sasong att se dom nu, det ar for varmt.

Dagen efter gav vi oss ut med bat i Mangrovetrasket tillsammans med en kunnig guide fran trakten.
Han hade naturligtvis sett massor av tigrar genom arens lopp, pa olika stallen i Sundarbam. Tillochmed i sin hemby nar han var nio ar. Hans senaste tigerobservationen var i borjan av mars i ar. Da sag han en snabb skymt av en tiger fran ett annat utsiktstorn, en halvtimme med bat ifran vart boende. Detta torn lag kamouflerat precis vid en sotvattensdam. Har sag man apor, hjortar och faglar hela tiden och har var ocksa chansen som storst att fa se en skymt av varldens storsta kattdjur. Sannolikheten att se en tiger ifran baten var dock ytterst liten, savida det inte var ens lyckodag och man fick se en simmande tiger, vilket hade forekommit.

I Sundarbam finns det manga utkikstorn utplacerade. Vi besokte ett annat som lag tva timmar bort med bat. Har var chansen att fa se tiger obefintlig enligt guiden. Hit kommer dom pa natterna endast. Tornet lag femtio meter ut i trasket ifran floden. Man fick gag pa en gangbro fran vattnet ut till tornet. Precis vid gangbron sag vi tydliga och farska spar av tiger, enligt guiden var dom fran midnatt. Bara kanslan jag fick av denna syn gjorde mig nastan orolig for hur jag skulle reagera om jag verkligen skulle fa se en riktig tiger…

Efter en dag i mangroveskogen fick vi se Hjortar, Apor, meterstora odlor, Storkar, Hagrar och Kungsfiskare m.m., avslutade vi denna, an sa lange tigerlosa, dag vid utkiksplatsen dar man hade sett tiger nyligen.
Har spenderade vi tva timmar, vilket man inte behover vara nagon naturexpert for att inse att det da resulterade i noll tiger for varan del denna dag. Vi hade dessutom bara en dag i Sundarbam.

Aven om jag egentligen nagonstans hade insett att chansen for mig att fa se en tiger var forsvinnande liten, sa var jag valdigt besviken da detta inte blev verklighet. Mer besviken an vad jag trodde att jag skulle vara faktiskt.
Men man ar iallafall en erfarenhet rikare och dessutom har man besokt varldens storsta mangrovetrask.
Att aka pa safari i Afrika och titta pa vilda djur ar en sak, att aka till Indien eller Bangladesh for att titta pa tigrar ar en helt annan grej. Man kan ha tur och se en tiger det forsta man gor i Sundarbam och da ska man kopa en trisslott samma dag. Har man dock bestamt sig for att man SKA se en tiger kravs det andra saker an tur. Dom tre viktigaste sakerna som kravs ar TALAMOD, TALAMOD och TALAMOD. Man far sitta i ett utkikstorn fran soluppgang till skymning i absolut tysthet, och atminstone spendera en veckas tid har, for att overhuvudtaget ha en realistisk chans.
Lokalbefolkningen nastan skrattade at mig nar jag berattade pa tillbakavagen att vi bara hade varit har i en dag och inte sett en tiger.

Ni tycker nog att jag later tokig, men efter mitt korta besok har i Sundarbam kan jag mycket val tanka mig att spendera en veckas tid har och spana efter tiger i ett utkikstorn fran morgon till kvall. Det resultatlosa besoket i Sunderbam denna gang har gjort mig mer hungrig pa tiger an innan jag kom hit och nar jag aker hit nasta gang da ska jag verkligen forsoka gora vad som kravs for att verkligen fa se en tiger. Det skulle vara sa ….. maktigt!!

Nu ar vi ater i Calcutta och storstaden. I morgon bitti flyger vi till sodra Indien och delstaten Kerala. Vi hors!

/
Carl-Johan