Solnedgang over Ölü Deniz

Klockan var tre pa morgonen och Fetiye lag helt morkt och ode. Det enda skenet kom fran ett litet cafe invid busstationen dar en snall kedjerokande man bjod mig pa rykande varmt citronte for att lindra min rethosta och garna ville ta mig till fru. Efter teet letade jag upp en park dar jag trynade tva timmar tills solen gick upp och jag fick lift med en batkapten till intilliggande paradisstrand Ölü Deniz.

Vita slata stenar. Ljus sand och ett vatten sa klart att det var osynligt. Och helt stilla. ”Du ar har i fel sasong! Nu finns det ingenting har!” ropade ett gang ynglingar efter mig som satt och vantade pa sommaren i ett vakttorn dar det for narvarande inte fanns nagonting att vakta. I hogsasong kranger ynglingarna batturer, festar levrarna till sma russin och knullar blondiner. Men jag haller mig garna pa replangds avstand nar turistinfernon av denna kaliber kulminerar…

Denna eftermiddag sag jag silhuetten av en janta som stod och spelade fiol pa stranden i skymningen. RAPHAELA!!! Vi sprang fran varsin ande av stranden och attackerade varandra med en stooooor kram pa mitten.

Raphaela presenterade planen att vi skulle dra upp och talta i bergen vid den lychianska vagen for att komma undan de desperata ynglingarna som forsokte varva oss till bartendrar pa deras partybatar infor sommar 2011. Jag instamde med forslaget.

Vi liftade upp till skogsslingans begynnelse med ett gang libaneser och gick geonom skogen i skymningen tills vi hamnade vid startskylten for ”The Lychian way” – den antika vandringsleden som gar 50 mil fran Fethiye osterut till Antakya och passerar ett flertal historiska viktigheter pa vegn, daribland facklan pa olymposberget. Vandringsleden ligger nagonstans pa 10 i topp av varldens vackraste.

Vi satt nu pa en klippavsast hooogt uppe i bergen och jag nop mig i armen for var detta inte en drom? Vi hade panoramautsikt over sydturkiskt medelhav dar ett glodande klot kastade en rod sloja over hela himlen, vattnet och suddade ut horisonten. Silhuetter av maktiga berg och stilla vikar. Och nu var har sa stilla att man horde vagorna hela vagen upp. Mystik och historia fyllde nasborrarna. Har i trakterna hade varldens forsta avancerade civilicationer bildats. Jaklar vad lyckliga vi var!

Vi hade just rullat ut sovsackarna och skulle krypa in i taltet nar vi horde ljudet av en bil och sag stralkastare som kastade sken mot bergsvaggen. Ajajaj.. Tva jantor ensamma uppe i bergen i ett talt. Men bilen parkerade just runt hornet bakom klippvaggen sa vi var dem utom synhall. Vi horde roster av tva man som gick ur bilen och gjorde upp en eld. De verkade inte ha lagt marke till oss. Vi krop ljudlost in i taltet. Och nar vi vaknade var det enda sparet som fanns kvar av mannen en rykande askhog.

Det var fantastiskt att vara i kvinnligt likasinnat sallskap for forsta gangen sedan jag lamnat Sverige och ta lite semester fran frierier och komplimanger om vackra grona ogon. Raphaela ar dessutom en av de mest hardcoreresande 20-aringarna jag kanner!