Avslut pa trekkingturné, entré pa hog altitud

Med vidbranda, roda, svidande och rinnande ogon var min enda chans att vistas i solen utan ett allt for stort lidande att gomma mig bakom Golans stora fula motorcykel-luffar-solbrillor. I dessa skulle jag styra upp nasta lift. Ingen normal manniska hade stannat for denna asyn. Men snart satt vi med en tjock gammal chilenargubbe i ett orange vralak fran sent 70-tal med sprackt framruta pa vag mot Pucon!

I Pucon skulle vi njuta av livet och inte gora nagonting pa laaaange. Vi sov, lagade varldens storsta frukost, jag passade pa att ga till sjukhuset med min urinvagsinfektion (i sallskap med morsan fran hostelet, som passade pa att raragga pa min ”stilige” doktor). Men efter tva dagar i Pucon var vi redan uttrakade och stack ivag for att gora nasta trekk, the Villarrica traverse.

Villarrica traverse var ytterst ansprakslos i historiehanseende jamfort med den foregaende; varat storsta huvudbry var huruvida Ohad (vilken vi traffat i sallskap med sin tjej i Bariloche) och som nu var har och gjorde samma trekk som vi, var i sallskap med samma tjej eller om han hade gangat med en exakt kopia.

Forsta dagen slutade i Peter Pans landet ingenstans dar vi taltade och drack vin pa stranden i solnedgangen. Nar vi vaknade morgonen darpa sporegnade det… och vad hade vi lart oss..?? Ja, just det.. sa vi stannade i taltet hela dagen och laste. Pa eftermiddagen sprack det upp sa da drog vi ut madrasserna pa stranden och gjorde yoga.

Dagen darpa badade vi nakna i ett vattenfall vi hittade pa vagen (rakade bli sedda av ett par lakansvita amerikanska trekkare i cowboyhattar som p.g.a. detta blev forvirrade och rakade ta fel vag..) Dagen slutade pa en ny strand vid varldens vackraste lagun dar vi drack kaffe och at kakor pa stranden ihop med Noa och Ohad (Noa var inte samma tjej som i Bariloche, utan en exakt kopia.) Kvallen blev till natt, en stor hog med pinnar blev till en sagolik eld.

Tillbaka i Pucon slangde vi oss pa en nattbuss till Santiago. Vi var svinpepp pa att leva loppan i en storstad och satte oss for att surfa alla mojligheter till noje i huvudstaden. Golan nosade upp adress till en billig trekkingaffar. Vi skulle ga pa bio och se Ché. I Santiago fanns tusen olika barer med diverse excentriska teman och olika dansgolv… Klattervagg. Vi skulle behova vara har i veckor for att hinna med allt! Nar vi kom tillbaka fran Northface-shoppingen (utan att ha handlat en enda grej) var vi dock utslagna. Sa utslagna att vi stannade inne pa hostelet resten av Santiagovistelsen.. Forutom da vi var tvungna att styra upp ett nytt pass till Golan (hans hade blitt stulet i T-banan) och jag var tvungen att folja med och vara tolk vid polisanmalan. Pa hostelet kollade vi film (jag somnade saklart), rokte vattenpipa, drack ol, spelade gitarr, lyssnade pa den halvskumma 50-ariga australienaren Sun som bott pa hostel Sammy i 8 manader dar han varje dag ar i full gang att uppfinna ett mjukvara som automatiskt skall salja och kopa guld online och gora honom stenrik. (Enligt egen utsago ar han pa god vag.)

Fran Santiago bar det av mot Copiapó dar vi pa turistinformationen sprang pa Don Juan de Carlos med vilken vi sedan skulle komma att hyra en vit Toyota och dra pa roadtrip. Roadtripen gick till en nationalpark som ar i stort sett oatkomlig utan tour, och dar det inte hanger nagra turister forutom de som vill do genom att isklattra pa Ojos de Salar pa dryga 6000 meter.
Vi steg fran 2700 till 4900 meter pa mindre an tre timmar och var nastan framme vid det hoga San Fransicsco passet till Argentina nar vi nadde vart mal, Laguna Verde, och dess varma kallor. Mitt krav for att folja med pa detta stollepro hade varit att vi skulle vara ordentligt utrustade med hojdsjukepiller, vilket vi var, och vilka jag satt och knaprade i bilen nar jag kande att jag borjade kvavas av min egen koldioxidforgiftning i baksatet.

Vi drog av oss kladerna i den hoga altitudkylan och slangde oss i den varma kallan. Jag och Don Juan njot. Golan var helt nedslagen av hojden och dackade under sin beduinsjal i badet. Vaknade till. Gick in och satte sig i ett av klattrartalten. Dackade igen. Da jag vackte honom och sa att vi skulle dra samlade han ihop sina grejer fumligt, vinglade bort till bilen. Och dackade sedan aterigen i baksatet dar han lag och flasade tungt nastan hela vagen tillbaka till havsniva. Golan och Don Juan de Carlos var i full beef nar vi skulle leta hostel men beefen loste sig sa fort vi fatt ett rum och hade mat i magen.

Med var outtrottliga chauffor Don Juan de Carlos (som ja faktiskt bott i Stockholm och pluggat pa KTH och kunde citera sina gamla svenskalarobocker dar Per och Asa bakade semlor och akte till Jukkasiarvi for att bo pa ishotellet) styrde vi vidare mot nasta nationalpark, Pan de Azucar. Grymt okenlandskap, kaktusar, sma ravar med stora svansar och konstiga sandformationer. Jag och Golan skralade hogt till Beatles och var chauffor, Don Juan de Carlos, sankte. Vi ankom till Las Lomitas ”de sma kullarna” som ar sma sandkullar med kaktusar som ligger i kronisk dimma trots solen som skiner pa allt omkring.
Spoklikt och helt fantastiskt.

Vi styrde tillbaka for att kaka pa beachen. Don Juan de Carlos gjorde sig redo med sina speedos, doppade en ta i vattnet, blev besviken over vattnets temperatur och bestamde sig for att inte bada. Vad var nu detta? Har stod han, Don Juan de Carlos, fullt munderad i sina badkalsonger och hade bestamt sig for att inte bada! Jag borjade hetsa honom till lagga sin spanska bortskamdhet betraffande badvattenstemperaturer at sidan genom att skrika ”pussy, pussy!!” over hela badstranden. Vartefter jag skulle visa mitt vikingablod, tog sats, kutade om honom som fortfarande stod vid strandkanten med rynkad nasa. Jag sprang i vattnet men bottnen forsvann under mina fotter och jag gjorde ett ytterst fanigt magplask. Alla skrattade. Och Don Juan de Carlos fick pa halsen en nasvis, nyfiken tant som hort och sett scenariot och ville veta vad pussy betydde…

En grym roadtrip. Jag hade avdramatiserat hojdsjukan. Golan hade insett att han inte var ododlig. Don Juan de Carlos att han nasta gang borde bada for att slippa halla forelasning om kvinnliga konsorgan.