Andre fran Portugal hade aldrig liftat forr, men jag forsakrade honom om att det var skojigt och busenkelt i den norra mellanostern. Vi slangde pa oss packning och jag greppade min arabiska magdanstrumma under vansterarmen. Min lunch dinglande i en plastpase som jag knutit pa ryggsacken: nagra bittra grona blad som enligt uppgift skulle vara en slakting till Rucola men som mer paminde om maskrosblad vilka jag kopt av en liten skrumpen kvinna som suttit pa gatan med dessa utspridda framfor sig och sett ut att vara i stort behov av att fa gora affar. Att ata kopiosa mangder hummus och arabiska bakverk for en tid inspirerar mig till att darefter bli overdrivet nyttig for en dag eller tva; sa det kandes det helt ratt att jag enbart skulle klara mig pa dessa fantastiska grona blad denna dagen .Min nya arabiska ordlista var i full beredelse. Jag upprepade: ”Karawattet hadretak helwa… karawattet hadretak helwa… karawattet hadretak helwa” (er slips ar fin, er slips ar fin, er slips ar fin) for mig sjalv som ett mantra.
Vi fragade oss till vagen som skulle leda ut ur Antakya sa vi lattare skulle kunna salla bort bilarna som skulle kora runt i Antakya och lyckas fanga en som var pa vag till var destination, den nordsyriska handelsstaden Aleppo.
Men innan vi hunnit komma helt ut ur stadsmyllret blev vi tillkallade av en gelekammad skjortkladd yngling som satt och vantade pa gront i sallskap med tva aldre man i en korsning. ”HAAALEEEP?” undrade yngligen ”YEES!” svarade vi, sprang fram till bilen och kastade in vaskor i bagageluckan innan det roda ljuset slog om till gront. Jag och Andre klamde oss in bredvid en aldre man med religiost utseende i baksatet. ”Shukran”, tack, flasade vi till chaufforen.
”Jag sa ju att det var busenkelt” blinkade jag at Andre.
Chaufforen var en ung arab i tajta jeans med hog midja av billig kopia, lilarutig skjorta och valputsade laderskor (en look som ar hogst popular bland arabiska man) som med harda ogonbryn styrde den rattmuffkladda ratten, till sprakande arabisk musik, genom en vag av medioker kvalitet som har och dar korsades av farhjordar och kantades av spartanska talt. ”Har hade jag garna velat stanna till och hanga lite!” sa jag till Andre och gjorde ett tredje forsok att forsoka dra upp vindrutan, vilket resulterade att denna akte annu langre ned.
Vi rullade in i bilko vid den sista turkiska anhalten. ”Ge mig era pass,” uppmanade var unge arab. Jag och Andre gick ur bilen for att stracka pa benen och som jag kom ut rakade jag kasta ett oga pa bilens langsida dar jag noterade en svagt utsuddad beige rand pa den skruttiga vita lacken. Attans! Detta var antagligen ett tecken pa att detta var en taxi. Jag svor over att vi nu liftat en halvtimme med nagot som visat sig vara en taxi. … Men gjort var gjort och nu var det bara att dansa med efter chaufforens pipa och hoppas pa att den flinke ynglingen at minstone kunde fa oss in i Syrien. En trost var vetskapen om att bensinen i Syrien var billig, sa notan skulle troligtvis inte ruinera oss.
Vi hade lamnat Turkiet bakom oss och kort in i ett milslangt ingemansland. Vinden blaste i haret i baksatet pa en skruttig arabisk taxi dar vindrutorna akte ned till det dubbla om man forsokte veva upp dem. Vi var nu framme vid den Syriska parleporten, men forst stannade var chauffor till vid en Tax-Free: Har skulle det kopas cigarretter! Han kom ut med 6 limpor och presenterade upplagget: Tva limpor i en pase till honom sjalv, tva i en pase som skulle se ut som den var min och tva i en pase som skenbart skulle vara Andres. ”Arabs smoke too much!” sa han. Dessa cigaretter skulle saljas billigt till storrokare i Syrien.
Jag halsade ytterst artigt pa de arabiska uniformskladda mannen pa migrationskontoret. ”Merhaba”… ”Salam alekum”. Jag hade klatt upp mig med smink och jeans for att se anstandig och korrekt ut som en turist Syrien inte ville missa. Den gigantiska odlan i luckan jag fatt bekanta mig med foreganende gang var utbytt mot en stilig man i 40 arsaldern med en busig blick och ett spjuveraktigt leende. Fragor om vart jag skulle och hur lange besvarade jag sjalvsakert med utskrifter av hostelbokningar: En vecka i Aleppo och en i Damascus. Mannen fragade fortsattningsvis om jag var gift med Andre. Nej, bara vanner, men pojkvan finns i Sverige ljog jag.
Mannen holl en cigarett mellan pekfinger och langfinger inne pa sitt kontor och log sitt busiga leende: ”Synd, annars hade du kunnat bli min andra fru. Jag har redan en fru och fem barn, men i Syrien har man lov att ha fyra!” Var taxichauffor nickade instammande. Han var fodd -87 och hade redan lyckats samla pa sig tva fruar. ”…Skall du ha fyra fruar skall jag har fyra man” svarade jag migrationsmannen. Han sag pa mig med hogsta avsmak: ”kommer inte pa fraga!”
”Sa svaret ar alltsa nej” svarade jag tillbaka.
10 minuter hade forflutit med skamtsamma konversationer med mannen i luckan och vi lamnades tillbaka vara pass med varsin stampel i. ”Va? Ar vi inne i Syrien nu?” undrade jag forvirrat. (var det sa enkelt? fragade jag mig sjalv) ”Japp.” svarade var chauffor.
Weeeha… Det var solnedgang i det nya landet och jag och Andre satt hoga i taxin pa insupande av nya okenvyer! Vi var pa vag mot Aleppo, men forst svangde var chauffor in pa en kiosk utmed vagen for att bjuda mig och Andre pa cay och vattenpipa – I Syrien var konceptet att ta an taxi en aning annorlunda mot i Sverige.
JA-ALLA!
Vi kom fram till Aleppo som kvallstid gavs liv av neonskyltar av blinkande vattenpipor samt oandliga (for oss kryptiska) meddelanden och erbjudanden pa arabiska. Gatorna myllrade av gula taxibilar – forstaeligt – bensin ar sjukt billigt i Syrien och ar du for lat for att ga kan du ta taxi en kort stracka for minimumpriset 20 Syriska pund – 3 kr.
Vi lotsade oss genom Aleppos centrala del ”Bab Al Faraj” till ett internetcafe via ett snabbmatshak med den godaste falafelrullen jag nagonsin satt tanderna i, innehallande bland annat mynta, tahini och citroner. Pa internetcafet slog vi oss ned och surfade och jag mumsade i mig mina grona maskrosblad tills min couchsurfinghost, som vill vara anonym, sa jag kallar honom Mohammed, kom och hamtade mig och tog med mig till sitt hem.
…Och jag mindes just da att jag glomt bort att beromma migrationsmannens slips.
Haha..låter underbart!!