Hallelujah!

Först o främst, all heder åt alla Malajer som Ramahdan till trots fortsätter att övertyga som det trevligaste folket på vår jord ( Norrmännen får ursäkta ). Jag fick Ramahdan förklarad för mig tidigare idag: Ingen mat, dricka, sex mellan soluppgång och solnedgång. De skulle med andra ord ha all rätt i världen att gå omkring kinkiga till tusen ( Ramahdan pågar mellan 14 okt. till 14 nov. ).

Dagbok:

Direkt efter det att vi anlänt till Georgestown beslöt vi oss för att tvätta all vår smutstvätt. D.v.s alla våra kläder, förutom de som vi förvarar längst ned i väskan för att slippa gå nakna vid tillfälle som det här. Lyckligtvis blev vi inte arresterade av modepolisen eller attackerade av fab 5 da vi iförda våra Jöns-kostymer vandrade över gatan för att lämna in tvätten. Mannen bakom disken såg ut som något hämtat ur ”Pirates of the caribeean” med sin ring i örat, röda scarf, fyllehicka o.s.v. Lustigt värre kan jag intyga. Dessvärre skötte han vår tvätt därefter vilket b.l.a innebar att Mikaels en gång vita pikettröja numer är turkos. Då jag försökte ställa honom till svars för detta förklarade han att man naturligtvis måste säga till om någon av den andra tvätten färgar av sig innan man lämnar in den. Efter någon minuts disskusion då jag försökte förklara vikten av att tvätta vit tvätt separat gav han med sig och ska nu försöka bleka den med klorin.

Efter tre dagar på resandet fot, åsidosättande hygienen till den punkt att jag började bli något av en sanitär olägenhet bestämde jag mig för att göra slag i saken igårkväll. Jag mötte Gud i duschen.
Känslorna i initieringsfasen efter duschen kan jämföras med de en dödsdömd känner då han blir benådad fem minuter före sin avrättning. Just det, lättnad. Fräsch som en nypudrad barngump gick jag därefter till sängs i vårt lyxiga aircon-rum. Morgonen ( läs: imorse ) därpå vaknade vi skakandes. Då var rumstemperaturen 23 C. Vi är vana vid att sova i fläktrum ( billiga rum ) med en temperatur kring 30 strecket. De rika de kan… jag o Micke försöker och lär bli förkylda på kuppen.

Efter att ha snutit mig och upptäckt att mina näsa inte läkt inändes efter dykaccidenten så gick vi ut för att göra stan. Ganska häftigt att vandra mellan China town och little India som ligger grannar. Det är två vitt skilda världar. Helt plötsligt så försvinner alla kineser till förmån för en massa indier, kryddstånd, Indisk musik o.s.v. Vi bestämde för att inta vår frukost på ett indiskt hak, två sekunder in på måltiden började jag svettas okontrollerat och gråta p.g.a styrkan i maten. Inget som är så starkt kan vara helt säkert! Så resonerade jag när jag skuffade den blodiga kycklingen åt sidan och riktade all min koncentration åt riset. Som förvisso i kombination med såsen ( Djävulens favorit recept ) var tillräckligt starkt för att sänka en blåval.

I schocktillstånd gick vi efter måltiden vidare mot ett häftigt engelskt fort, fort Calliwell, grundat 1769 av Kapten Francis Light på order av OstIndiska kompaniet. Enligt legenden bestämde sig Light för att med hjälp av sina kanoner skjuta in silverdollars över ön innan de landsteg. Detta för att direkt hamna i god dager hos infödingarna. Lights son skulle senare
” upptäcka ” och grunda staden Adelaide i Australien. Vilken familj va? Staden vi befinner oss nu, Georgetown, var f.ö den första i Malaysia att koloniseras.

På vägen till internet cafet såg jag ett gäng katter slåss. Två mot en. Den ensamma stackarn såg vädjande åt mitt håll, som om att jag skulle hjälpa honom att sparka iväg hans motståndare eller något. Objektiv som människa men mot min moral så var jag tvungen att låtsas som att jag inte visste vad han snackade om.
Sen bröt helvetet lös men en självklar utgång.

Det är vad vi åstadkommit idag.

Ha det/ Jon