Syrisk bykvinna

Jag hade sagt till Mohammed att jag alskade fysiskt arbete och mer an garna var med och hjalpte till att sa pa falten foljande dag (han hade tagit med mig till den nordvastra byn Sarakhap dar det skulle finnas en man med fyra fruar och 22 barn och dar hans familj bodde som vi skulle halsa pa.) Men Mohammed hade bara skrattat och sagt att jag kunde fa sitta brevid och dricka te och ata kakor med hans mamma om jag ville… Budskapet var formedlat. Detta var arabterritorium och har gallde de arabiska reglerna!

–

Nar jag vaknade upp bland filtar pa vardagsrumsgolvets orientaliska matta hade Mohammed, hans aldre bror och fader redan lamnat boningen och farit till faltet. Fadern ikladd gra beduinklanning och rod palestinasjal liggande over huvudet som ett langt har atervande vid 10-tiden i bil for att hamta upp mig och modern som stod redo ute pa trappan i traditionell sarakhap-enlig beige sjal knutan for att dolja haret och langklanning och med en termos innehallande rykande hett arabiskt te och nybakta kakor.

Nar vi anlande var Mohammed och hans bror i full gang pa faltet med att blanda fron medan den fete grannen puttrade en rod traktor som en jojjo fram och tillbaka over faltet fran vilket man kunde skada flockar av far, ”ghanam” av olika agare i samtliga vaderstrack.

Modern tog mig med pa en vandring mellan olivtraden dar familjen (som ar ratt valbergad) hyrt in ett gang beduinflickor med blixtrande grona ogon och ansiktena insvepta i sjalar for att stada upp mellan odlingarna. Vi satte oss ned for att agna oss at varat kvinnogora: dricka te, ata kakor och skvallra, men denna sysselsattning blev lite obekvam efter att jag overanvant de fem orden jag kunde pa arabiska och modern de fyra orden hon kunde pa engelska. Mohammeds mamma funderade lite och borjade sedan att lara mig meningen: ”La ilaha il allah Mohammed rasoul allah” (”det finns ingen annan gud an Allah och Muhammed ar hans budbarare”). Menar du vad du sager och upprepar detta tre ganger har du blivit muslim, har nagon sagt.

Vi bryggde te pa oppen eld och jag sprang sedan upp for att kora grannens traktor vilken blev ytterst nervos over detta, bade eftersom jag var kvinna och han var gift och for att kvinnor inte manovrerar fordon. Svettdroppar av frustration droppade ned fran pannan och han holl krampaktigt tag om ratten utan att slappa den till mig sjalv till mig for en sekund.

Hemma i byn var det tid for det som driver vardagarna frammat i byn Sarakhap – slakttraffar – en mycket central del i den arabiska kulturen. For att jag inte skulle se ut som ett UFO som kommit till Sarakhap fran en annan planet gick modern efter en beige sjal som hon knot om mitt huvud, och hon tradde en svart langklanning over mitt huvud for att skyla klader och kroppsform. Jag fick komplimanger av Mohammed, hans mor och far som tyckte att jag helt plotsligt blivit mycket vackrare an jag varit innan.

Nu behovdes bil for det var manga att halsa pa for att vara en god slakting. Forst akte vi for att halsa pa Mohammeds faster, en rultig kvinna med flera vuxna barn dar sonerna gift sig och de aldre dottrarna fortfarande var kvar i hemmet. Har fanns aven nagra grannar pa besok. Vi bjods pa kakor och drack kaffe. Nar besoket var avsutade startade vi bilen och for vidare till Mohammeds aldsta farbror med fru dar vi mottes av ett flertal andra fastrar och farbroder satt i ring utefter vardagsrummets gulbeiga vaggar i det spartanska vardagsrummet och kacklade hogljutt pa arbiska runt den svarta braskaminen som drevs av gas i vardagsrummets mitt och paminde om ett rymdskepp, vilket fascinerade mig nagot oerhort. En av kvinnorna valkomnade oss genom att skicka runt ett bittert kaffe i en liten mugg som alla drack ur. Och sedan bjods vi pa te. och kakor.

Vi akte vidare for att halsa pa en farbor som agde en kladbutik i ett shoppingcentrum. En trappa ned var brollopsfest i full gang. Mohammed sa att jag kunde ga ned och delta pa festen, men att han inte kunde komma med da han var man. Jag gick ned for trappan, krop under ett skynke och befann mig i en hjord av kvinnor i glittrande klanningar med paljetter och stora lockiga harsvall och snygga haruppsattningar och overdrivet mycket smink. De drog av mig scarfen och upp for att roja med dem pa dansgolvet. For mig var det nagonting exotiskt att brudens och brudgummens fester sker separat.

Vi akte vidare till Mohammeds farbror och kusin dar vi drack en till kopp kaffe och sist till hans vackra hoggravida 18-ariga syster som nyligen flyttat tillbaka till Syrien fran Marocko med sin rike make som tillfredsstallt hennes onskemal om guld och juveler som smyckade bade hennes kropp och i bostad. Hos Mohammeds syster var det uppskattningsvis 15 nya fastrar och farbroder att halsa pa, och under besoket tillkom nagra nya samt nagra kusiner och nagra gick. Mohammeds syster kom in och serverade gasterna choklad. ”Vad kan jag bjuda pa?” fragade hon Mohammed. For att uppratthalla artighet och lata oss bli bjudna pa nagonting (ett besok ar inget egentligt besok om man inte ater eller dricker nagonting) bad vi om att bara fa en frukt, mattet var ragat, det var ingen mera plats i magen for nagonting!!! Och Mohammed forklarade an an gang for alla gasterna att jag var en svensk janta pa resande fot som kommit for att studera syrisk kultur och att han tagit pa sig att visa mig runt for att praktisera sin engelska, han studerade ju engelska…

Kvallen atfoljdes av nagra grannkvinnorkvinnor som kom pa besok till Mohammeds familj, mer te och frukt och kakor och skvaller och Mohammeds mamma skalade en banan som hon gav till mig, hon var orolig att jag var hungrig. En av grannkvinnorna var den ruskigt humoristiske och den fetaste av dem alla, Rodeena, som drog upp mig i armkrok for att dansa brollopsdansen ”debke” i mitten av hela folksamlingen. Dansen mixade kaffe och kakor och applen och morotter och slutade med att jag fick fly ut i den friska luften och sitta dar i en halvtimme och koncentrera mig for att inte krakas…

Jag lyckades senare ala tillbaka in i vardagsrummet dar jag lag under en filt i timmar illamaendeyra. Mohammeds mamma som var en riktig omhandertagande arabisk mamma och vigt hela sin sjal pa att alltid vara dar for sina sex barn kom med ortte och vakade vid min sida. Jag smuttade pa teet sa gott jag formadde. Jag sag hur bekymrad hon var. ”Var har du ont?” ”Har du feber?” ”Ar du hungrig?” fragde hon. ”Nej, jag har nog bara atit for mycket av det goda” svarade jag modern.

Natten och moderns ortte lakte det intensiva besoket i Sarakhap. Dagen efter liftade vi tillbaka till Aleppo. …Men Sarakhap levde for alltid kvar i hjartat med minnen av kaffe med kardemummasmak, debkedans, beiga sjalar, oandliga slaktingaskaror, inte minst med den lila arabiska lanklanning jag skankts av mohammeds mamma pa vilken hon pa arabiska broderat ”sarakhap” och ”17 November 2010”