”Super bloody fucking maximal cold”

Det var sa var guide uttrykte sig (rubriken) nar vi satt uppe pa kraterkanten och vantade pa att solen skulle ga upp over vulkanen Bromo. Och kallt var det, runt fem grader. Vi satt och huttrade med varsin filt runt om oss och kunde knappt tanka oss hur kallt det ar hemma just nu.

Tidigt pa manadgsmorgon studsade vi upp ur vara bekvama sangar i Kuta och hoppade pa en taxi in till Dengpasars busstation. Val framme hittade vi snabbt en buss, forhandlade fram ett hyffsatpris och steg pa. Tio timmar senare, hade vi lamnat Bali och kommit fram till Probolingolo, Java. Bussresan gick fint och aven om man var lite stel nar man kom fram sa har man faktiskt borjat vanja sig vid resandet och tiden gar ratt snabbt. Vi tillbringade en natt i Probolingolo och morgonen efter tog vi en Bemo-G upp mot vulkanomradet. Bemo-G ar en slags ofentlig taxi. Tank dig en minibuss dar de slitit ut alla standardsaten och tryckt in aldelles for manga bankrader. Sedan kor de en bestamd rutt och plockar upp folk langs vagen. Det gar sakta och det blir RIKTIGT fullt emelllanat, men ocksa riktigt billigt. Vid ett tillfalle skulle en hel skolklass klamma sig in i bilen och vi var drygt 20 stycken.
Desto langre bilen kampade sig upp for de branta backarna, desto kallare blev det. Kanndes riktigt behagligt med en tempratur pa knappa 20 grader. For en gangskull slapp man svetten och nar vi tillslut kom fram till hotellet kandes det som ett noje att att vranga pa sig langbyxor och riktiga skor (aven om mina skor ar val medtagna efter aventyren i djungeln). Pa hotellet motte vi en svenskkille (Henrik) som under bussresan fran Surabaya, nagra timmar innan, hade blivit bestulen pa sin planbok. Busschaforen hade sedan glatt forklarat for honnom att tjuvarna var hans kompisar och han hade hjalpt dem komma av bussen. Skumt!
Henrik hade med sig en guide (Odin) som skulle visa honom omkring omradet och ta honom upp pa berget tidigt pa morgonen. Det lat bra sa vi hangde pa. Odin visade sig vara en riktigt fargstark och rolig figur. Han var fodd pa Bali dar han bla. jobbade som guide, massor, klassiskdansare och som strippa pa en gayklubb. Efter att hans pappa nyligen hade rakat ut for nagons svartsjuka och av svartmagi (spydde nalar, harbollar och en massa annat hemskt) flyttade han till Probolingolo for att forsorja sin mamma. Odin tog oss upp pa ett par kullar for en fantastisk utsikt ner over det narmast sagolika vulkanomradet. Bromo ar fortfarande aktiv och det stiger standigt rok upp ur kratern. Bara ett ar tidigare hade Bromo ett utbratt och tva manniskor strok med.
Senare under kvallen underholl Odin oss med sina trolleritrick och massageskicklighet. Vi gick och la oss tidigt for att orka upp tillrackligt tidigt pa morgonen for att hinna se soluppgangen ifran en schyst utsiktspunkt. Odin var som sagt en overlag trevlig snubbe, men han blev emellanat allt for nargangen. Suck… Vi fick bland annat en morgonmassage som vi bada kande att vi gatt kunde ha varit utan.
Men vi vaknade och strax efter fyra satt vi och smafros i en Jeep up mot utsiktspunkten. Val dar uppe mots vi av en hel dros turister som vantar pa samma sak. Soluppgangen var grym men det kandes lite halv beiget att ha hamnat i varsta turistfallan. Efter att ha sett soluppgangen och varmt oss med lite te, tog vi jeepen ner mot den slatt som bromo reser sig upp ur. Sista biten fram till Bromo tog vi oss med hjalp av hastar. Riktigt snalla och latt ridna hastar. Jag kan ju inte rida och ibland nar man fick fart pa hasten skumpade jag runt ratt ordentligt i sadeln och trodde nastan jag skulle flyga av. Men kul var det! Hastarna kampade sig upp for backarna och blev hela tiden pamanade av sina agare, som hela tiden hall sig i narheten. De visade oss hur vi sjalva skulle piska dem pa olika satt for att de skulle ga snabbare. Jag sympatiserade aldelles for mycket med min hast (balabo), sa sa varst mycket piskande blev det inte. Det gick val inte heller allt for snabbt upp for de brantaste backarna.
Den allra sista biten upp till kratern fick vi stega upp for en brant trappa. Aven har var det mycket turister (framst indonesier som var minst lika angelagna av att fotografera oss vasterlaningar som sjalva vulkanen) men vi tog oss fran den uppbyggda platan och klattrade ut, runt kraterkanten. Grymt! Berget var porost och mjukt och det kandes lite som att klattra i trolldeg. Utsikten over det minst sagt dramatiska landskapet var helt enorm.
En tat rok steg upp ur den enorma kratern. Den kraftiga svavel lukten lockade fram paskminnen ifran nar man var liten, da det fortfarande var tillatet att exprimenterade med smallare (exprimentera har kanske aldrig varit tillatet(!)).
Efter ett tag klattrede vi tillbaka med jeepen till hotellet. Klockan var inte mer an atta nar vi kom tillbaka och efter lite frukost och mycket snack, gick vi oss sov nagon timma. Vi at snackade, at lunch, traffade en indonesiskvolentar som nyss hade kommit tillbaka ifran Atche. Suck… Han hade upplevt en del otackt och nagra ganger under samtalet blev jag riktigt illamaende.
Klockan borjade bli mycket och vi tog en Bemo-G tillbaks till Probolingolo (3tim). Sedan vantade vi in en minibuss som under natten (8 tim) tog oss vidare vasterut och fram till Yogjakarta. I omradet runt Yogjakarta finns ett av sydostraasiens kandaste tempelomrade, Borobodo(?). Vi var bussens anda passagerare och farden blev riktigt bekvam. Fyra pa morgonen var vi framme och kunde checka in pa ett hotell. Vi sov knappa tva timmar sedan hoppade vi pa en buss som skulle ta oss pa en atta timmarstur runt till tva olika tempelomraden, Borobodo och ett annat hindutempel.
Borobodo var enormt och lag med en stralande vacker utsikt mot vulkanera i norr. Det var farre turister an vad vi raknat med men fullt med indonesiska skolbarn som var dar for att lara sig engelska. De laste upp sina inlarda fraser och vi forsokte svara dem sa tydligt vi bara kunde, men jag undrar ur mycket de greppade. De undrade om vi kunde skriva namn och adress i deras lilla antecknigsblock och givetvis kunde vi det. Kul till en borjan men efter att ha skrivit i ett tjugotal bocker och det fortfarande kom nya forfragningar pa minst sagt skakig engelska, sa var det svart men nodvandigt att saga nej och bege sig vidare.
Vi gick lite vilse och kom till ett museum for indonesiskavarldsrekord som lag inne pa tempelomradet. Ovantat men roande. De hade en hel dros med tvivelaktiga rekord. Exempelvis indonesiens storsta tandborste (knappa tva meter) och indonesiens storsta bok. En bok bestaende av tva uppkopierade och ihophafftade A3. Sedan hade de en jattestor bild pa Indonesiens langstaman. Bilden var sakert dryga tre meter men mannen visade sig inte vara langre an 206 cm i verkligheten.
Vid nasta templet blev vi runt guidade av en 16-arig tjej som ville ova sin engelska. Templet var imponerande men vi trottnade anda ratt snabbt och begav oss tillbaka till Yogjakarta.
Nu pa eftermiddagen har vi sovit lite middag och gatt runt lite i stan. Tagit det lugnt helt enkelt. Imorgon ska vi utforska lite mer utav stan och kanske aka ut till ett zoo som ska finnas i narheten.