På väg!!!

Söndag 26/2-2006

Äntligen är jag på väg. Vågar inte riktigt tro på det förrän jag är framme. Känns fortfarande som en dröm. Klockan 06,25 lyfter planet från Kastrup, känns skämmande, spännande men fortfarande inte verkligt. Landar i Amsterdam och jag har en stund över till nästa flyg ska lyfta. Nu börjar jag mer förstå vad som håller på att hända. Ensam på en enormt stor flygplats, dock inga problem att hitta rätt. Långa promenader mellan de olika gaterna. Dags att ta plats på nästa flyg som ska ta mig till Mitt efterlängtade Afrika. En lång och mycket dryg flygresa blir det, fördriver tiden med att titta på en massa olika filmer då jag inte kan sova. Är så trött att jag känner mig yr och illamående men jag kan ändå inte sova. Pratar lite smått med mannen som sitter bredvid mig. Är enormt turbulent och vid flera tillfällen blir det att sätta på säkerhetsbältena igen. Är inte direkt flygrädd men man känner sig ganska maktlös då man sitter där och kan inget göra. Flygresan går i alla fall bra och vi landar i Kenya utan problem. Har en stund på mig att titta i de små shopparna. Har inte ens varit här i en timme och jag har inte lämnat flygplatsen men jag vet redan med all säkerhet att hit kommer jag att återvända. Nu börjar det faktiskt kännas verkligt. Undrar lite grann vad det är som är fel med mig? Har inte för en enda sekund känt minsta nervositet, kanske är det för jag känner mig hemma här? Har ju velat detta så länge. Dags att checka in nu. I min gate känner jag mig något utanför, sitter och väntar på ett litet inrikesflyg som ensam vit. Flygturen till Entebbe går bra men nu är jag så trött att jag inte vet var jag ska bli av. När vi nu landar måste jag försöka haffa första bästa par som skulle kunna vara Ulla och Tommy. Hittar dem när jag står och ska fixa visumet. Får direkt ett mycket gott intryck av dem, de verkar mycket trevliga och lätta att ha med och göra. Allt har hitintills gått utan problem men nu börjas det, deras bagage har inte kommit med planet från Kenya. Efter många om och men åker vi nu mot Kampala och Speke Hotell, med löftet om att deras väskor ska vara här med det första planet imorgon bitti. Färden till Kampala är tyvärr inte så givande. Det är mycket mörkt och elektriciteten fungerar inte på de flesta ställena. Trots det kämpar Vincent tappert med att försöka berätta och visa oss så mycket som möjligt av Kampala. Det är verkligen en imponerande stad då den är enormt stor och sprider ut sig på 7 kullar. Checkar in på hotellet och försöker allt jag kan med att förstå att jag verkligen är här nu. Ringer hem för att tala om att allt har gått bra, får reda på att Sverige tagit guld i hockeyn…