Antligen framme

Efter 56 timmar pa resandefot ar vi antligen framma i Jerantut, ”the gateway to tamar negra”. Bat fran koh tao till surat thani (6 tim) – Buss till Hat Yai (6,5 tim) – Tag till Sungai Kolok (6 tim)- Tag till Jerantut (10 tim!).
Igar strax efter jag skrivit, tog vi oss gaende over gransen till Malaysia. Allt gick smidigt med pass och visa och efter en liten promenad kom vi over till en liten by pa den Malaysiska sidan. Solen var pavag ner och det borjade skymma. Vi letade oss runt i byn och hittade tillslut en bankomat dar vi kunde ta ut Malaysiska RM. Sedan tog vi en taxi in till Kota Baru (ca 4mil).
Vi slapptes mitt inne i stan, utanfor ett hotell som var taxichaffis tyckte vi skulle sova pa. Men det var lite dyrare an vad vi hade tankt oss och vi hade last om ett hotell som verkade schyst i lonely planet guiden som inte verkade ligga allt for langt bort. Sa vi tog vara vaskor och gick dit med hjalp av kartan i boken. Precis utanfor hotellet vi skulle till lag en pizza hut. Det ar konstigt vad snabbt man blir sugen pa det valkanda. Efter att ha stallet ner vara vaskor pa rummet och pustat ut en sekund tog vi oss ner for att ata en pizza. En pizza som smakar som de gor hemma, inte allt for spannande men hyffsat gott.
Vi kollade upp tag tiderna med receptionisten pa varat hotell. Ett tag gick halv sex pa morgonen mot Jerantut. Det fick det bli! Vi bestallde taxi och vakning och gick upp for att sova.
Vi vaknade, kastade oss in i taxin utan frukost och kom snart fram till stationen. Fixade biljetter och han bestalla in en macka fran fiket pa stationen. En macka som visade sig vara bra mycket mindre an vad vi hoppats pa (tva ihoppressade toastskivor). Redan dodshungriga och tio timmars tagresa framfor sig. Hoppas pa en valforsedd restaurangsvagn (man kan alltid hoppas).
De forsta fyra timmarna ombord pa taget ar hyffsat svala och jag lyckas faktiskt sova riktigt skont i drygt tre timmar, aven om magen gor sig pamind. Sedan kommer varmen. Den smyger sig pa och snart rinner det om en. Taget ar skakigt och trangt och slingrar sig igenom den tata djungeln. Det finns en restaurangsvagn ombord aven om den inte ar valforsedd pa nagot sett. Det anda som de kan erbjuda ar lite godis och nagon slags currykyckling med ris inslagen i ett litet papp paket. Vi ar grymt skeptiska med tanke pa min tidigare magsjuka, men efter nagra timmar sa vagar vi oss pa att dela pa ett paket. Vi ater bara riset och sasen, men det smakar underbart gott. Aven om det inte mattar nagot sarskillt. Det visar val sig hur det gar med vara magar…
Tillslut, efter tio svettiga, stokiga och hungriga timmar genom djungeln kommer vi fram. Nar vi kommer av taget mots vi av en riktigt gassande sol och det forsta vi gor ar att satta oss ner och ata. Vi ar framme! Det kanns grymt.
Maten ger oss nya krafter och vi gar rakt igenom stan for att hitta ett litet hotell som vi last om i guideboken. Vi far ett litet billigt rum utan fonster men med ac, som passar oss perfekt.
Svettig och grymt smutsig, kanns det underbart med en dusch.
Nu har vi precis lamnat rummet och ska forsoka fa nagon slags oversikt over vilka alternativ vi har nar vi ska soka oss ut i djungeln. Vi behover ordentliga skor har vi forstatt, sa vi hoppas pa att kunna fa hyra det. Vi far se vad som hander. Men om allt gar som det ska sa ar vi ute i djungeln imorgon formiddag. Super!

About Viktor Lundkvist 36 artiklar
Hej hej! Jag alskar att resa och allt som hor till. Komma bort en stund ifran vardagen och uppleva nagot nytt och spannande. Oftast priorieterar jag nagot varmt resmal och helst i nagot land dar jag kan ta med mig min surfbrada (har en tendens att bli lite rastlos nar jag ligger for still pa stranden). De senaste aren har jag bott i Los Angeles och jobbar med specialeffekter for Sony Pictures. Under Juli sa kommer jag att resa upp langst kusten i Brasilien. Hor garna av dig om du ar i krokarna sa kan vi motas over en ol och om det passar kanske resa en liten bit tillsammans.

Var den första som kommenterar

Svara till