Byliv i norra Laos

Efter några äventyrliga dagar har jag och Ester hamnat i staden Oudomxay i norra Laos. Från det turisttäta Vang Vieng tog vi en morgonbuss till Phonsavan ca 20 mil i nordöstlig riktning. Under bussresans gång förändrades landskapet från höga berg med tät vegetation till mer flackt med öppna fält med små barrträd.

Då bussarna måste sakta ned rejält i hårnalskurvorna går det bra att fota ut genom fonstrena. Några damer på bussen gjorde sig lustiga över vårt fotograferande och började peka på olika motiv som de tyckte vi skulle föreviga. Vi fotade även dem och visade korten i kamerans display. De blev alldeles fnittriga och fler personer anslöt. Vi tog fram ett litet lexikon och under en timme förde vi en dialog genom att peka på frågor och svar i boken. Mycket kul!

Till Phonsavan hade vi åkt for att besöka ”Plain of Jars”, vilket är ett fält med 3000 år gamla stora urgröpta stenar som står uppresta. Dessa visade sig vara mycket imponerande och hade troligtvis varit ett enormt turistmål om det inte legat så avsides. ”Plain of Jars” var även tills nyligen otillgängligt pga alla minor som hade spridits över området, men som nu har avlägsnats.

Efter Phonsavan började våra mest spännande dagar hittills. Vi liftade på ett pick-up-flak och färdedes på små bergsvägar norrut. Det enda vi visste var att vi kunde byta till en buss nästa morgon i en stad med namnet Nam Noen. Nar bilföraren meddelade att vi var framme fick vi en mindre chock da staden endast bestod av några tiotals skjul och hyddor. Bara ett fåtal hus hade tillgång till el genom en liten generator i floden och då endast tillräckligt för en glödlampa. Vi hittade faktiskt ett guesthouse, mycket primitivt naturligtvis. På kvällen utforskade vi omgivningarna och följdes av 10-tals barn vart vi än gick. Det började bli sent och i mörkret (det mörknar vid 18.00) gick vi till något som liknade en restaurang. Då ingen förstod engelska pekade vi på ordet för ris i vårt lexikon och fick det serverat. När vi även försökte beställa kyckling öppnades ett litet träskåp där några benknotor förvarandes. Vi avböjde! Istället lagade en gumma en mycket delikat grönsaksstuvning på en gryta över öppen eld. När vi atit slut på riset kom en gubbe och fyllde på genom att med sina smutsiga hander ta en näve klibbigt ris ur en burk. Till skenet av stearinljus spelade vi sen kort och lade oss vid 21.00, då all aktivitet i byn var över.

När vi steg upp pa morgonen fick vi genom en man veta att bussen avgick 7 km från byn. Han skjutsade då oss dit på sin motorcykel. Vi hamnade i en ännu mindre by där vi i väntan på bussen i 2,5 timme satt och tittade hur bybornas liv hade sin gilla gång. På den lilla vägen sprang alla djur lösa; grisar, höns, hästar, katter, hundar mm tillsammans med byns alla barn. Barnen var alldeles smutsiga och hade trasiga kläder. Att fota barnen och visa korten i displayen blev som alltid succé. Tiotals barn och vuxna kom intresserade fram och ville se.

Bussen dök tillslut upp och på enormt dåliga vägar färdades vi fram. Decimeterdjupa hål i vägen och skarpa kurvor gjorde att man flög som en vante runt i bussen. Naturen var dock helt fantastisk.

Vi stannade i en liten stad (eg. by) för att lunchpausa. Då våra Laos-pengar (Kip) nästan var slut behövde vi växla och fann faktiskt en bank. Det lilla skjul med jordgolv till bank var dock tomt så när på ett gång kalkoner! Vi blev tvungna att gå runt och leta efter bankiren, men utan resultat. Vi växlade tillslut hos apotekaren till hygglig kurs. Efter 10 timmar i bussen var vi framme i vårt mål. I mörkret gick vi över en stor bro och fann ett guesthouse med bungalows där vi checkade in. Då dagens diet hade bestått av kakor beställde jag en rejäl biff. Tyvärr smakade den gas från matlagningen, men den slank ned ända.

Natten i bungalowen blev ”intressant” då vi fick besök av stora svarta råttor som sprang inne längs med väggarna! Det enda sättet att hålla de borta var att väsnas. Detta var inte så skoj, men kommer att bli ett roligt minne.

Innan vi åkte vidare vandrade vi runt i byn som låg inklämd mellan höga berg i en floddal. Där hade vi gärnat stannat en vecka om tid hade funnits. Vårt nästa transportmedel blev lastbil med last av apelsiner. Efter fyra timmar på flaket var vårt C-vitaminbehov tillfredställt med råge.

Staden Oudomxay, dit vi idag anlände, blir vårt sista stopp i Laos innan vi far vidar till Kina. Jag rapporterar nästa gang från Kunming i Yunnanprovinsen i södra Kina.