Sopakarn

Hej!

Jag o Micke sag en Sydkoreansk film igar, Taegugki har jag for mig att den heter. Den fick mig att gora nagot jag inte gjort i en biosalong sen 1994 ( Braveheart f.o ), grata. Liksom den Japanska filmen vi sag for nan manad sen sa kan man inte lata bli att hapna over de sagolika skadespelarinsatserna. Det bidrar till realsim utover den man aldrig far intrycket av i tex amerikanska filmer. Filmen handlade om ett brodrapar som stred sida vid sida i kriget mellan kommunism-kapitalism, i detta fallet gestaltat genom Syd-resp nord Korea. Valdsscenerna fick de i ”Saving private Ryan” att blekna. Jag skulle kunna kasta superlativ over den i ar, men jag nojer mig med att rekommendera den, starkt! Utover det sa har jag kommit in i Linkoping vilket resulterar i att jag gar omkring iford ett fanigt leende som bara kan framkallas av ett sa pass positivt besked eller fellasning av sin prozak dosering. Otroligt skont och framforallt en oerhord lattnad! Om det velat sig riktigt illa hade jag kommit in i Kristianstad eller pa nagot liknande obskyrt institut, tack o lov blev det inte fallet.

I var jakt efter julklappar till er darhemma sa letar vi runt i stadens alla horn. For nagon dag sen sa tog vi taxi tillbaks till hotellet ifran en stadsdel vars farlighet kan jamstallas med att vacka Mike Tyson genom en valriktad pungspark, allt enligt taxichaufforen. Men det var vart det, jag hittade en present som jag forgaves sokte genom hela Malaysia!

Pa listan over minnesvarda stunder i sydostasien med berattarvarde kan jag lagga en riktig bomb till listan! En paranormal berattelse som far arkiv x att blekna i jamforelse! Eftersom jag inte vill bli idiotforklarad sa skriver jag inte mer nu, utan berattar den for en exlusivt utvald skara nar jag kommer hem, hall i hatten!

Ha en trevlig helg!