Living it up on the East Cape

Ja, mina vanner. Ett tredje forsok till dagbok ska precis inledas. Jag har blivit avbruten av plotsliga magsmartor (at inte pa Hell’s Pizza Place, det borde jag egentligen ha raknat ut med tanke pa namnet), av urkassa datorer som ater upp allt man har skrivit och nu ar jag omgiven av galna ungar och 4 fulla engelsman som dricker morkt ol ur frigolitmuggar. Jag vet inte riktigt vilket som ar varst.

Naja, jag ska forsoka behalla koncentrationen pa det jag tankt skriva och inte lyssna for mycket pa arkadspelen i bakgrunden.

Jag har fatt ett nytt ”obsession”. Av nagon konstig anledning har jag blivit valdigt fortjust i gamla skepp och fyrar. Vi har forsokt hittat roten till detta lilla egendomliga intresse och jag tror det borjade i Gisborne. Dar flog vi runt som skallade rattor och prickade av sevardheter i rasande fart. Sevardheter som dom allra flesta hade nagon koppling till James Cook som upptackte Nya Zeeland (eller rattare sagt, utropade landet som engelsk koloni efter att dom dodat ett antal Maorier vid sitt forsta besok). Vi var pa ett litet museum i Gisborne dar dom hade rekonstruerat delar av Star of Canada, ett skepp som gick pa grund i bukten i borjan pa forra seklet. Det kandes ratt markligt att knata omkring i kaptenens hytt och jag fick lite Jack Sparrow kansla nar jag stod i styrhytten och snurrade pa… ratten, eller vad nu styrgrejen heter. Jag hittade en massa information om forlista skepp och fyrar och det gjorde att vi foljande dag styrde kosan norrut mot the Eastlands.. En odslig del av nordon dar partyfaktorn ar lika hog som pa Berggrenska garden ungefar. Vi akte anda ut till East Cape och fyren som star dar pa Nya Zeelands mest ostliga del. Det kandes verkligen odsligt och isolerat, och anda tog det bara 30 minuter med bil fran narmsta odsliga byhala. Men tank hur det maste har varit for dom som bodde dar ute pa udden och vaktade fyren forr i tiden? Dessa starka vindar och vilda hav. Det maste har varit valdigt ensamt.

Dom senaste tva dagarna har regnet bara ost ner. Jag forstar inte hur det kan regna sa hart, sa lange. Tur att vi har vara DVD filmer =) Vi har faktiskt sett en hel del NZ och australiensiska filmer som inte ar sa stora hemma.. Jag hade atminstone inte hort talas om dom tidigare. Vi har kollat pa Ned Kelly tva ganger nu och vi har blivit som galna i historia. Ned Kelly ar en stor vasternlegend i Australien.

Jag har borjat sova ganska gott i Baker nu. Jag vaknar inte lange en gang i kvarten utan inatt sov jag faktiskt anda tills det blev ljust. Jag drommer hur mycket som helst, om Inka och hennes hundpussar och inatt simmade jag med delfiner tillsammans med Ludacris.. ehm.

Appropa hundar sa har vi inte sett en enda dalmatin (ni som sett Grattis Varlden fattar nog) daremot en massa andra hundar utan svansar. Nar man ser en hund som har sin svans kvar vander man verkligen pa huvudet.. Man ar ju trots allt i ett land dar dom till och med kapar svansarna pa kossorna.

Imorron ska vi aka och kika pa dessa illaluktande gejserliknande fontaner som finns har och aka pa en Maoriutflykt.
Nae, detta oljud ger mig huvudvark sa jag ska nog bege mig tillbaka till Baker och lasa nan historiebok eller gora nagot annat wild & crazy 😉