Jag vaknade upp pa en madrass i ett hem vid en motorvag pa Istanbuls asiatiska sida av att det knackade pa sovrumsdorren och en medelalders kvinna skrek: ”Madam!…”Madam!”
Murat fanns ej kvar.
”Just a second!” ropade jag tillbaka, trots att jag forstod att denna kvinna inte kunde engelska. Nu var modern i detta hem sur for att det var ett okonfirmerat fruntimmer i hemmet, antog jag. Jag kladde pa mig raskt och gick ut till vardagsrummet och skakade tass med den korta rultiga turkiska kvinnan med krokig nasa och en lite skeptisk blick: Fatma och den lange stilige blaogde fadern.
Frukostbordet var uppdukat med oliver, brod, agg, sirap, ost, sallad och dar stod en tom tallrik med tillhorande sked och vantade pa mig. Fatma visade att jag skulle satta mig ner. Hon pratade oavkortat med mig pa turkiska trots att jag knappt forstod ett ord av vad hon sade. Hon tog fram en bla mobiltelefon av gammal modell och ringde ett samtal. Nar andra anden svarade och gav hon mig telefonen.
”Kahavalteh…(frukost)…My mother wants you to do kavalteh” sa Murat, som befann sig pa sitt ingenjorsarbete. Frukosten var ljuvlig och efter denna visade Fatma att jag skulle forflytta mig till fatoljen for att se pa TV. Hon bladdrade frenetiskt mellan kanalerna for att finna nagonting… Hon svor till… och tog fram den blaa mobiltelefonen igen. Hon gav mobiltelefonen till mig. ”Hello, my mother wanted to find you a TVchannel in english that you can watch meanwhile shes doing the dishes, but she had forgotten what its called… so I told her BBC”. Jag forklarade for Fatma att jag klarade mig fint med den kurdiska talkshowen som vi sett pa hela morgonen… Hon blangde pa mig ett ogonblick med sin skeptiska och lite stranga uppsyn. Tre tysta sekunder forflot. ”Tamam!” (OK), bekraftade hon sedan och lamnade mig fjarrkontrollen nar hon forsvann ut i koket for att diska.
En kvart hade forflutit sedan frukosten och det hade nu blivit tid for frukt sa Fatma antrade vardagsrummet med ett gigantiskt fruktfat som vallde over av vindruvor, vildapplen och mandariner. Och efter jag slukat frukt efter frukt gjorde aven ett stort fat med valnotter samt hasselnotter entre. Och mer te. Och sa presenterade hon hela familjens historia samlat mellan parmarna av ett tjockt lila fotoalbum med fargsprakande 80-talsmotiv pa framsidan.
Sida upp och sida ned… Hon pekade ut Murat och hans syster Dilek pa vartenda foto i fotoalbumet. Dilek och Murat. Murat gifter sig med Katja i Italien. Dilek med sitt jobb i Japan. Murat och Dilek. Dilek med sitt jobb i USA. Murats i sultanhatt vid traditionell omskarelse. Murat i uniform efter avklarad militartjanst. Och det ljuvligaste av allt: en bild av Fatma och fadern i svartvitt fran 70 talet med hoga kjolar, forkorta byxor och utsvangda frisyer dar de haller om varandra och ser superkara ut. Jag beromde: ”tchok güzel” (mycket vackert!) och modern skrockade till och jag forstod att jag plockat poang.
In genom dorren stapplade nu en liten liten kvinna med huckle pa huvudet: mormodern. Kaffetid. Mormodern slog sig ned i soffan brevid mig och medan Fatma serverade kaffe forklarade hon for mormodern att jag var fran Sverige. Mormodern smuttade pa det turkiska kaffet och satt och log drommande som om hon var i en annan varldigt harmonisk varld och instamde med ett lagt ”eh” medan Fatma orerade oavbrutet. Jag pekade pa mormoderns fotter dar hon hade de sotaste sma stickade tofflorna jag sett och fragade om hon gjort dem sjalv. Det hade hon. Jag visade henne tummen upp. Efter att mormodern druckit upp kaffet gick hon tillbaka ned till sig pa vaningen nedanfor och jag blev kvar med Fatma och den kurdiska talkshowen. Men nu sag hon sadar skeptisk ut igen. Hon mumlade till nagonting, och vaxlade over till borsen…
Den lilla kvinnan stapplade tillbaka in over troskeln och i handen hade hon med sig ett helt nytt oanvant par av de supersota tofflorna. Hon log, nickade, och overlamnade dem till mig. Mitt hjarta gjorde ett gladjeskutt. Jag smalte och visste inte vart jag skulle ta vagen. Vad fin hon var! Jag matte dessa sma fina sockorna mot mina fotter och insag direkt att detta var ett par 35or och som skulle sluta ute pa tarna pa mina stora skandinaviska vikingafotter i storlek 40. Jag lamnade uppgivet tillbaka de fina sockorna och Fatma och mormodern skrattade lite.
Strax kom Murat tillbaka fran jobbet sa nu var den sprakliga barriaren bruten. Hehe, min mammas hobby ar att se pa borsen, sa han. ”Hon har placerat sina pengar i aktier.” Efter borsen var dags for mat. Och sa drog jag och Murat ivag i en rivstart fran huset brevid motorvagen, for att forst stanna vid ett cafe for man dar fadern slapptes av for att spela backgammon och jag och murat drog vidare for att hanga pa ett blandkonat cafe for att dricka kaffe innan Murat skulle lamna staden for semester och jag skulle overlamnas tills hans van Ümüt.
[img=mitsuyotchi2010_11_11_13_28_15.jpg,437123]
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.