Cellskrack!

Med en sadan rubrik sa fattar val nastan alla att man varit vid Cu chi tunnlarna…=)

Tidigt imorse med tunga ogonlock satte vi oss pa minibussen till tunnlarna. Forsokte sova lite men vagen ut dit var guppigare an jag kom ihag.

Precis som forra gangen sa klev jag ner i tunnlarna, tur for mig att jag inte har cellskrack. Det e varmt och man svettas nagot otroligt darnere. Forsta tunneln vi gick igenom var pa hundra meter. Man har da mojlighet att ga upp till marken efter bade 30 och 60 meter. Sedan fick vi aven prova pa en till pa femtio.

Det e trangt, man fattar inte hur folk kan ha levt i dessa tunnlar i flera ar. Vi har ju lampor som kan leda oss vagen, och vi VET att det bara handlar om hundra-hundrafemtio meter. Det finns inga dolda fallor som kan ta dod pa oss, och vi lever inte heller med skracken att fienderna ska hitta oss och kasta ner bomber. Alltsa ga i dessa tunnlar flera meter under marken i nastan totalt morker och knappt nagot syre. ???

Idag e det sista dagen har i Saigon, har gatt runt lite och kollat, har bla varit till Ben thai marknaden. En skitmarknad egentligen, men det e sa manga som pratar om den sa vi tog oss en titt anda.

Det kanns trakigt att lamna Vietnam, men en sak e saker…Det var inte forsta gangen och det ar inte heller den sista. Kommer nog nagongang i livet atervanda hit. Det finns an mycket att se och upptacka. Jag gillar Vietnam!

Imorgon sa tar vi flyget till Bkk, dar sager vi adjo till Daniel. Sjalva fortsatter vi med flyget till Malaysia och KL. Sa vi ses dar!