200 ar

Vi satte oss pa bussen mot Valparaiso och gjorde entrè i en stad som bestar av kullar, kullar och kullar. Det finns ingenting som riktigt heter ”ga rakt fram” utan det ar uppat eller nedat som galler.
Vi beslutade att utforska staden under dagen och sedan mota upp Kata och Pame som vi skulle couchsurfa hos. Vi letade saledes upp en telefon och ringde till Pame varpa vi fick intruktioner att de skulle motas oss vid en korsning. Sagt och gjort begav vi oss mot gathornet dar bruttorna enkelt hittade oss da vi sticker ut ratt duktigt med vara blonda huvuden.

Det visade sig att Pame och Kata var stortskona samt bodde i varldens mysigaste lilla lagenhet. Vi fick aven vetskap om att de bada, i synnerhet Pame, avgudade Millenium-triologin och hade spenderat dagen at att kolla igenom samtliga filmer.
Vi snackade om allt mellan himmel och jord i nagra timmar innan vi slutligen bestamde oss for att se Millenium-filmerna (for Pame var det alltsa for andra gangen denna dag). Sa dar satt vi i en urmysig lagenhet i Valparaiso och lyssnade till svenska konversationer och utbrast gladjetjut nar det swischade forbi ett pendeltag i rutan.

Dagen efter hade vi bestamt att vi skulle ta en tripp till Viña del Mar. Vi beslutade aven att GA vilket tog cirka tva timmar. Dock var det mojligt att promenera vid stranden vilket gjorde det hela till en riktigt behaglig aktivitet.

Val dar upptackte vi att Viña del Mar ar lite som Chiles motsvarighet till Lidingo. Vi kande darfor inget storre behov av att stanna nagon langre stund varpa vi letade upp bussterminalen och akte hem tillbaka till Santiago.

Vi paborjade var sista vecka av studier genom att kora dubbla pass med lektioner mandag och tisdag. Detta med anledning av att Chile firade sin 200 nationaldag den 18 september. I Chile firar man inte nationaldagen vid det aktuella datum enbart utan under cirka en veckas tid. Med anledning av detta skulle skolan vara stangd pa fredagen.
Pa torsdagen var det fest med hela den stortskona lararkaren. Denna paborjades vid tva pa eftermiddagen och jag och Magnus kom hem ungefar vid midnatt. Magnus och jag insag ratt sa tidigt under resan att rektorn och lararkaren anser att vi ar stortskona varpa vi ar tamligen favoriserade och vid denna tillstallning var det inget undantag. Vi spenderade en hel del tid med Italo (den basta lararen som gar i ett par skor) och Claudia och Sebastian (tva larare i 25-arsaldern som ar dodskara och vantar sitt forsta barn).

Pa fredagen tog vi bussen till El Tabo (en litet koloniomrade med en massa strander) for att ansluta oss till var chilenska familj. Vi drog med var chilenska bror Carlos och dennes flickvan Claudia ut pa fest pa fredagskvallen och traffade bland annat en kille som var som en blandning av mig och Magnus personlighetsmassigt. Denna pratade vi med en hel del under kvallen och sedan begav vi oss till ett stalle dar det kryllade av berusade chilenare som firade nationaldag i forvag.

Pa lordagen, tillika den riktiga nationaldagen, kakade vi middag allihop (det vill saga jag, Magnus, Carlos, Claudia, Angelica samt tva av Angelicas stortskona tantvanner). Jag, Magnus och tantganget spelade sedan kort i princip hela natten och vi larde dem svenska kortspel sasom ”Klubba sal” och ”Stress”. Kvallen bjod pa mer skratt an jag upplevt pa valdigt lange.

Efter en lang sovmorgon dagen efter drog jag och Magnus till playan. Vattnet var iskallt men efter ett tag beslutade Magnus anda att kasta sig i. Jag vagrade.
Pa kvallen kom Augustin forbi (var andra chilenska bror som nog egentligen bara ar en van till familjen) och gav mig och Magnus varsin present sa att vi skulle komma ihag honom. Detta var, enligt min mening, jattefint varpa bade jag och Magnus gav Augustin varsin stor kram. Vi beslutade aven att senarelagga var resa till La Serena med en dag da bade Augustin och Angelica verkligen ville hinna traffa oss ordentligt hemma i Santiago innan vi akte vidare. Da bade jag och Magnus verkligen alskar var chilenska familj beslutade vi helt enkelt att tillgodose denna forfragan.

I morgon bar det dock av mot La Serena och vi lamnar ett underbart Santiago samt ett flertal underbara manniskor bakom oss. Fortsattning foljer….