Iran är fantastiskt!

Hej!

Ni hör det nästan varje kväll, vecka ut och vecka in, i stort sett 7 dagar i veckan, samma budskap och rapportering hela tiden. Från kvällstidningar till dagstidningar, från radio och framforallt från TV, samma budskap: ”Fundamentalistiska islamister segrare i Iran”, ”Iran misstänks tillverka kärnvapen”, ”Sanktioner mot Iran”, ”Iran misstänks stödja terrorismen” osv osv osv i all oändlighet. Naturligtvis är mycket av det som skrivs till storsta delen sant, eftersom det som skrivs alltid handlar om det som utspelas i maktens korridorer.

Jag befinner mig som ryggsäcksresenär i det här, massmedialt (och vädermässigt), heta landet. I ett land, som för de flesta där hemma är synonymt med terrorism, krig, religös fundamentalism och förtryck. Mycket av det stämmer också, iallafall om man skildrar vad som pågår i maktens korridorer, och förtrycket sipprar ut över folket i olika portioner. Även om saker och ting så sakteliga börjar förändras: Kvinnornas schalar börjar mer och mer halka bakåt pa huvudet, så att mer och mer av håret syns. Kapporna blir kortare och kortare, liksom en symbol för att folk vill ha förändring. Avståndet mellan händelseutvecklingen i maktens korridorer till vad som utspelas på gatan i en stad som exempelvis Shiraz, där jag för närvarande befinner mig, är långt, mycket långt, det handlar om ljusår. Folk sympatiserar mer med väst än med dess egen regim, om an dock i det tysta.

Min rapportering om Iran ser annorlunda ut än vad som rapporteras i svensk massmedia varje kväll. Efter att ha varit i det här landet i snart en vecka kan jag bara sammanfatta det i fyra ord: Iran är fullkomligt fantastiskt.

Min historia börjar med två backpackande svenskar som sitter på en gungande katamaran över Persiska Viken. Den där skräckblandade förtjusningen som alltid infinner sig inför nya länder infann sig aldrig for min del den här gången – sjösjukan kom ivägen.
Efter fyra timmars båtfärd från Dubai, anlände vi den iranska sydkusten. Den sedvanliga tullgenomgången flöt på smidigare än de flesta andra länders, nåja passet inspekterades nog för att utesluta israeliska stämplar. Då hade det blivit andra bullar.

Det första vi ämnade göra när vi kom fram var att ta oss ut till, den för iranier, paradislika ön Kish. Problemet var bara att havet inte var på det lugnaste humör denna eftermiddag. Båtarna gick inte. Några växlingskontor var inte öppna, så vi var utan både båt och betalningsmedel. Jag hade förvisso erhållit lite iranska Rial av några trevliga iranska gästarbetare i Dubai, som ville ge mig en souvenir. Dessa räckte bara till mat.
Med andra ord: inledningen på vår iranvistelse började med strandsättning skulle man kunna säga. Tursamt nog var det just Iran vi befann oss i.

Det tog inte lång stund innan vi träffade en annan kille som också skulle ut till ön. Hans namn var Ali, en 25-årig ingenjör från staden Shiraz som var på väg till Kish för att arbeta. Han ordnade hotell, middag och te (såklart) åt oss, och var ett mycket trevligt sällskap. Dagen efter hjälpte han oss med båtbiljetter. Han betalade allt. När vi äntligen kom ut till Kish hade vi möjlighet att växla pengar och således också chansen att få göra rätt för oss. Det svaret vi fick från Ali var: ”Nej, jag ska inte ha någonting, nu när ni är här i Iran är ni mina gäster.”
Nog för att vi hade hört talas om den iranska gästfriheten… men det här gjorde oss verkligen överväldigade.

Kish som ö är torr och platt. Den omges av ett kristallklart vatten med vackra stränder. Stora shoppingcenter har ploppat upp till följd av att ön är en skattefri zon. Med andra ord ett litet iranskt miniDubai i Persiska viken, som bara växer och växer.
Finns alla möjliga former av vattensporter, som också påträffas i de flesta andra badorter runt om i tropikerna. Själv roade jag mig med dykning i ett av korallreven. Stränderna på ön är verkligen paradislika: vit sand och turkost kristallklart vatten, med vajande palmer, jag ni vet…

Två dagar tillbringade vi på denna paradisö (åtminstone ur ett iranskt perspektiv). När vi kom tillbaka till fastlandet hyrde vi privatchaufför och tog oss direkt upp till storstaden Shiraz. Vi färdades i 7 timmar genom ett stenigt och kargt ökenlandskap, där varningsskyltar gjorde gällande att dromedarer kunde förekomma på vägen. Passerade byar och oaser, med siluetter som bara kan beskådas här i Mellanöstern: ökenlandskap, palmer, stenhus och i mitten av byn, en minaret.

I Shiraz finns en av Irans mest magnifika bazarer. Här kan man införskaffa det mesta som man associerar till Iran och till övriga Mellanöstern. Äkta mattor, vattenpipor, chadorer, vackra tekannor, kryddor, konst i mässing och bronsch och mycket mycket mer. Mystiken, musiken och atmosfären som präglar Mellanöstern finns med hela tiden, liksom den avslappnade, vänliga och gemytliga atmosfären som också är typisk för regionen, och Iran i synnerhet.

Vart man än som västerlänning befinner sig i Iran möts man av fantastiska, nyfikna och vänliga människor. Givmildheten och gästfriheten som är helt naturligt här i Iran känns ovan och helt fantastisk för oss svenskar. Man blir hela tiden överväldigad och faschinerad över hur trevliga och snälla människor kan vara. Skulle jag skriva ner om alla möten vi har haft med helt underbara iranier skulle jag kunna skriva i timmar. Jag nöjer mig med Ali, som är en symbol för det här landet i min ögon.

Några mil utanför Shiraz ligger en av Mellanösterns mest fachinerande och välbevarde antika ruinlämningar, den 2500 år gamla staden Persepolis, som förstördes av Alexander den store ca 300 före kristus. Ett måste att besöka om man befinner sig i Iran. Trots förstörelse och slitage från väder och vind, kan man enkelt föreställa sig hur städerna i dåtidens persiska rike såg ut. Finns massor av inskriptioner och statyer kvar att beskåda och häpnas över.

Vår iranvistelse är fortfarande i startfaggorna. Vi har över två veckor kvar att spendera här, men redan nu måste jag säga att Iran är det bästa landet på den här resan hittills. Imponerande antika lämningar, vackra soldränkta stränder, storslagna landskap, gemytliga bazarer och tehus i alla ära. Det är det iranska folket som är Iran och som gör det här landet så fantastiskt att vara i. Har aldrig kännt mig så välkommen och så vänligt bemött någon annanstans som västerlänning än vad jag gör här. Det är folket som gör det här landet till vad det är, absolut inte den vidriga och fundamentalistiska regimen som skildras varje kväll i svensk tv.
Jag måste bara säga det igen innan jag sätter punkt: Iran är fantastiskt!