Cabo Polonio del 1

Miryam och Enrique gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar i en cabaña i Punta del Diablo. Johanna och Kawtar akte till Montevideo eftersom deras kontanter var slut, bankomaten ej an var uppfunnen i Punta del Diablo och det ej avgar nagra bussar fran narmaste stallet med bankomat (Chuy, pa gransen till Brasilien)pa sondagar. Vi at den skabbigaste pizzan nagonsin i Montevideo men bodde pa ett schysst hostel med takterass, hangmattor och bar. Foljande dag lamnade jag & Kawtar varandra at odet i Montevideo och jag akte sjalv till Cabo Polonio.

CABO POLONIO
Jag skulle just luta mig tillbaka pa plats nr 13 och sova da en man antrade bussen och slog sig ner pa 14.
Denna man, Matias, var pa vag till Cabo Polonio for att se efter sitt hus, andas frisk luft och fira sin 27e fodelsedag tillsammans med hans bror och dennes flickvan. Matias meddelade att jag hade traffat ratt person eftersom han jobbat med Cabo Polonio och lovade att visa mig runt.

Bussen anlande till en liten liten busstation dar vi fick byta och aka de sista 30 minuterna med truck. Pa de 5 minuterna fran bussen till trucken hade Matias rokt fyra cigaretter. Polonio nas enbart med truck eftersom det ligger pa en udde omgiven av sanddyner och med tva idylliska kilometerlanga strander pa bada sidor.

Trucken drog ivag over sanddynerna i full fart. Sanden var sparig och det gungade sa mycket att jag trodde att vi skulle valta! Nar vi svangde ut pa norra stranden sag vi dar en jatteval som strandat och nu holl pa att fortaras av Kol 14. Min spontana gissning var att detta var ett berg pa 15 m men eftersom berget luktade rutten fisk forstod jag att annat var fallet.

Matias bror Leandro kom och motte oss dar bussen stannade, utanfor en av Polonios tva affarer. Affaren ser ut som de gjorde i Sverge for 100 ar sen ungefar. Allting bakom disk, pa trahyllor. Mest brod, kakor och konservburkar. De tva sma kylskapen som finns dar drivs av generatorer och ar fulla med ol men har aven en och annan kyckling som man kan kopa till ockerpris.
Man har just satt in en skylt i affaren: att det ar forbjudet att dricka alkohol inne i butiken. Detta pga att de lokala alkisarna tidigare vintrar stallt till med varsta festerna dar inne, kopt butikens hemkorda vin varpa de samlats runt kaminen som varmer upp om vintrarna och festat till de stangt. Nu hackar alkisarna utanfor, pa tralador, istallet.

Vi steg over troskeln till ett av Cabo Polonios drygt 300 hus. Huset tillhor en van till Leandros flickvan Carolina men hade utlanats till dem over helgen. Huset ingav en stark fiskebodskansla. I vardagsrummet stod tva enkla, halvtrasiga trasangar och avanpa dem lag sandiga sovsackar och filtar. Mellan sangarna ett litet trabord ovanpa de stearinljus stod som lyste upp huset. Vinden hade dragit in sand over hela golvet. Bakom vardagsrummet stod porslin och bestick i drivor pa golvet intill ett gasolkok. Utanfor blaste det storm, regnade da av och till, var svinkallt och den enda ljuskallan kom fran fyren som star langst ute pa Polonios udde.

Jag och Matias gick till den andra av de tva affarerna och inforskaffade rodvin. Leandro bjod pa ris med pumpa och ost. Matias fastade fodelsedagen till ara men pimplade i sig av nagot skumt vin, (gors av frukterna av Polonios palmer. Ser ut som vita bonor i brand oja) blev svinpackad, borjade yra om att han inte langre visste hur han skulle narma sig kvinnor varpa han gick hem med svansen mellan benen till sin fiskebod for att sova och Carolina erbjod mig sovplats i en av de tva trasangarna.

Morgonen darpa vaknade jag av att Carolina och Leandro jokade i rummet brevid. Jag somnade om och vaknade igen av att Leandro kom ut fran sovrummet. Frukost behovdes kopas sa jag och Leandro gick ivag till en av de tva affarerna och kopte kakor (det slar aldrig fel i denna varldsdel!) varpa han visade mig runt. WOW vilket stalle! Bara sma fiskebodshus. I centrumet fanns nagra sma hippieshoppar, en milanesabar, en for pizza och ytterligare en restaurang som man antrar genom tva gigantiska lappar. Hus i konstiga former, tackta av speglar, malningar och snackskal.

Vi at kakor och drack mate nar Matias stortade in genom dorren. Jattebakis, men jobbade pa aterstallning med 1,5 l coca cola. Eftersom Leandro & Carolina avbojde stadhjalp drog jag och Matias ivag langs stranden, kollade fyren och berget intill dar hundratals sjolejon hanger. De skulle aka till Montevideo senare sa Matias hjalpte mig hitta till ett hostel. Jag flyttade saledes in hos Matias bekanta, pa ett rosa hostel, hos en annan Matias!

Fortsattning foljer…
(For vetskap anlande jag imorse, efter 20 h buss, i Bariloche men aker ikvall vidare, ytterligare 36 h, mot El Calafate dar jag skall byta buss mot Chile for att gora 4 dagarstrekk i Puerto Natales och Torres del Paine)