Ett litet stycke paradis

Fa lander i varlden har en sadan enorm potential nar det galler turism som Colombia. Forutom att folket tillhor Sydamerikas vanligaste och trevligaste, finns har ocksa mojligheter till naturupplevelser utover det vanliga. I ostra delen av Colombia breder den mest okanda och minst utforskade delen av Amazonas ut sig. I sodern utgors landskapet av ett vackert och dramatiskt bergslandskap, som gjort for vandringar. Har finns ocksa historiska arkeologiska lamningar som fa har besokt. I vaster moter Stilla havet ororda mangroveskogar och djungelomraden med ode strander. Tyvarr ar store delar av dessa omraden fortfarande omojliga att besoka pga oroligheterna, varfor detta, an sa lange forblir en drom for framtiden. Men sakerheten okar i Colombia och president Uribe har tagit i med hardhandskarna for att stavja valdet, bade pa landsbygd och i stad. Tyvarr verkar hans politik inte ha lett till att jamna ut klyftorna mellan fattiga och rika. Skillnaden i Colombia ar skrammande pataglig och far en nastan att bli acklad stundtals. Att ha tiggare, abstinenta missbrukare efter sig, da man vistas i de storra staderna, ar mer regel an undantag i Colombia. Det galler inte minst landets tredje storsta stad Medellìn, som mer ar kand som knarkkartellernas huvudstad i Colombia. Aven om sakerhetslaget har forbattrats i denna ökanda stad, var det inte helt bekvamt att kvallstid vandra runt pa Medellìns gator. Efter en natt lamnade vi staden och for till ett betydligt trevligare stalle.

En av de vackraste och sakraste delarna av Colombia utgors av nordkusten och Karibiska havet, och det ar har denna dagbok egentligen tar sin borjan.

Fran den mindre trevliga staden Medellín flog vi tva timmar norrut och hamnade utanfor Nicaraguas kust, langt fran det Colombianska fastlandet.

Aven om det fortfarande tvistas i fragan tillhor denna fore detta pirato, med namnet, Isla San Andres Colombia och inte Nicaragua. Flera slag har agt rum under 16-, 17-,18- och 1900-talen om Isla San Andres, inte minst pa grund av sitt strategiska lage i Karibiska havet.

Som pa sa manga andra oar i detta hav, har ocksa britterna, naturligtvis haft ett stort finger med i spelet, aven har. Pa Isla San Andres kan man fortfarande kanna historiens vindslag av den typiskt ”britt-karibiska” kulturen. Har talas, till viss del, fortfarande lite engelska, aven om det verkar som att det blir mindre och mindre vanligt, i takt med att den aldre generationen forsvinner. Det ar synd, for av alla de lander jag rest igenom har jag aldrig tidigare varit i ett land dar sa fa manniskor kan prata engelska.

Fortfarande star en del av de typiska karibiska trahusen kvar pa on, med dess typiska verandaliknande arkitektur, aven om dessa ocksa verkar halla pa att forsvinna. Isla san Andres blir mer och mer helcolombiansk. 2004 besokte jag de Nicaraguianska grannoarna, nagra tiotals sjomil vaster ut, Corn Island, och skillnaden ar stor. Dar var allt mycket mer karibiskt och helt engelsksprakigt, sa ar inte fallet pa San Andres.

Kritvita sandstrander, vajjande cocospalmer, turkost och kristallklart vatten omger Isla San Andres. Dykningen ar helt fantastisk, med undervattenssikt pa otroliga 30 till 40 meter. Pa ons vastkust, dar jag och Jacob dok, var det som att befinna sig i ett akvarium med stor artrikedom och farggranna korallrev. Nar det galler klarhet ar det nog bara Roda havet och Medelhavet som slar det har. Jacob passade forovrigt pa att ta dykcetrifikat nar vi anda var har sa pass lange.

Isla San Andres ar ett mycket populart turistmal for colombianerna sjalva och aven for argentinare, uruguayier och chilenare som flyr vintern och njuter av varmen. Turisterna ar manga, och det kan bli trangt pa de smaoar som ligger utanfor San Andres. Men vackert ar det iallafall.

Pa Colombianska nordkusten ligger en av Sydamerikas mysigaste och, tidigare, mest strategiska hamnstader, den koloniala skonheten Cartagena, som ocksa tillhor landets mest besokta.
Hela den gamla staden bestar av vackra, farggranna mysiga koloniala hus med parker, plazor, restauranger, mysiga cafèer och katedraler. En kontinental kansla infinner sig da man vitas har.

Hela stadsdelen omgardas av en ringmur som spanjorarna lat bygga pa 1600-talet. Utanfor ringmuren fortsatter den koloniala bebyggelsen, och har ligger ocksa ett av de starkaste forten som spanjorerna upprattade i sina kolonier. Om kunde kanna historiens vindslag pa San Andres ar det ingenting mot vad man gor nar man vandrar omkring och gar vilse i Cartagenas grander…

Dagarna i den karibiska delen av Colombia ar hansynslost heta och fuktiga, med kvicksilvret runt 34 grader. Kvallarna ar mer behagliga med temperaturer omkring 29 grader, med en latt bris fran Karibiska havet som svalkar av en da man sitter och intar nagot alkoholhaltigt pa en av Cartagenas oppna barer och njuter av den kontinentala stamningen och den koloniala arkitekturen som skapar den fysiska omgivningen.

Fyra timmar oster om Cartagena ligger hamnstaden Santa Marta, ocksa en mysig stad med en relativt nybygd strandprommenad och en badvanlig strand, som utgor stadens centrum. Den koloniala bebyggelsen gar inte att jamfora med Cartagena, men det ar anda en mysig stad som pa helt ratt satt utnyttjar sitt lage vid havet. Fem kilometer harifran, vid en lite bukt som liknar en hastsko, ligger fiskebyn och backpackertillhallet Taganga. Har stannar vi i tva natter, mest for att dyka i vattnet utanfor.

En av de vackraste nationalparker som jag nagonsin har besokt ligger utanfor Santa Marta, nationalparken Tayrona. Med sin tata och ororda djungel som moter Karibiska havet ar parken unik, och en av fa djungelomraden som fortfarande finns kvar utmed Karibiska havet.
Har taltar vi pa en av parkens campingplatser, hade vi haft mer tid pa oss hade vi stannat langre i denna park.

Parque Nacional de Tayrona ar verkligen ett paradis med stora bokstaver, och hit MASTE man aka om man ar i Colombia.
I den inre delen av parken sticker djungelbekladda kullar, pa nagra hundra meter, upp. Kustremsan i parken utgors av ett flertal strandvikar, omgivet av tat djungel.

Vi vandrar pa stigarna genom den tata gronskan. Solen star hogt, himmelen ar klarbla och varmen tryckande. Blir fullstandigt genomsvett efter nagon timmes vandring. Kanslan att da bara ta av sig T-shirten, skjortsen, hoppa i badbyxorna och slanga sig i det kristallklara Karibiska havet ar obeskrivlig. Att sedan ligga och flyta och se in over den naturliga stranden omgiven av tat djungel ar nasta overklig.

Besoket i Tayrona blir den sista aktiviteten vi gor i Colombia. Nasta mal ar grannlandet i oster och arkefienden Venezuela. Det ar inte bara pa politisk niva sa verkar vara fallet. Att hogerpresidenten i Colombia, Alvaro Uribe och vansterextrema presidenten, Hugo Chavez i Venezuela ar varandras totala motsatser var val kant innan. Men det ar manga colombianer som har rynkat pa nasan nar vi har berattat om var resplaner dit. Aterstar att se hur vi upplever Venezuela. Hitills, kan jag avsloja, efter bara ett dygn har i Venezuela ar intrycket allt annat an positivt, tvartom vad intrycket var nar vi anlande Colombia.

Mer om detta och vara fortsatta strapatser i Venezuela kommer inom kort.

Allt gott till er alla!