Trekking

Jag sitter nu här och skriver som en erfaren bushman! I likhet med Crocodile Dundee, Ramboo och Tarzan är jag nu hemtam i djungeln efter att ha varit på en omfattande och otroligt krävande djungeltur på två dagar och en natt…

Eller inte?

Vi blev i vanlig ordning upphämtade med taxi utanför vårt guesthouse för att sedan möta upp med vår guide och de andra i vår grupp vid ett annat guesthouse. Där fick vi också lämna ifrån oss våra värdesaker till en sk ”safety deposit box” så att vi inte skulle tappa dem i djungeln. Killen som tog hand om mina och Johans pass, pengar, kontokort, biljetter och annat som innefattar ungefär hela vårt liv och vår trygghet i tillvaron här nere i Asien var full som ett ägg eller drogad bortom all sans. Hans motorik var så avtrubbad att han fick be om hjälp för att få av en bit tejp till kuvertet vi lade våra saker i. Mycket förtroendeingivande…

Snart kom dock vår (nyktra och trevliga) guide och hämtade oss. Han hette något som jag inte kan uttala, än mindre stava till, så han tyckte det var OK om vi kallade honom ”Brad”. Han hade nämligen hört att han var lik Brad Pitt en gång för länge sedan. Det var han iofs inte (inte ens nära), men vi accepterade som de artiga nordbor vi är. Resten av gruppen visade sig bestå av Amerikaner, Danskar, Koreaner och Svenskar.

Vi började vår trekkingtur ca 10 mil nordväst om Chiang Mai i ett område som kallas Pai. Vår guide började springa på och vi andra som visst glömt flåset någonstans mellan den första ölen i Singapore och stranden på Koh Lanta fick hänga på så gott det gick. Allt eftersom vi tog oss igenom djungeln pekade och berättade Brad för oss om djur och växter. Bl.a hittade han en spindel som var stor som min handflata hängandes i sitt nät ungefär en meter ovanför våra huvuden. Han berättade glatt att det var en ”jumping spider” som kunde hoppa två meter om den ville. Alla ryggade genast tillbaka till ett säkerhetsavstånd av TRE meter. Brad skrattade bara och började sedan röra på sig igen.

Efter ca tre-fyra timmars vandring genom en bitvis mycket vacker djungel kom vi så fram till byn där vi skulle bo. Byn är befolkad av ett folkslag som kallas ”Kareen” och som lever främst av jordbruk, opium och souvenirförsäljning. Vår boplats låg ca 100m utanför den lilla byn och saknade naturligtvis elektricitet, rinnande vatten och andra bekvämligheter.
Istället fick vi nöja oss med fyra väggar och en tunna vatten med tillhörande skopa som fick fungera som dusch. Toaletten var knappt mer än ett hål i marken vilket gjorde att jag och Johan genast föll ned på knä och tackade livet för att vi är födda med egenskapen att kunna stå upp och kissa.

När en av våra resekamrater sedan bestämde sig för att ta en dusch visade det sig att han inte var ensam där inne. Han hade fått sällskap av en orm på dryga 130cm som låg ringlad kring duschtunnan. Han sprang bort till vår guide och berättade vilket skapade en väldans kalabalik. Guiden och två andra av byns män trängdes kring den gamla duschen utan att våga gå in där. När de sedan sett ormen tog de fram sina slangbellor och beslöt att de modigaste de kunde göra var att skjuta ihjäl den stackarn från två meters avstånd. Vi slöt oss därför till att ormen antingen var väldigt giftig, eller att vår guide och bygubbarna var ormrädda!

På kvällen sedan satt vi och snackade och umgicks över ett par bira medan djungeln föll i mörker runt omkring oss. Det var ett mycket trevligt gäng som var ute o trekkade tillsammans med oss.

Dagen efter blev det elefantridning, mer djungelvandring, rafting, bymarknad m.m. Vi kom hem kl 17:00 den andra dagen och njöt då av ett djurfritt rum med AC och varm dusch.

Se upp med ormar och hoppande spindlar.

//Henrik o Johan