Josses

Hej igen!

Inledningsvis tankte jag forklara varfor jag upplevde Chang Mai ( Thailand ) som sa bekvamt:

Efter att under dagen atit pa McDonalds mitt emot Starbucks ( ! ) sa strovade jag runt ensam pa kvallen intill den obligatoriska nattmarknaden. Helt plotsligt hor jag: Willkommen! Guten abend! I detta nu forvantar jag mig en robust tyrolerkvinna vid namn Gretzel pa min vanstra sida. Dom om min forvaning da jag finner en liten, spad thailandska iford endast bayersk folkdrakt och ett brett leende framfor en bierstube! Jag kan inte i min vildaste fantasi ens forestalla mig att broderna marx skulle kunna skriva ett liknande manus. Var det detta Hitler hade i atanke med sitt tredje rike? Isafall bar han pa en komisk adra som omvarlden gick bet pa.

Med detta kan tillaggas att det tillkommer minus med liknande instutioner. Det kan mycket val vara som sa att vi i Chang Mai ligger inne med ett veritabelt Mallorca om tva-tre ar, dar alla far anpassa sig gentemot kundens behov av trygghet och saurkrauts.
I en perfekt varld skulle alla bojkotta detta vardshus och gynna de inhemska restaurangerna sa att aven denna sida av kulturen skulle kunna bista, men i ett tidigt skede av massturism sa var detta en chockartad och forbaskat rolig upplevelse!

Igar sa steg jag o Mikael pa bussen kl 06:30. Foga anandes om att det skulle bli min hitintills langsta dag i livet. Efter de utlovade 6 timmarna till gransen i Kambodja sa borjade vansinnet. Efter att ha suttit och vantat pa vart visum i en halvtimme sa slapar granskillen plotsligt in en otroligt tysk familj ( pappan med mustachen, mamman med de orakade benen och dottern med Helga-kransar i haret ) in i polishuset med motiveringen: Polisen vill ha nagot for att de utfardar era visum en dag som den har ( mandag kl 13:00 ). Vem som helst kunde ha blivit inslapade f.o, men lotten foll pa just dem. Efter ytterligare en kvarts vantan sa gar tyskarna med pa att betala och vi gar mot restaurangen dar vi ska vanta in nasta buss mot Seam Reap. Pa vagen sa ar det en massa barntiggare och guiden varnar oss for att ha saker i fickorna. Val framme sa visar det sig att vi inte ska ha nagon lunchpaus ( ingen har atit frukost da vi lamnade Thailand innan den serverades nagonstans ) och att vi nu ska betala for visumet. Alla far nu hosta upp 40 dollar till kassoren iford sitt *jag tycker om att lura vasterlannings*- leende. Detta till trots att det star 20 dollar pa visumet. Nar jag forhor mig om detta mister guiden helt plotsligt sin engelska talformaga och mumlar till med nagot pa khmer. Detta gor han aven andra gangen jag fragar fast lite snabbare. Efter detta far vi reda pa att var buss ar sonder och for tillfallet blir lagad 30 km bort, sa vi ska aka dit med en truckerjeep.Alla utom tre, dvs 10 man far sitta pa flaket. Kambodja ska enligt var irlandske van Ult vara varldens fattigaste land, foljaktligen sa har de varldens samsta vag. Just det, vag i singular. De har sedan tidernas begynnelse lyckats astadkomma EN vag. Och inte vilken vag som helst, nada. En vag som de gamla romarna skulle se som en skymf och inte ens transportera anglosaxiska slavar langst. Sa, pa den vagen fardas vi, pa flaket pa en jeep i ca 30 min. innan blixtovadret infinner sig. I detta laget kan jag inte lata bli att tanka: Om jag befinner mig i varldens fattigaste land, som har varldens samsta vag, stoltserar de aven med varldens samsta sjukhus? Och bor det sista man befinner sig pa i safall vara flaket pa en jeep utan sakerhetsbalte i ett regnovader? Svaret pa den fragan ligger i mitt ansiktsuttryck pa bilden Mikael tog . Efter ytterligare en timme och femtioelva lerplaningar och nara dodenupplevelser sa kommer vi fram till bussen som av en handelse rakar vara varldens samsta. Bussen sag utan tvivel varldens ljus innan min morfar var en flort mellan tva framlingar under en logdans i Smaland vid sekelskiftet. Och utav en ren tillfallighet sa verkar detta inte vara ett stalle dar man lagar bussar, tvartom har de stannat bussen vid guidens kusins *mataffar*. Sa, i det laget, ca kl tre sa fragar jag om de har nagon mat att kopa i skjulet. Nae, men vodka och farsk mjolk. Da skrattade jag, men nu vet jag att jag borde ha kopt hela lagret och gjort ett whiterussian party av var resterande bussfard. Dyngsur, nedsolad av lera och vaaaaldigt hungrig( senast vi at var kvallen innan ) sa hoppar vi pa bussen. Strackan mellan gransen och Seam reap ska enligt guiden vara 19 mil. Med en och en halvtimme tilryggalagt i jeepen sa verkar det ratt troligt att det aterstar fyra och en halv, dvs exakt som resebyran i Bangkok utlovade. Kan vi ha san tur? Na. Det kunde vi inte. Efter sex tim. i satans egna buss som foll ihop infran, lackte over hela mig osv pa vagen som gud glomde sa stannar vi till for att ata. Det var da 26 timmar sedan vi at nagot. Nar jag sa fragar guiden hur langt det ar kvar sa sager han 10 mil. 10 mil tanker jag. Det var markligt. Vi skulle varit framme for tva och en halvtimme sen och anda sa har vi mer an halva strackan kvar. Visst maste han skamta. Na.San tur hade vi inte. Da borjar helvetet. Vagarna blir om mojligt annu samre och regnet blir mer och mer ihardigt. Bussen anno 19hundra frosihjal har naturligtvis varken vindrutetorkare eller intakt vaxellada. Saledes brakar skiten samman med ett stort host fran vaxelladan. Lyckligtvis efter en kvartslang bon sa kommer vi igang ogen. Endast for att kvarten senare stanna med samma problem. Efter fyra sadana stop sa borjar jag misstrosta. Lyckligtvis sa kommer vi fram till Seam Reap utan fler stopp kl ett pa natten. Sex och en halvtimme efter den utlovade tiden. Nu kan man ju stalla sig fragan: Visste resebyran i Bangkok om att dne har resan skulle ta 11 timmar istallet for de utlovade sex. Alltsa nastan dubbelt sa lang tid. Efter att ha last en turistguidebok idag sa kan jag nastan lova det. Utover att det star att strackan mellan gransen och Seam reap ar 15 mil, inte 19 sa star det aven att man maste ta den har trucken som vi tog de forsta 5 milen, inte 3 som de sa. Detta sa de inget om pa resebyran och i Kambodja sa de att bussen var tvungen att lagas pa just det stallet utanfor staden.
Enligt min reseguidebok sa star det att Kambodja ar motsagelsefullt, har tva ansikte. Igar visade de ett. Ett fult ett. Jag har inte sedan var resa inleddes for 6 veckor sedan kant mig sa arg,krankt och ledsen som igar natt. Jag e valdigt trott pa att bli lurad, vilseledd och behandlad som boskap med fet planbok. Forhoppningsvis ar det slut med det nu.

F.o kan namnas att vi blev avslappta pa guidens egna gasthus, ca en kilometer fran staden. Valdigt fa valde att ga tillbaks till staden for att ta ett annat guesthouse. As.

Nar vi duschade i morse och torkade oss sa blev den vita handuken brun. Detta efter det att bussen tog in otroliga mangder damm. Det gick bara att andas genom nasan efter ett tag. Detta pga att jag fick for mycket grus i munnen.

Idag nar vi vaknade sa bestamde vi oss for att byta guesthouse till ett dar de inte lurar oss och som ligger mer centralt, det gjorde vi. Det blev ett fint sadant, valdigt centralt vackert belaget framfor floden. Vilken flod? Just det ja, Mekong floden!

Under dagen sa har sa folket visat upp den battre sidan av myntet. Valdigt avslappnade och oppenhjartliga. Vi har gatt runt lite i staden och vilar upp oss infor vad som komma skall, dvs Angkor wat. Varldens storsta religosa byggnad som ar gigantiskt stor och fungerade som huvudstad for det forsta Khmer ( Kambodja )-riket och stad hem for over en miljon manniskor ( 1150 efter kristus ). I Asien ska man endast finna nagot liknande i kinesiskanmuren och Taj Mahal i Indien. Dit ut beger vi oss imorgon, agen efter det och om det ar sa haftigt som alla sager: ytterligare en dag.

Angkor wat ska vara manniskornas stora stolthet. Man finner det overallt: Pa flaggan, national olet Angkor och pa deras markas, en slags scarf som de anvandertill allt mojligt, solskydd,dammskydd osv.
Staden vi ar i Siam Reap, betyder f.o Siam ( dvs Thailand fram till 1939 ) ar besegrat. Detta kan ha att gora med att thailandarna vid nagot tillfalle knep angkor wat fran Khmererna ( Kambodjanerna ) men de i sin tur tog tillbaks det senare i tiden. Ska kolla upp det. Som det ser ut nu sa ar se fortfarande ovanner och det ska enligt en tjej i Thailand som jag pratade med vara forenat med livsfara for en thailandare att besoka Kambodja. De brakar tydligen om nagot berg langst med gransen.

Jag har hort mycket om att folket inte har aterupphamtat sig sedan Pol Pot och hans rouge khemer mordade 1 1/2 miljon av landets da 8 miljoner inavanare mellan aren 1975-79. Det lar ta ett par generationer att komma igen efter nagot sadant. De som mordades var de som ansags vara parasiter i samhallet. Dvs nastan alla med utbildning, minoritets folk som talade andra sprak eller bar annorlunda klader osv. Pol Pots namn anvands numer som svordom. 1998 undgick han att sta till svars for sina garningar och begick sjalvmord. Jag har kopt en bok om den tiden idag pa marknaden. Jag antar att det ar sadana saker man inte prutar pa… sa det forsokte jag naturligtvis inte heller gora.

Nae, mer om historia imorgon, nu ska jag ga och Goran Gillinger= Ge blod, ge liv. Dvs om min angkor ( olen ni vet ) har gatt ur blodet.

Tills vidare, ha det!