Aventyr i Anderna

Har ju inte gatt sa manga dagar sen den forra dagboken men det har hant en del som vi bara maste skriva om.
Sist ni horde av oss hade vi precis kommit till Mendoza, Argentinas svar pa Pokara eller Chang-Rai for er som varit i de krokarna. Alltsa en stad med massa foretag som skraddarsyr olika trekker och andra aventyr i berg. Vi kryssade som sagt for tva av aventyren, forsranning och hastridning.
Forsranning: Varken jag eller Alice hade agnat oss at denna formen av kollektivtrafik innan sa det var lite pirrigt nar guiden hamtade oss tidigt pa morgonen. Efter en lang tur med minibuss kom vi da fram till.. ..slutet pa floden. Dar fick vi var utrusting som bestod av vatdrakt (5 grader var smaltvattnet), hjalm och skor. Sen fick vi aka tre mil till upp pa serpentinvagar for att komma till starten. Guiden sa da ”5 commands. Forward, Stop, Back, Inside and Left/forward-right/back.” Sen vet jag inte riktigt vad som hande forran vi satt i flotten pa vag mot forsta forsen. Var ganska nervig for guiden hade sagt att det var ganska troligt att vi skulle falla ur baten och da fick vi inte ta oss upp i baten sjalva utan han maste forst trycka ner en i vattnet lite och sen dra upp.. Men det gick faktiskt ganska bra, blev iofs hur blot och kall som helst men i vattnet hamnade vi ej. Det gjorde daremot alla andra i flotten. Och iom de inte fick ta sig upp i flotten fick de snallt vanta i det svinkalla vattnet medan guiden tog upp de en och en.
Hela eftermiddagen agnade vi at att ligga i solen och forsoka tina upp.
Dagen efter var det da dags for hastridning. En baggis trodde jag efter gardagensbravader. Men ack sa fel jag hade. Upp, upp i bergen till vagen tog slut korde dagens minibuss. Medan var Gaucho lugnt sadlade hastarna fick vi en liten frukost, inget misstanksamt alls. Utan problem tog jag mig sedan upp pa hastryggen, fick instruktioner pa spanska som Alice oversatte. Sen ryckte Gauchon (lat oss kalla honom Daniel for det var det han hette) lite i tyglarna och visade vagen. Nu visade han dock vagen ungefar 3 meter. Sen tog vagen slut och overgick i brant (kom inte pa nagot brantare ord an brant) uppforsbacke (finns det nagot uber-ord for uppforsbacke sa las det istallet) rakt upp. Hade inte en aning om att det var hastklattring vi skulle halla pa med idag.. Det fortsatte iaf sa en bra bit upp, ett tag vandrade vi runt pa tunna (en meter) kammar dar det stortade ner pa bada sidorna. Som tur var litade jag pa min hast och lat honom/henne leda mig ratt. Dessvarre litade den inte pa mig lika mycket utan bestamde sig en gang for att lagga sig ner. Alice skrek att jag maste hoppa av for den kan borja rulla sig. Ca 8 millisekunder senare stod jag lite skamset brevid hasten. Daniel hjalpte hasten upp och lossade lite pa den dar remmen som haller fast sadlen, den satt tydligen for hart. Tydligen inte skulle jag saga for 15 minuter senare lossnade sadlen och jag satt helt plotsligt pa halsen av hasten i varsta nedforsbacken. A la MacGayver kastade jag av mig och ropade pa Daniel igen. Pinsamt varre.
Forutom dessa sma missoden var ritten/klattringen faktiskt riktigt bra! Vi var uppe pa 3000 meter med hastarna och fick se en flock Lamadjur pa nara hall.
Nu har vi hunnit till Cordoba, Argentinas nast storsta stad. Har ska vi bara vara till imorgon da vi aker vidare till Uruguay och letar varma kallor. Sen blir det en av Alice hojdpunkter pa resan, Iguazo-fallen!
Adios Amigos // Joppe

Alice halsning till Mamma Mari: Lilla gumman mar bra.