Pirates of the Caribbean

Vi vaknar upp och inser, aterigen, att vi lyckats med vart mal att hinna till Quito innan nyarsafton. Vi bestaller varsin brakfrukost, som numera ar ett maste i vara liv da vi alla forvandlats till frukostnarkomaner, och satter oss vid hostel Bambus storslagna terass med utsikt over hela omradet dar vi bor. Vi bestammer oss for att utforska staden under dagen och sedermera inhandla alkohol och diverse snask till kvallen och invigningen av det nya aret. Vi beger oss saledes till Quitos storsta kyrka samt ett av de storre torgen som finns i staden. Val dar moter vi en skorpion, vilket fullkomligt skrammer slag pa den lokala befolkningen som befinner sig pa torget. Vi, i var tur, forsoker istallet smyga sa nara som mojligt i hopp om att fa bra foton. Vi moter aven en farbror i 70-arsaldern som meddelar att han arbetar med naturmedicin och omedelbart borjar tipsa Frida om effektiva ort/vaxtblandningar mot finnar da han tydligen anser att hon ar i behov av detta. Vidare bestammer sig gubben for att upplysa mig om att jag ser narmare tio ar aldre ut an mina reskamrater. ”Far at skogen” mumlar jag ytterst fornarmad av kommentaren. Vi tar inget vidare artigt farval av den overdrivet arliga farbrorn nar vi gar.

Vi beger oss mot en lokal butik for att inhandla sprit da vi bestamt att drinkar ska blandas kvallen till ara. Da detta avklarats borjar vi sa sakteliga ta oss tillbaka mot hostelet men stannar pa en restaurang for att intal nyarsmiddag. Vi kommer tillbaka till hostelet, blandar och intar drinkar och forsoker se ut som folk, vilket inte ar helt enkelt nar man ar en backpacker vars framsta mal ar att packa sa latt som mojligt. Med andra ord svammar inte vaskorna over av finklanningar eller lyxskjortor. Naval, vi blir sa fina vi kan och gar sedan upp pa takterassen dar en helt sagolik utsikt over stadens fyrverkerier kommer att infinna sig vid tolvslaget. Vi tycker att drinkarna slinker ner for langsamt varpa vi paborjar arets sista ”spelkvall” med olspel och ”Jag har aldrig…”.
Nar vi alla avslojat vara livs hemligheter har en latt berusning infunnit sig och klockan borjar narma sig tolv. Till slut slar klockan tolv, ett nytt ar har officiellt tagit sin borjan och fyrverkerierna smattrar och smaller. Utsikten ar otrolig och denna nyarsafton kommer vi troligen inte att glomma i forsta taget.

Dagen som foljer ar det dags att bege sig mot Otavalo, en liten stad cirka 2 timmar utanfor Quito, som pa lordagar forvandlas till en enda stor marknad. Vi gar upp tidigt, tar plats pa bussen och mots sedan av den storsta marknad vi nagonsin skadat. Vi spenderar hela dagen at att handla pa oss allt mojligt, dock inte utan att pruta ner de ockerpriser vi far, pa grund av vart blonda har, ordentligt innan affaren avslutas.
Trots att den sydamerikanska sommaren ar i full gang ar det tamligen kallt i Quito, i synnerhet om kvallarna. Den forsmak vi fatt pa livet pa playan fran peruanska Huanchaco (se inlagget; ”Surprises”) gor sig nu ordentligt pamind och vi langtar efter varme och norra Colombias fantastiska strander som jag besokt 18 manader tidigare. Saledes beslutar vid att illa kvickt bege oss in i Colombia och var forsta anhalt ar Bogota.

Vi tar en buss till den colombianska gransen och byter darefter till en buss som, under 24 timmar, skall kora oss till Bogota. En stor del av korningen sker pa smala vagar som slingrar sig uppat mot bergstopparna langs bergsvaggen. Chaufforen har aven kraftiga likheter med en kanguru nar han kor varpa farden ar ryckig och skumpig. Temperaturen pa bussen vaxlar ocksa mellan kokhett och svinkallt. Pricken over i:et ar att bussen ar gravt forsenad och till foljd av detta har vart medhavda matforrad, for lange sedan, tagit slut. Aksjukan ar ett oundvikligt faktum.
Efter att ha tjatat oss till att fa stanna och ata mar vi alla mycket battre och de sista fem timmarna pa bussen gar som en dans. Vi anlander till Bogota pa kvallen och borjar aka runt till stadens hostel. Da det ar sommar ar det, tyvarr, hogsasong for turismen varpa de forsta fem hostel vi fragar ar fulla och inte kan erbjuda oss nagot rum forran absolut tidigast nasta dag. Taxichaufforen borjar aven bli makta irriterad och meddelar att han inte har tid med oss langre. Han kor oss till ett hostel till men sedan far det vara nog, informerar han. Men, som sa manga ganger tidigare, har vi tur. Nasta hostel har ett rum for fyra till ett godtagbart pris. Vi tar farval av taxichaufforen, som anda visat pa stort talamod, och installerar oss sedan i rummet. Da klockan ar en bra bit over midnatt somnar vi nastan omedelbart.

Dagarna i Bogota fordriver vi genom mysiga fikastunder pa gemytliga caféer, besok pa konstmuséer, utrattande av diverse arenden sasom kamerainkop, paketskickande och dylikt. Hostelet dar vi bor har aven en bastu, da aven Bogota ar svinkallt om kvallarna och natterna aret om, varpa vi spenderar en halv natt at att sitta i den varma bastun och dricka ol.
Vi ar fortfarande omattligt sugna pa varme och strander och efter nagra dagar i Bogota beslutar vi att vi nu skall bege oss till norra Colombia och det karibiska havet. Danne och Frida ar trotta pa de langa, anstrangande bussresorna och hittar ett flyg som skall avga tva dagar senare. Jag och Mange beslutar dock att bita i det sura applet, utsta ytterligare en 20 timmar lang bussresa, men darmed aka redan denna dag. Vi tar ett tillfalligt farval av Frida och Danne.

Vi hittar en buss och har nu cirka tio minuter pa oss att inforskaffa mat till resan, lamna in vara vaskor och ta oss till ratt terminal. Vi lyckas men vart matforrad bestar av tva kakor och lite frukt. Naval, den storsta delen av redan kommer att aga rum nattetid varpa vi troligen kommer att klara oss fint anda. Vi vaknar till runt niotiden pa morgonen och inser, till var gladje, att det bara ar cirka tre timmar kvar. Sa fel vi hade. Vid den nastsista stationen, cirka tva timmar fran vart mal Cartagena, hoppar nastan samtliga passagerare av. Kvar pa bussen sitter nu jag, Mange och tva colombianer. Busschaufforen gor sig ingen bradska och vi star kvar ett bra tag. Vart matforrad ar slut och Mange skyndar ut for att inhandla yoghurt och croissanter. Medan denna ar ute informeras vi andra att vi nu skall byta buss eftersom att varan har sa fa passagerare. Vi gar pa en full buss, hittar mot alla odds varsin plats och upptacker sedan att halva bussens golv ar uppbrutet. Ett antal man upplyser oss om att bussen gatt sonder men att de minsann haller pa att atgarda problemet. Jag undrar, i mitt stilla sinne, varfor passagerarna pa den har bussen helt enkelt inte kunde bytt till var hela buss istallet men sager, for omvaxlnings skull, ingenting.

Efter att ha vantat i narmare tre timmar byter vi buss annu en gang. Vi aker och nar Cartagena cirka sju timmar forsenade. Vi satter oss pa en lokalbuss som skall ta oss mot centrum och denna blir, till en borjan, omkord av cyklister. Busschaufforen kor i skalmanfart och jag och Mange viker oss dubbla av skratt pa grund av var konstanta bussotur.
Val framme i centrum mots vi av ett otroligt vackert Cartagena. Aven om klockan nu ar narmare nio pa kvallen ar luften varm och det ar inga som helst problem for mig att vandra omkring i mina jeansshorts. Dock vantar ytterligare problem runt hornet. Denna helg visar sig vara den sista pa colombianernas jullov varpa alla hostel och billiga hotell ar fulla bade denna kvall och nastkommande natt. Vi fragar sakert over tio hostel innan vi antaligen hittar ett stalle som kan erbjuda oss ett rum. Jag och Mange maste visserligen dela sang men da detta aldrig varit ett problem tidigare tackar vi ja till rummet.

Nastkommande dag beger vi oss raka vagen mot den efterlangtade playan vid karibiska havet. Varmen ar otrolig och val framme vid stranden ar vi genomsvettiga och slanger oss i vattnet. Detta ar helt underbart och vattnet ar sa varmt att det knappt svalkar. Varenda bussresa kanns vard att utsta tio ganger om bara for att fa vara har. Pa kvallen kommer Danne och Frida till hostelet som vi lyckats fixa for natten. Vi ger oss ut i Cartagena och dricker ol och upplever en ljummen, varm sommarkvall i borjan av januari.
Vi spenderar de nastkommande dagarna badande och solande pa playan och jag och Mange lyckas med konststycket att hitta varldens basta pizzastalle samt ett frukoststalle med hembakat brod och himmelska crepes. For forsta gangen kanns resan som en riktig semester och jag njuter i fulla drag av vetskapen att jag skall spendera hela den kommande manaden i Karibien.