Och sen spårade Robbie

Ah. Såhär. Om jag skriver får bara mina vänner ett meddelande om att det kommit en grej i dagboken. Och om Rob skriver får bara hans vänner det. Men allt är naturligtvis ytterst läs- och kommenteringsvärt för alla. Så ni vet!

Okej fortsättning från Robbies föregående inlägg:

… Och när vi väl nådde backpackingsunk-distriktet igen kändes det som att vi redan hinkat sa mycket Kingsfisher att vi lika gärna kunde fortsätta. Vi gled in på skönt rökiga och smått packade Gem bar där vi delade bord med en polisofficer från Bombay och hans 18-årige, eh, såkallade vän. Ja jo… han påstod att det var det och lade varmt armen om honom och muttrade irriterat när jag undrade hur gamla dom var.
– Oho, jag menade inget illa. Vi frååååågar så i Sverige, svarade jag oskuldsfullt och lät sedan Rob sköta snacket.
Det klarade han galant. Först hetsdiskuterade han religion med den troende Hindupolisen och hojtade om att han minsann var ateist för att så många krig i världen startats i religionens namn. Sedan beställde han in sex vodka och bjöd dels polisen plus vän, dels tre herrar vid det andra bordet. Och så fick jag en, men alla veeeeeet ju att jag inte dricker starksprit så Rob fick dricka upp den själv.
Nå, vid det andra bordet satt en rejäl Ungrare som skulle med ett tåg klockan 22 och hans tuk-tuk förare som skulle köra honom dit och så förarens systerdotter.
– Neeej. Jag ska ju köra jag kan inte dricka såhär mycket, muttrade tuktukaren innan han skålade glatt.
Hur det hela slutade? Tja, Ungraren missade sitt tåg och fick boka om til ett flyg dagen efter. Om det berodde på Robs vodkahets vill jag inte uttala mig om 🙂

Anyway… efter att ha diskuterat lite styckmord och barnvåldtäkt med polisen vandrade vi romantiskt sakta hemåt i de leriga bajsdoftande gränderna. Ja, så kunde det ha varit. Men nej. Istället för att romantiskt vandra bredvid mig ser jag plötsligt Rob komma cyklande, om än vingligt, på en rickshaw (cykeltaxi) – med chauffören nervöst småspringade bredvid. Sedan hårdprutade han på mysko indiskt Khani-snus i en liten kiosk. Snuset kostade 3 rupier (75 öre typ), vilket Rob tyckte var hutlöst. Till slut tröttnade försäljaren och sade att han inte behövde betala nånting. Rob var nöjd. Och försäljaren blev nöjd när jag, den änglalika, rättvisa och blödiga skapelsen, gav honom hans välförtjänta 3 rupier. Han hälsade i alla fal glatt på Robbie i morse.

Sen vinglade vi hemåt. Tog en te och lassi på hotelltaket och snusade vårt nya snus. Fett nice. Rob skötte sig exemplariskt. Han lyckades bara anklaga två schweiziskor för att bära indiska bröllopskläder. Något oklart varför. Och jo – så trackade han en stackars Britt för att han varit i Delhi i åtta dagar. Typ. Men han bondade vackert med alla sköna indiska hotellsnubbar iaf.

I morse vaknade vi med en bedårande huvudvärk och käkade asgott blomkålsbröd innan vi kröp ner i våra underställ och sovsäckspåsar igen. Men klockan tolv stod vi efter varsin obarmhärtigt svinkall dusch redo för lite sightseeing. Tuktuksnubben från gårdagens barhäng hämtade upp oss. Han hade sovit till elva och hade ungefär samma feeling i huvudet som vi. Men med tanke på Delhis trafikregler lär det liksom spela föga roll…

Med indisk musik i tuktuksteron drog vi iväg bland kossor, cyklar, pimpade och repade bilar, smockfula bussar som folk hopade av på i farten. På några stälen torkade folk tvätt på staketet mellan körfälten. Staketet användes även till att kedja getter vid. Praktiskt, hey. Desutom kan man köpa sig det mesta vid rödljusen (ja, det finns faktiskt nåra såna). I dag fick vi tex akrobatikkonst av en typ sjuårig flicka. (Iiiingen kan anklaga mig för att vara för blödig när man ger henne 2 spänn. Faktiskt. Även om Rob muttrar över min överkänslighet.) Jag gillar ändå idén om att allt går att sälja. Visserligen var en kam-försäljare tvungen att dra på smilbanden och inse det omöjliga i att kränga en kam till Robbie i dag.
Några har redan kallat Rob Gandhi. Tuktukföraren undrade mest om han var flint.

Anyway – vi försökte kolla in en moské, men den var stängd för turister pga av bönestund. Istället vandrade vi runt i det enorma röda fortet.
Rob var impad av arkitetkturen. Jag försökte mest smygpussas bakom pelare, men Rob hävdade att folk kollade på oss likt djur på zoo då. Inte för att att det var så stor skillnad mot utgångsläget. Varannan människa på det där placet hade uppenbarligen nån anledning att råstirra på mig. Gärna skratta lite också. Eller bara förfölja mig. Rob hävdar att det var pga mina byxor. Äh, dom är ju bara mysigt Indienpretto. Han funderar faktiskt själv på att köpa en skjorta med guldbroderier.

Ska nog shoppa det nu typ. Plus ett gäng sköna fiskarbrallor till mig. Det är jag värd. Kör långkallingar under nu. Och mössa. Ha ha ha.

Imorgon ska vi äntligen åka tååååååg! Asspännande. Till Amritsar där dom har ett gyllene tempel man kan bo i med dom andra pilgrimerna.

Återkommer därifrån!
FET KRAM & Hurry curry och allt såntdär.
MissAngelique de la bisoux et le voyage et tout ca.