We climbed Poon Hill

Hej alla hemma i Sverige!
Vi har akt ner till ett land i hojd med ekvatorn och trott oss fa en varm och solig semester men icke! Forsta natten i Kathmadu uppdagades det att trots dessa kalla natter som ligger narmare nollan sa ar inte ett enda guesthouse utrustat med element sa de fa kladerna vi tagit med oss for kallt vader ar val avanda! (las: vi har anvant samma klader dag som natt sedan vi kom till Nepal!)

Efter en natt i Kathmandu bestamde vi oss efter rekommendation av en Nepalesisk stadtant vi sprang in i i London att vi skulle aka till Pokhara sa dagen efter satt vi, efter att trotsigt ha vagrat erbjudandet om alla turistbussar, pa en lokalbuss till Pokhara. Pokhara visade sig vara nastan lika kallt som Kathmandu sa det forsta vi gjorde var att iforskaffa oss diverse klader i jakpals och genast blev detta iskalla land mycket varmare och behagligare att vistas i.

Dag nr tva i Pokhara bokade vi var trekk som fick bli 4 dagar eftersom vi inte hade mer tid att avsatta for detta, vilket kandes lite pensionarsaktigt men efter att av trekkingforsaljaren utlovat att det skulle bli en upplevelse nog for oss begav vi oss den 22 ivag med bestamda steg. Med facit i hand och vadmuskler som det kanns som nagon slagit sonder med hammare kandes 4 dagar alldeles lagom 🙂

Trekkingen gick av stapeln en timmes bilfard fran Pokhara i Nayampul och vi bekantade oss mycket snart med var 21-arige pojkslyngel till guide, Porkash (vi valde att kalla honom Pokka eftersom vi hade svarigheter med att komma ihag hans namn).
Pokka guidade oss genom dalar, bergsbyar och smala stigar dar vi trangdes med asnor och gamla tanter och farbroder barandes pa tunga lass bestaede av halm, ved eller liknande och han lotsade oss till de stallena pa vagen med den godaste maten och de mysigaste guesthousen.

Efter att ha gatt i 4 timmar dag nr ett gick illusionen om en trekk pa stigar liknande sormlandsleden i spillror da vi borjade det oandliga klattrandet i trappor, vilket pa de flesta stallena ar det enda sattet att ta sig upp for bergen. Jag som var sist och pluttig som vanligt fick smeknamnet ”kanchi” av Pokka som betyder nat i stil med ”yngre” eller ”andra”

Da vi svettiga och helt utmattade nadde vart mal Ulleri dag 1 hade vi klattrat uppat i trappor i ca 3 timmar och jag var anfadd, svettig och helt DOD! (hade vart nara pa o lagga mig ner i trapporna flera ganger). Eftersom Pokhara inte har varmduschar forutom nar det ar soligt hade vi inte dushat sedan kom vi sa nar det pa allvar visade sig att familjen som drev guesthouset uppe i bergen hade varmvatten sa man kunde fa en varmdush kandes det som om vi hade kommit till himmelriket. De hade dessutom ett matrum i vilket en lerkamin fanns dar hela familjen satt samlad runt och dar vi fick te och mat. Denna kamin var ocksa ett bevis pa att detta helt klart var himmelriket! Familjen var helt underbar och notan nar vi checkade ut blev pa typ 100 spann sammanlagt for dubbelrum, 6 koppar te, samt middag och frukost for tva.

Kl 7 foljande dag fortsatte trekken uppat, annu mer trappor som snart ledde oss in i Nepalesisk djungel med vattenfall och exotiska blommor och hundraariga trad helt tackta av mossa. Denna natur paminde mycket om Sydamerika men allt eftersom vi kom hogre upp blev det kallare och snart kunde vi se lite sno pa marken. Nu hade vi lart kanna pokka tillrackligt for att han skulle lagga till Boddhi efter vara smeknamn vilket betyder fru sa elli var Yeti-Boddhi (Forsta frun) och jag Kancha-Boddhi (andra frun.) Nar vi efter att ha klattrat i trappor hela dagen ANTLIGEN nadde Ghorepani som ligger pa ca 2500 m o h var det minusgrader och snoade rejalt. Sa nar aven detta guesthouse som vi skulle stanna pa hade kamin var aven detta himmelriket.

Vi satt vid kaminen och at o drack te och snackade skit tills vi gick o la oss vid 20.00.

Att sova i minusgrader ar ganska svart, trots att jag hade tights, jeans, sovsack, tacke, och filt och poncho i jakpals var det svinkallt och det enda jag kunde dromma om de fa timmarna jag sov var isbjornar och snotackta berg.

Pokka vackte oss vid 5 dag nr 3 och det var nu dags att bestiga den hogsta punkten pa var trekk, Poon Hill som mater ca 3200 m o h, for att se soluppgangen. Vi hade sa mycket klader pa oss att vi liknade tva muslimer i Burka men trots detta var det jattekallt och ju hogre upp vi kom desto mer blaste det och desto jobbigare blev det att andas. Jag gick bojd som en gammal tant eftersom det i princip var omojligt att klattra i trappor utan frukost och utan dricka i san tunn luft sa tidigt pa morgonen i denna kylan. Da det var ca 20 minuters trappor kvar till toppen kunde jag inte langre sta uppratt utan att bli anfadd och elli kande ungefar likadat sa vi var nara att vanda tillbaka, men med lite vilja lyckades vi tillslut klattra den sista biten upp, haha – den sista nastan krypandes var vin gick in i ett vindskydd dar nepalesiska tanter serverade te i vantan pa att de som var dar skulle fa beskada soluppgangen.

Nar denna antligen kom var den HELT MAGISKT VACKER. Vi stod pa toppen va ett berg, ovanfor molnen och framfor vara fotter fanns ett hav av moln och vita bergstoppar, det ena hogre an det andra. En del kort togs men vi var inte allt for entusiastiska over detta eftersom det var blasigt och -8 grader dar uppe sa vi klattrade snart ner. Vagen ner kandes otroligt mycket kortare!

Frukost pa guesthouset och sedan fortsatte vi trekka, nu bara nerat vilket belastade benen pa ett helt annat satt, efter bara en timme var man helt skakis! Denna dagen var den langsta och vi gick sammanlagt i 9 timmar. Vartefter vi kom nerat forsvann snon och vi aterfick varmen och jackorna och vantarna akte av. Vi hade vid detta laget lagt oss till med en rad olika trakiga internskamt gallande remixed pancake, Pokkas favoritratt Dal-Soup (linssoppa) som han ater 3 ggr om dagen, masala without tea och borjat hackla Pokka for att han slanger in ett ”to” i varje mening trots att det inte har nagot dar att gora, tex ”I like to lady” ” In winter and in summer, only need to one blanket”.

Vi gick igenom ett macchu picchu liknande rike och det kandes som man befann sig i Sagan om ringens Fylke eller Korsbarsdalen i Broderna Lejonhjarta med alla sma hus, oxar och leende tanter, farbroder och barn. Slutligen efter 9 timmars gaende nedfor i trappor nadde vi Tatopani dar vi bankade oss i ett guesthouse, Pokka gick till sitt och jag o Elli drog ner till byns hojdpunkt, den varma ”Hot spring” och badade. Efter att ha felberaknat en genvag till senvag sprang jag o elli upp genom tatopanis huvudgata i bikini och handduk aningen skamsna och alla tittade pa oss och skrattade. Vi gick och at och nar vi kom utanfor vart guesthouse sag vi nagon ligga medvetslos pa gatan utanfor, nar vi kom narmare sag vi att denna person var pokka. Folk stod runt omkring honom och viskade att han sakert var full vilket ju inte stamde eftersom han aldrig dricker. Elli slog honom pa kaften, men han horde inte. Efter ett langt misshandlande vaknade han och vi kunde med hjalp leda honom in till vart rum dar han sedan kvicknade till….

internetcafet stanger, forts foljer…