Jämmer, elände och olycka den sista dagen i Indien

Jag hade igår en ganska trevlig dag då jag mest gled runt och shoppade och flanerade. Har hållt mig i de finare områdena vid Connaught Place, runt mitten av cirkeln därifrån avenyerna strålar ut.

Eländet började igår kväll efter det att jag tagit en dusch på mitt hotellrum och skulle gå till sängen. Jag såg inte att det var en kant ovanpå tröskeln och jag fastnade där med ena långtån. Jag kände en obeskrivlig smärta och såg att nageln lossnat vid nagelroten. Det pulserade ut blod och det hann bli stora blodfläckar på heltäckningsmattan innan jag hittade en näsduk som var någolunda ren för att användas som tryckförband.

Jag hoppade runt på ett ben och skrek en stund. Lyckades efter ett par timmar få stopp på blodflödet. Jag var också radd att jag hade brytit tån eftersom den började svullna upp och blev blå till färgen. Jag sov inte många timmar inatt, dels på grund av smärtan, dels på grund av att jag såg svårigheterna att ta mig till flygplatsen och vidare hem med denna skada.

En olycka kommer sällan ensam… Vid sjutiden fick jag halta till toan. Diarré. Detta ”behövde” jag verkligen inte nu. Jag fick besöka muggen ett antal ganger under morgonen. Som tur var visade sig tån inte vara värre skadad än att jag kunde gå hjälpligt på foten om jag anvander sandaler.

Efter att ha käkat diarrépiller kunde jag linkande ge mig i väg för att uträtta några ärenden.

Det ar inte kul att råka ut för sadana här saker när man inte har någon att prata med. Var dock till skohandlaren och hämtade ut mina skor som jag beställde igår. Jag berättade för honom om min olycka och fick lite medlidande. På skoaffären tog orken snabbt slut och magen började bråka igen, så jag fick så snabbt det var möjligt bege mig tillbaka till hotellrummet. Tråkigt att ligga där timme efter timme och stirra på takfläkten istället for att besöka basaren som jag hade planerat.

Jag är nu inte lite skraj för att det inte ska gå vägen inatt när jag med min tunga packning ska ta mig till flygplatsen och komma med flyget. Har kännt mig febrig nu på eftermiddagen och är rädd för att jag ska svimma. Magen tillåter inte att jag äter något, knappt dricker något heller. Ser heller inte fram emot de tio timmarnas väntan i Kiev på flyget till Stockholm. Men jag är för tillfället vid hyggligt mod och ska kämpa på som en galning för att inte bli kvar i detta land. Jag vill hem, med eller utan tånagel.