pa vag till Phuket………

Hej
Vet inta vad som ar bast, att skratta eller grata. Har varit pa resande fot sedan imorse kl 07.00 for att vi skulle kunna vara i Phuket kl 14.30 (sa varan reseforsaljare iaf). Vi kommer vara framme kl 02.30 inatt istallet. De har lite konstiga uppfattningar om snabbaste fardvagen till en destination tror jag, Hat Yai dar vi befinner oss nu ligger ca 40 mil soderut fran hamnstaden Surat Thani, vasterut ligger Phuket ca 40 mil bort…Istallet for att bara aka tvars over landet har vi alltsa tagit en ruggig omvag pa iaf dubbla avstandet + att vi bara har biljetter hit tydligen och alltsa far betala bussen harifran till Phuket och att vi far spendera 3.5 h med att vanta. Far se det fran den ljusa sidan och tanka att vi iaf hinner uppdatera er darhemma lite.
Haromdagen, narmare bestamt i onsdag stotte vi pa ett ganska tragiskt livsode. Kate amerikanskan vi har hangt med hade traffat en man tidigare pa dagen som pastod sig tala massa sprak, daribland svenska och norska. Han sa att han varit med om tsunamin, blivit pakord och som resultat av detta tappat minnet. Vi sag honom vid strandbaren och gick fram och borjade prata men honom. Trine kunde snabbt konstatera att han var norsk, fran Trondheim trakten, han blev valdigt tacksam bara over att fa prata med oss for da kom fler minnen fram. Han visste med sakerhet vissa saker sa han, som att han hade en fru och ett barn som formodligen dott i tsunamin, att han vistats i Thailand i ca 20 ar samt nagra bankkonto nr osv (bla sitt visa nr, darfor hade han kunnat klara sig) Hela historien ar for jobbig att skriva ner har men vi ska forsoka anvanda kontakterna i flyktinglagret till att hjalpa honom sa gatt det gar. Han var ganska underlig sa det ar inte sakert att han vill ta emot hjalpen nar den kommer men man maste ju forsoka. Det ar han som ar pa en av bilderna.
Over till roligare saker… Jag och Trine fick se ett valdigt vackert naturfenomen haromnatten. Kate drog med oss ner till vattnet nar det borjat skymma och om man plaskade i vattnet sa lyste det upp i nagra sekunder i ett gront neonaktigt ljus, ungefar samma ljus/farg som ett norrsken, det glittrade och glimmade. Vet inte om det var alger, plankton eller vad men vackert var det. Vi sparkade och skvatte pa ett ganska bra tag saklart, som sma barna.
Vi har aven stott pa ett fenomen inom restaurang menyernas varld, overallt kan man bestalla en fransman friterad, french fried. Ganska kul tycker vi iaf=)
Reste igar eftermiddag fran varat paradis till hamnen Thong Sala och tog in pa ett hotell dar med tv!=LYX De visade alien filmerna pa en kanal inte daligt. Hur som helst ar jag glad att vi lamnat Koh Phangan i ett perspektiv….Livets! Vet inte hur manga ganger vi dragit liemannen vid nasan pa lervagarna genom djungeln sittande bak pa en gammal pickup, men fall pa 40 meter at bada hall och en vag som knappt duger att ga pa.. Jag ar livradd men Trine bara skrattar. Imorgon borjar vi alltsa arbeta, kanns pirrigt saklart och vi undrar en del over hur vi ska bo, vad vi ska ata osv. Men alla fragetecken kommer ju besvaras imorgon/ Puss och Kram pa er

Karin: Det ar inte i Phuket vi ska jobba utan en stad lite norrover som heter Thai Muang ( en nationalpark faktiskt). Vi aker med buss imorgon fran Phuket var det tankt, tar inte na lang tid.

Kamal: So far so good my friend. We have been in Thailand for a week now, and I can say that it lives up to most of my expectations 🙂 We stayed in Bangkok for 3 days where we did some serious shopping and visited the temple Wat Po. We also got to take a ride on the riverchanals in a longtailboat, that was great. You could see the whole city, and the diffrences between rich and poor were remarkable huge! But all, or maybe I should say that most peole are friendly and have always a helping hand to give.
We have just left Koh Phangan (paradise) and are at the moment in Hat Yai waiting for the bus to take us to phuket. Once we are there we will travel further up north a bit to a place called Thai Muang. That is the placement of the refugeecamp that we will work in now for the next 4 weeks. We are both very excited! I do not know when we have the chance to get on the internet again, but I promise to write to you all as soon as possible!
Take care for now and give my love to your family. Big mouah!!!!