Det har nu gått drygt två dygn sedan jag startade min resa med att hoppa på tåget i Södertälje. Efter en natt på flyg via Istanbul och sex timmar på buss har jag nu hamnat i en stad vid namnet Esfahan, i centrala Iran. Flygresan var trevlig med inte mindre an två gånger tre rätters med turkisk mat. Vi passade på att dricka vin och drinkar då det inte kommer att bli någon alkohol mer alls på denna resa (spöstraff om man intar alkohol, vilket de informerade om på flygplatsen i Tehran).
For er som undrar om det ar farligt här, kan jag säga om man ser upp när man passerar över gatorna så är det riktigt tryggt att befinna sig i detta land. Det gäller dock även att följa vissa regler för att inte hamna i klistret och vi börjar lära oss lite smått. Emellertid har vi förstått att de visar överseende med att vi är dumma utlänningar. De misstag vi hittills har hunnit göra är följande: jag har gått med skor på en dyrbar matta och fått tillsägning, Johan, min resekompis försökte kissa på en rasplats vid motorvägen ute i det fria, vilket han inte borde ha gjort, jag satte mig på längst bak i en buss, vilket är kvinnornas plats. Johan har också försökt att ensamma kvinnor på gatan om olika saker, vilket inte är passande. Sedan har vi varit dumma nog att ta med röda kläder, vilket man inte bör använda.
Vi har verkligen haft ett toppendygn har i Esfahan. Vistelsen började med att vi igår kväll kom fram till busstationen och hoppade på en lokalbuss för att ta oss till ett hotell som vi valt ut. Vi började på bussen prata med en kille och han tyckte att vi såg sa vilsna ut att han visade oss till vårt hotell och hjälpte till att få ett bra pris. Vi bestämde sen träff till 09.00 i morse for att fa en gratis guidning av staden! Efter att ha in installerat oss på vart rum (med en riktig toalett) tog vi en promenad i kvällsvärmen och intog en smaklig kebab (=grillat lamm). Vi hade noll koll på klockan (gissade på tre timmars förskjutning) och ingen bra uppfattning om pengarnas värde. Vi tror att måltiden kostade motsvarande 15 SEK och att klockan var 21.00 när vi lade oss.
Efter en god natt sömn, trots stenhårda sängar, åt vi frukost med ett fryntligt gäng danskar från Bornholm. Vår nyfunna iranska vän, som vi hela tiden glömmer bort vad han heter, var ingenjör, men var ledig då det nu är sorgemånaden och mycket står stilla. Han visade oss fantastiska moskéer, parker mm. Här ar det höst och löven faller från träden. Iranierna går runt med mössor och huttrar medan vi njuter av värmen då det ar ca 20 behagliga grader.
Staden som vi befinner oss i ar mycket vacker och under sommaren kommer många inhemska turister hit. Få utlänningar hittar till denna stad, eller detta land över huvud taget, och vi har ännu inte sett mer än en handfull turister. Var vi än vänder oss ar folk trevliga och försäljarna är inte påstridiga. Det händer då och då att barnen vinkar och ropar hello efter oss.
Nu på kvällen gick vi ned till floden för att titta på de vackra upplysta broarna. Det lustiga med detta är att det inte finns en endaste droppe vatten i floden. Skyltarna om att simning är förbjuden står dock kvar. Tydligen försvann allt vatten för två ar sedan. Pa senheten slöt tre kvinnliga kompisar upp till vår iranske kompis och de var fnissigt nyfikna på oss. Vi åt enorma bakelser och drack varm choklad innan vi tog adjö.
Imorgon tar vi bussen ut till ökenstaden Yazt.
Härligt att läsa att allt gått bra hittills. Ser fram emot nästa dagboksinlägg. Tidskillnaden ska visst vara 3,5 timme.
Du har väl Yaztie med dig?