Vandring på Inkleden till Mach Pichu

Har nu kommit till den lilla staden Agua Calintes vid foten av berget och staden Machu Pichu.

Vi har haft fyra tuffa men fantastiska dagar på Inkaleden. Jag maste säga att det var en större upplevelse än vad vi hade kunnat föreställa oss och detsamma gäller för hur ansträngande det var.

Om 20 minuter kliver vi på tåget mot Cusco som anländer till slutdestinationen vid 21.30 ikväll. Det har verkligen varit en lång dag med revelj redan vid 04.00 eftersom vi skulle hinna vandra två timmar för att få se Machu Pichu vakna ur morgondimman.

Trippen på Inkaledan började med att vi i tisdags vid 05.15 hämtades upp av en buss som genom en 3 h lång resa tog oss ut till platsen dar den fyra dagar långa vandringen skulle starta. Jag kan meddela att jag var nyklippt och fin efter att dagen innan besökt en frisersalong i Cusco!

Vi var tolv personer i vår grupp, mestadels amerikaner och engelsmän + två guider. Utöver detta hade vi 15 bärare som bar vara tält, delar av vår packning samt all mat, diverse utrustning, gasbehållare till lampor, plaststolar och bord m.m.
Nu finns regler som säger att bärarna ”endast” får bära 25 kg (tidigare bar de uppemot 60 kg och slet ut sig fullständigt).

Bärarna och två kockar, vilka kom från byar i djungeln, gick före oss andra och förberedde kalasmåltider samt satt upp tälten -vilken lyx.

Trots bärarna fick man kämpa ordentligt för att ta sig milen över bergen till Machu Pichu. Vi vandrade i snitt 10 timmar om dagen, varav dag nummer två var tuffast med en stigning på ca 1000 höjdmeter över ”Dead woman pass”.

Men all ansträngning var verkligen värd allt det vi fick uppleva.

Forts. kommer