…In Patagonia

Nar vi lamnade Puerto Madryn pa Argentinas vastkust var vi bade arga
och aningen nervosa. Bussen vi skulle aka med ner till Rio Gallegos
(ca 18h resa) kom en timme sent och det kandes ganska ovisst om vi
skulle hinna med var andra buss fran Rio Gallegos till Punta Arenas i
det chilenska patagonien. Vi hade namligen bara en och en halv timme
emellan dessa tva. Saker och ting ordnade dock upp sig och efter att
ha haft sjukt mycket flyt med bussarna (endast 15-20 min mellan alla)
lyckades vi ta oss anda fran Puerto Madryn till den lilla hamnstaden
Puerto Natales (totalt over 200 mil) pa ett och samma dygn…

Puerto Natales ar den minsta stad vi hittils bott i (endast 18.000
invanare) och det marktes nar man kom fram. Om det inte vore for
trafiken pa gatorna sa kandes det som om man kommit till en stad i
vilda vastern. Husen var sma och brokiga och i alla olika farger och
det enda som fattades var typ en taverna pa hornet med sadana
svangdorrar ni vet… =) Aven om staden i sig inte ar direkt vacker sa
har den definitivt sin charm och den ligger helt otroligt till
alldeles mellan Seno Ultima Esperanza (Sundet sista hoppet) och
Anderna pa den andra sidan som blickar ut over den lilla staden.

Var tid i Patagonien blev tyvarr mycket begransad pa grund av lite
olyckliga omstandigheter sa nu hade vi endast totalt fem dagar att
fordela pa bade Puerto Natales och Punta Arenas. Detta ar otroligt
lite med tanke pa att man utan problem kan fylla en manad med konstant
olika turer, aktiviteter och sporter i omradena. Vi hade i alla fall
tankt att vi skulle hinna fixa en tur redan forsta dagen i Puerto
Natales genom att ringa till nagon firma under var bussakardag, detta
for att ta tillvara pa tiden sa mycket som mojligt. Normalt sett
racker det med att man ar ute en dag innan och i princip bara meddelar
turbolaget vilken tur man vill aka pa och var man bor sa ar resten
fixat sen. Det var sa vi trodde saker och ting gick till i Puerto
Natales ocksa… Eftersom vi hade sant tight busschema hann vi inte
med att ringa nagon turbyra sa vi fick surt konstatera att vi fick
anvanda den forsta dagen till att ordna med turer osv till de
nastkommande dagarna istallet. Nu alltsa endast fyra dagar med
aktiviteter kvar.

Vad gor man i Puerto Natales da, kan man undra… Lonely Planet satte
huvudet ganska mycket pa spiken i beskrivningen ”Let´s get straight to
the point – Puerto Natales is nothing more than the gateway to the
national park Torres Del Paine”. Sa var fallet aven for oss och vi
hade alltsa hoppats pa att kunna aka ivag till den beromda parken
redan morgonen efter vi anlant till staden. Nu blev det inte sa.

Vi satte istallet ivag sa fort vi vaknade och besokte ett gang av
firmor som ordnar turer i parken. Har kom nasta stora forvaning. Det
fanns inga ”normala” turer till parken, alltsa sadana dar man da
betalar en summa och sen far aka ivag med guide och resten ar fixat
typ.. Torres Del Paine ar i huvudsak en park som skillade trekkingfolk
vallfardar till, dvs sadana som man kan slanga ut i skogen med endast
en kniv sa kan de overleva dar i manader typ… Som ni forstar ar
dessa inte sa intresserade av att aka pa turer med andra folk dar de
inte far bestamma allting sjalva och dar typ bekvamligheter som
sovplats och mat ingar. Detta leder alltsa till att vanliga dodliga
som mig och Hanna maste salla sig till hardcore-trekking folket genom
att ocksa planera och ordna med precis allt sjalva, eftersom att det
inte finns nagot annat alternativ. Det enda turfirmorna tillhandaholl
var bussbiljetter till parken, sen fick man minsann klara sig sjalv…
Inte ens en karta hade de att ge oss!

Som ni forstar omkullkastades det mesta av vara planer har. Vi hade nu
helt plotsligt BARA typ en halv dag pa oss att helt sjalva planera,
strukturera och ordna med en tvadagars trekkingtur i en nationalpark
pa over 181.000 hektar! Vi skulle alltsa bestamma hur och var vi
skulle ga och vad som var lagomt for tva dagsturer i parken. Vi skulle
sedan passa in detta med de transporter som finns i och till parken sa
att det funkade. Vi skulle ocksa ordna med allt som hor till att sova
pa camping da de billigaste stugorna osv startade pa ca 100 US$ = langt
over var budget. Och som om inte det var nog sa var vi ju aven tvungen
att sno ihop mat till hela dessa tva dagar!! Dessutom hade vi aven
tankt att ordna med resten nu nar vi val hade en dag utan aktivitet,
det innefattade alla turer i Puerto Natales samt boende och transport till Punta Arenas och aven en tur dar. Vi slet som djur innan vi insag att vi maste dela
pa oss for att hinna med det har. Det slutade med att Hanna satt och
noga gick igenom och ringde alla stallen av varde i bade Lonely Planet
och Footprint medan jag sprang som en dare kors och tvars over hela
staden for att ordna med bussar och allt det andra. Nar klockan slog
nio pa kvallen och allt stangde hade vi precis
lyckats ordna med i princip allting.

Hanna: Ett till stort problem var ju hur vi sen skulle gora med maten. Det fanns ju resturanger pa campingarna men priserna var sjukt hoga och det hade vi absolut inte rad med. Darfor var vi ju da tvungna att fixa med egen mat pa nagot satt. Vi sov pa ett hostel som var ett gammalt hus dar det var en tant som bodde och hyrde ut rummen i sitt hus. Sa vi fick ga och fraga henne om vi fick anvanda hennes privata kok till att bre vara 24 mackor (korvbrod) och som tur var fick vi gora det! (kan ju inte bre mackor pa gatan). Sa sent pa kvallen innan vi skulle fara sa satt vi dar, jag, Emil och tanten och bredde mackor medans hon skrattade at var mackhog, for hon tyckte att man kan val inte bara ata mackor under tva dygn! Sa fick det dock bli for var del. =)

Emil: Latt nervosa for hur det skulle ga med var planering begav vi oss
iallafall morgonen efter till den storslagna parken. Torres Del Paine
ar som jag tidigare var inne pa en valdigt stor park som
hardcore-hikare/trekkare fran hela varlden vallfardar till for att
tralla runt i. Det raknas av manga som den allra mest
storslagna/vackra/imponerande nationalparken i hela Sydamerika. Det
var ganska daligt vader under tiden vi for de 11 milen fran Puerto Natales med bussen. Nar vi kom fram var det ganska mulet och man sag inte mycket av bergen. Vi var lite lumpna for vi trodde att vi skulle missa mycket
av utsikter osv nar det nu lag ett molntacke over allting…

Efter forsta resan till parken skulle vi sen tajma en minibuss som
tog oss till var camping, ”Los Torres”. Det gick lite ovantat smidigt
och val pa campingen skulle vi hyra talt och all utrustning. Nar vi val hittade
snubben som hade hand om campingen sa visade han oss till ett talt som
redan var uppsatt och klart med liggunderlag och allt! Sjukt smidigt.
Sa vips var vi dar, mitt i parken, pa en camping med talt och allt!
Kandes mycket markligt och jag hade aldrig trott dagen innan att det
skulle bli sa smidigt med den biten. Samtidigt var det nu ganska laskigt ocksa nar vi nu skulle bege oss ivag helt ensamma i den stoora parken. Det var ju ingen som hade koll pa oss alls eller visste var vi skulle osv som det ar nar man ar ute med en grupp med guide. Det var ju som ingen som skulle marka om vi inte nadde vart mal den dagen och om man skulle raka ut for nagot eller sa. Nagot sa simpelt och vanligt som en vrickad fot skulle ju stalla till ganska stora problem om man ar dar mitt ute i parken helt ensamma.

For att inte tanka pa osakerheterna borjade vi hajka pa en gang, det var en lang tur vi hade planerat forsta dagen. Fran var camping var det forst ca 2h uppfor till nasta camping ”Chileno”. Darefter ytterligare ca 1,5h till sista campingen
innan dagens mal, tornen som gett parken dess namn, (Torres =
towers/tornen). Val dar vantade ca en timmes trekkande upp till
tornen. Eftersom att vi inte skulle ut pa nagon langre tur sa var vi
aven tvungna att ga tillbaka hela vagen istallet for att stanna pa
nagon narmre camping, vi ville ju hinna med nagot nasta dag ocksa…
=)

Det tog inte lange innan man markte att man inte var pa nagot vanligt
stalle och gick. Forutom att det var helt enastaende och storslaget
landskap sa var vadret pa ett valdigt egensinnigt humor. Under vara
fyra timmar upp mot tornen fick vi erfara stralande solsken, isande
jatteharda vindar, stortregn och aven sno och hagel (!). Allt detta
endast pa vagen upp som sagt! Vadret vaxlade ungefar var femte minut
sa man fick dra upp ryggsacken stup i kvarten och byta outfit, nagot
irriterande, men vi var glada att vi iaf hade decent utrustning. Jag
kan tanka mig att man kan vara ganska illa ute annars. Nar vi val natt
den forsta campingen fick man se den forsta glimten av tornen. Det ar
i runda slanga tre berg som ar helt vertikala och fristaende fran
varandra sa det ser ut som tre torn typ. Det var stralande solsken
daruppe sa vi skyndande oss vidare. Nar vi val natt nasta camping sag
det dock inte lika lockande ut da det hunnit bli rejalt molnigt och
mulet daruppe. Vi kunde ju dock inte vanda precis utan borjade kampa
uppfor glaciarmoranen (bara stora stenar man fick klattra upp for) mot
utsiktspunkten framfor tornen. Vi trodde det skulle vara typ en
halvtimme dit sa nar vi slitit i typ 50 min var bade jag och Hanna
valdigt less. Att det nu snoade och var helt tjockt av dimma daruppe
vid tornen hjalpte inte precis. Inkaledendimman once again kandes inte
sa lockande nar man val skulle na malet.

Vi kampade pa och nar vi borjade narma oss (ca 5 min kvar) hade
vi inte mycket hopp kvar. Da sag jag dock att solen borjade titta fram
lite (vadret svangde ju hela tiden helt sjukt fort…) och som om det
var nagon uppenbarelse eller nagot sa kikar en helt klarbla himmel
fram samtidigt som vi tar de sista stegen mot utsiktspunkten. Vi hade
som inte forvantat oss nagonting eftersom vi typ inte ens hade sett
tornen pa bild. Den vyn som motte oss nar vi klev over den sista
bergskammen var saledes helt otrolig. De tre tornen gapade mot oss,
helt enorma och i stralande solsken! Vid tornens fot var det en mindre
glaciar och under denna en alldeles smaragdgron sjo som gav hela
stallet en slags fortrollande kansla. Jag och Hanna var helt
forstummade, dels over det vi fick se men ocksa att det sa precis
exakt hade klarnat upp tills vi kom dit. Vi satte oss pa en av
stenarna och bara tittade, allt var helt plotsligt sa otroligt vart
det.

Nasta sak som hande paminde oss om vilken otrolig tur vi hade haft.
Det tog namligen inte mer an ca 15 min innan dimman hade kommit
tillbaka och man sag varken nagot torn eller ens glaciaren langre, sa
tjock var den. Tanken att ha slitit i nastan fem timmar for att sedan
komma upp till den vyn var inget annat an hemsk. Nar vi sedan borjade
den langa vandringen hem igen var vi iaf valdigt glada, vi hade ju
kunnat vara 15-20 min senare namligen och missat allt. Nar vi sen 4h
senare antligen nadde var camping hade vi gatt nastan 2 mil och vi var
helt slut. Taltet kandes valdigt lockande. Vi passade dock pa att ga
till hotellrestaurangen som fanns i narheten och ta oss en varm kopp
kaffe och te till det facila priset av 35:- koppen, wunderful! De som
bor pa det hotellet maste ju vara vandrande krosus sorkar… =)

Den andra och sista dagen i parken begav vi oss tidigt tillbaka till
utgangspunkten ”Laguna Amarga”. Dar hoppade vi pa samma buss vi akt
till parken med dagen innan och fortsatte langre in mot en liten hamn
dar vi skulle aka katamaran. Aven denna sjo hade samma illgrona sken
som den vid tornen och batturen bjod pa helt sanslosa vyer over
parkens berg. Det gar inte riktigt beskriva sa ni far se i fotoalbumet
istallet. =) Nu nar vi hade fardats en bit vasterut i parken kunde vi
istallet se det som man kallar for parkens ”horn”, (Los Cuernos del
Paine). Vi skulle nu hajka i ca 2h mot en dal som hette Valley
Frances. Den lag vid hornens fot och aven vid en fin sjo, man kunde
aven se en storre glaciar darifran.

Overallt i parken fanns tidsangivelser till nasta camping eller plats
av varde och under gardagen hade vi tagit det valdigt lugnt pa leden
men anda hela tiden legat fore tidsangivelserna. Vi skulle nu idag
bara ga ca 2h dit och lika langt tillbaka sa vi tog gott om tid pa oss
att kika overallt osv. Sen blev det mer skogstyle och paminde en del
om hur det ser ut hemma i skogarna. Vi gick och gick och gick och
gick. Ingen dal och ingen camping (det var en camping alldeles vid
vart mal). Vi fortsatte langre och langre och langre. Tva timmar my
ass. Nar vi gatt nastan 2h och 45 min nadde vi antligen malet och da
hade vi anda gatt sista biten valdigt fort. Dalen var valdigt fin och
sno och ismassorna (glaciaren) som tackte den vastra vaggen var
imponerande. Vi hade dock tankt fortsatta en liten bit for att fa en
battre vy. Det hade vi dock ingen tid alls till nu nar det stamde sa
daligt det som stod overallt. Vi fick istallet sprinta tillbaka for
att hinna med sista baten. En natt till utan gear och mat i parken
kandes inte sa lockande namligen… =)

Den dagen gick vi ocksa nastan 2 mil (dock i betydligt lattare
terrang) sa nar vi val satte oss pa bussen som tog oss anda tillbaka
till Puerto Natales igen var vi helt slut. Det drojde inte manga
minuter innan bade jag och Hanna storsov hela vagen tillbaka… =)

Personligen blev jag valdigt tagen av parken iaf och tyckte det var
helt otroligt att vandra runt dar alldeles pa egen hand. Trots att det
var mitt i hogsta hogsasonen sa var det inte mycket folk och man var
ofta helt ensam pa leden vilket var valdigt valkommet. Jag angrar att
vi inte hade mer tid for man skulle latt ha kunnat fylla 4-5 dagar med
att ga runt, aka hast, paddla kajak osv i parken. Om ni ska till
sydamerika nagon gang far ni inte missa Torres Del Paine! =) Helt
klart en av de stora hojdpunkterna hittils pa resan, enligt mig!
(Hanna var inte lika overtygad av de stundtals mordande lederna, men
hon tyckte allt vi fick se var grymt iaf! =)

——————————————

Frida 1: Peninsula Valdes med valarna och pingvinerna och allt hade vi planerat anda fran borjan for att det verkade sa haftigt, men annars far man val saga att guideboken ar ens basta van for att hitta allt overallt… =) Det ar aningens laskigt i vattnet ja, tycker jag iaf. En sak om man ar inne och harvar vid stranden men som har vid en bat mitt ute i feta sjon/havet typ. Njae, vatten ar minsann lezkigt…

Frida 2: Thou who seek, shall find answer… Turbus ar allt en mystisk filur, hoho… =)

Frida & GORAN 3: Ah vanner! Saknar det allt ibland, sag lite pa teven haromdagen men (Saklart) spanskdubbat, inget man hanger i granen… Det var nastan som pa det dar tidiga avsnittet ni vet nar Marcel byter sprak pa teven och man far se alla dubbade… Hemskheter… =)

Halleballe (/Hanna): Ja sjoelefanterna hade det bra soft verkade det som, stekte hela dagarna. Det fanns nog inga hajar dar dock men valen var kool sa det rackte! =) Du maste definitivt aka dit om du har sadana planer! Ak nar det ar valsasong isafall, da ar man garanterad att se dem pa nara hall! Nya Amon ar ruggigt grym, lyssnade precis pa den! =) Se till att overtyga svettmoget ocksa for han forstar ju aldrig deras riktiga storhet! 😉

Poppe: Valen var dock inte sa farlig da den var en bit ut. Det var riktigt koolt istallet att se den langsamt aka ut mot havet. Vi traffade en amerikan som ocksa snackade om den dar filmen! Maste kika pa den nar vi kommer hem tror jag… Vi ska se Happy Feet ocksa, har finns den ju bara spanskdubbad saklart… Maste saga att det var en rolig funktion pa hemsidan iaf! 😛 Hehe, valdigt uttommande texter… Fast Hanna protesterar hejvilt att du maste ta ett annat kort pa henne! Hon tycker att hon ser ut som en pomperipossa dar! =)

Offhanna: Hehe, det var skarpsynt, undrade sjalv om nagon skulle tanka pa att ä och ö var med dar. =) Men om man skriver tradlos utan prickar sa laser ju alla trådlös istallet for trädlös… 😉 Fast egentligen sa ar vi ju inte pa nagon resa utan sitter i en liten stuga i Undersaker och hittar pa allt. Det var bara en liten miss dar vi glomde ta bort prickarna… 😉

Johan W: Detsamma!

Mamma Ingrid: Vet inte var det var for val riktigt, men den var jattestor! En bild pa det dar skumma djuret kan du ser har iaf! =)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Pampashase_1_db.jpg

Blev lite osaker pa det dar med bavern nu nar du sager det. Hanna inflikar att det faktiskt var en sydamerikansk baver, han sa det till henne, de har inte sadana svansar. =) Men de bodde ju i vattnet och holl pa byggde och donade pa… =) Vad tycker du om parken da mamma kika pa bilderna, du skulle stormtrivas i san dar natur!

Ruth och Christer: Vi traffade igar ett gang Norrman fran Trondheim som ocksa skulle till Are och kika pa VM. Hade varit grymt att vara hemma och se det, inte varje dag som sant hander hemma. Roligt att ni tycker det ar kul att lasa om det vi hittar pa! Ha det sa bra alla ni! =)

Garm: Fast nu borjar du val dra lite skumma namn maste jag saga? 😛 Eller ar det nagon interngrej jag inte blivit meddelad om… Det lat inte som en dalig lineup minsann, undra hur det blir pa metalcamp i slovenien da bara, hmmm… Vill ju dock inte missa Vader for allt i varlden. Fast vanta har nu, skulle du kika pa bilderna innan du laste, eller har du formulerat dig fel nu igen… 😉 Du far ta och rappa pa med uppdaterandet har nu, hur ska du hinna med denna uppdatering nu ocksa t.ex.! 😛

Sara: Repetitionen av tangodansandet har tyvarr inte gatt enligt planerna, den har namligen lyst med sin franvaro. Ska genast ta och andra pa den saken, for att jag inte ska ha glomt stegen tills vi kommer tillbaka! Ska overtala Emil att ta en svangom redan ikvall.

Mamma Britta: Vi har nu vidtagit atgarder for att det inte ska handa igen! Nar vi nu snart aker till Fiji sa blir det minsann inga mer isvakar! 😉 Jag ser fram emot lite varme for en gangs skull.

Cattis: Ska framfora dina onskemal om tangobilderna pa Emil, hehe! Jag tror han tycker det finns en anledning att han inte har lagt upp dom =) (Emil inflikar sanningen: Det var snarare sa att Hanna endast ville lagga upp alla fina bilder pa henne pa hennes utomordentliga dansande med smor-argentinaren… Da blev det inget utrymme kvar for nagra bilder pa mig!) Det var inga vanliga blickar det dar, det var riktig genuin ”tangoattityd” som man endast kan finna hos de riktigt skickliga tangodansarna! =)

Val mott!
Emil & Hanna