Medan morkret sanker sin mantel over dalen Aguas Calientes foljer jag och Juan efter fjarilspojken Edvin som skuttar uppfor trapporna langs bergskanten med en plastpase i handen dar han har fisk och agg som vi har inhandlat pa vagen. Juan Genaro gar sist och bar chichan som vi fatt pafylld i Juans termos hos en señora pa ett lokalt chichahak med lagenergilampa och trabankar. Han bar den vordnadsfullt som ett litet barn.
Trapporna slutar. Vi frontar en ranglig stege ovanfor vilken Edvins vita boxer med ett svart oga, Charlie, otaligt star och trampar i leran i vantan pa att fa slanga sig over Edvin. Med Charlie som vagvisare (som for sakerhetens skull dubbelmarkerar alla sina revir, trots att det med all sakerhet ytterst sallan vistas andra jyckar har) foljer vi en mork skogsstig under vilken Edvin ett trettiotal ganger lyser upp for att visa sina orkideer. ”Vad tycker ni om platsen da!?” upprepar han ihardigt. ”Paradiset!” bekraftar vi.
I det svaga manskenet ser vi ett liten plathydda placerad pa bergskanten. Edvin flyttar pa en stor sten som placerats framfor dorren for att skydda mot intrang och bjuder oss att stiga pa.
Inne i platskjulet finns tva stycken sangar placerade utefter varandra langs med vaggen och husets enda fria yta har blockerats av ett litet plastbord. Utanfor har Edvin riggat ett kok; tva stora stenar under vilka han gillrar en eld nar det ar dags for matlagning.
Trots backmorkret ar Edvin ivrig att visa sitt vattenfall, sa vi utrustar oss med ficklampa och gar efter (Juan har nu korkat upp chichan och gar med termosmuggen i ena handen och termosen uppkord i den andra armhalan)
Edvin stannar plotsligt till och letar med fiklampan.. ”jag vet att den skall finnas har nagonstans”… Han letar. ”HAR!” ”Vad ar detta?” undrar vi och star och stirrar pa vad jag kunnat missta for ett grasstra. ”Orkidèe!” svarar Edvin.
Han stannar for att visa ytterligare en slokande gron kvist. ”Orkidèe!” bekraftar han igen. Edvin besitter onekligen en alldeles speciellt intresse for orkideer..
Vi lamnar Edvins orkideorgie bakom oss och foljer ljudet av danande vatten. Vi halkar ned for en stig av blot lera och har nu belagrat oss strax intill Edvins vattenfall. Pa var sida av vattenfallet reser sig svarta skogsbekladda torn upp mot himlen. Vi befinner oss mitt i profilen av ett av tornen. Vi slar oss ned pa den fuktiga marken med det vita danande vattenfallet framfor oss. Vi befinner oss i en drom. Jag tar ett djupt andetag och inser att jag sitter mitt i det energirus som beskrivs i boken den nionde insikten. Perus urskogs energier omfamnar mig med sina djupa andetag och vi blir till ett. Juan gar och satter sig pa en sten en bit bort och smalter aven han in i erergierna. Vi sitter helt tysta. Stamningen bryts av att Edvin drar pa Bob Marley pa mobilen.
Vi gar tillbaka till hyddan dar Edvin drar pa sig forklade springer ut till koket, drar igang en eld som han blaser till liv med ett bamburor. Han slanger de nytvattade fiskarna i en stekpanna, haller over chicha, overlater bamburoret till mig och fortsatter med att hacka vitlok, citron, persilja, tomat.. Jag drunknar i ett matos och roken av eld som slocknar i mina misslyckades forsok att halla elden vid liv.
Edvins matlagningsresultat blir alldeles fortraffligt sa vi fragar om han inte kan folja med oss pa resan som privatkock. Vi dricker upp den sista chichan och Edvin insisterar foljaktligen pa att vi skall ta med oss sovsackarna och ga och sova i hans grottan som ligger 20 min darifran. Juan raddar oss genom att saga att vi varit vakna sedan klockan 3 och haft nog med locuras (galenskaper)for denna dag.
Jag och Juan slanger ut vara liggunderlag pa jordgolvet, rullar ut sovsackarna och somnar.
Ljuset tranger in mellan sprickorna i plattaket. Edvin studsar upp och ned och tjatar att Juan skall folja med och hamta vatten. Det enda som hors fran Juans sovsack ar nagra otydbara gnyenden. Jag erbjuder mig att folja med i Juans stalle.
Vi gar den langa och krangliga vagen ner till vattenfallet, borstar tanderna och kommer tillbaka till hyddan med fem liter vatten for disk samt aggkokning. Edvin serverar agg och kall potatis med nyplockad avocado.
Vi tar sedan en runda for att titta pa orkidéerna i dagsljus innan vi gar till vattenfallet dar jag och Juan har tankt ta veckans bad, men som vi skjuter upp p.g.a. radande temperatur och Edvins forsening till jobbet som for tillfallet ar tva och en halv timme.
Vi packar ihop, lamnar Edvins skogshydda och blir visade till hans andra hus, hans ”tradhus” som paminner om ett fagelbo. Enligt Edvin ar det ett bygge som paborjats av hans farfar och skall avslutas av honom. Innan vi lamnar skogen blir vi guidade till grottan dar Edvin foreslagit oss tillbringa foregaende natt. Vi lyckas knappt klattra upp i grottan i dagsljus.
Vid 10 tiden ankommer vi till fjarilshuset dar vi mots av en leende Leo trots att hans arbetare anvander 3 timmar forsent. Edvin borjar sin arbetsdag med att ata 20 marmeladmackor varpa han bar nagra plankor, roker porro, bar nagra plankor till, lagar makaronsoppa, roker porro och bestammer sig slutligen for att han skall folja med oss till Santa Teresa. Trots att detta ar en av Aguas Calientes narmsta intilligande stader har han aldrig varit dar.
Juan har dackat ovanpa loftet av utmattning sa Leo tar med mig pa en guidad tur i sin fjarilskreation, visar feta larver, puppor som naglat sig fast under sonderatna blad, overgivna tomma skal fran puppor som blivit till fjarilar och de tolv olika arterna han hittills lyckats odla har inne.
Juan accelererar som en pormask i sitt uppvaknande men till sist lyckas vi muta oss till ett uppvaknande mot makaronsoppa varpa han packar sin vaska och vi ger oss av for aterforening med tagralsen.
Efter fyra timmars vandring nar vi Hydraelektrica dar grusvag borjar och vi tar en taxi till Santa Teresa. I Santa Teresa gar ci och letar upp annu en señora som saljer chicha, slar upp taltet och Edvin som inte rustat sig for en natt i Santa Teresa och inte heller far plats i taltet gar och lagger sig under en bananplanta med mitt liggunderlag och Juans poncho.
Klockan sju vacks vi av att Edvin kommer springande for att saga adjo innan han skall ta taxin tillbaka till Hydraelektrika. Han ar torr och har sovit gott trots att det sporegnat stora delar av natten. Det blir ett sentimentalt avsked, framforallt mellan Juan och Edvin som utvecklat en alldeles speciell relation och paborjat varenda mening de senaste tva dagarna med ”Mai brodder”. Juan lovar hundra ganger att han skall komma tillbaka och bo nagra ar i Edvins grotta och sa springer fjarilspojken ivag.
For mig och Juan fortsatter resan mot Santa Maria dar vi lagger oss vid floden i skuggan i vantan pa bussen tillbaka till Cusco.
Mission Machu Picchu accomplished. Jag har rullat i bajs, nastan blivit deporterad, sett tvatusen orkideer och har haft varldens basta aventyr trots att jag i vissa ogonblick velat ta kal pa min compañero den penninglose gitarrspelaren Juan Genaro.
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.