Strandlivet snart slut

Som vanligt trottnar vi snabbt pa strandlivet. Att endast sola och bada dagarna i anda ar inte riktigt var grej. I morgon bar det darfor av till Hyderabad dar vi stannar ett par dagar innan vi drar vidare mot ostkusten for att ta oss uppat.

Det marks att charter-turismen har intagit Goa. Det marks pa sattet forsaljare och andra behandlar en. Charter-turisterna stannar oftast en kortare stund i Indien och tar darfor inte reda pa vad saker kostar, utan betalar bara och ser glada ut. I gar gick vi in pa en liten resebyra for att fraga om priset pa tag-biljetter. Dar ville hon ta ut mer an det dubbla for vad de egentligen kostar. Vi har varit inne pa flera resebyraer nu och det ar svart at fa biljetter till korrekta priser.

Och som vanligt har det varit lite tugg med strand-forsaljarna (samma visa pa alla strander i Asien). Om man koper nagot av en forsaljare sa sager de andra att man lovat att handla av dem och forsoker pa sa satt att spela pa ens daliga samvete. Men alla vara resor har befriat oss fran det samvetet och vi kanner igen nar de drar den visan, sa de far istallet ga darifran, sura och genomskadade!

Drop Anchor Bar (Baech Club Goa) var val som en vanlig restaurang har i Goa med undantaget att halften av personalen inte jobade sarskilt hart… de som jobbade var de anstallda Indierna. Doku-sapa-skadisarna satt mest o snackade med varandra eller med kunderna. Nar vi var dar hade de en pinsam svensk trubadur som sjong en visa om fysisk karlek mellan homosexuella (for att uttrycka det milt) samt en opera sangare (Jussi Bjorlings son-son tror jag det var) som var trevlig att lyssna pa. Och joda, visst filmade dom oss 🙂